Vem leder er till Altaret?

Jag tycker inte att du yrar för jag känner likadant, vill ha honom att fästa blicken på :)

Tycker att om man har så himla svårt för att acceptera att folk tycker olika så kan man lika gärna låta bli att disskutera.. Eller åtminstone låta bli att överdriva och göra narr av folks åsikter, tankar och känslor så som jag tycker att Syrinx gör i sitt inlägg. Man kan tolka det hur man vill, det finns inte alltid bara ett sätt att se på saken. Lär er att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv, så ska ni se att det bli lättare att förstå folk som är av en annan åsikt än er själva.

Bara för att man ska bli överlämnad av sin far så betyder inte det att pappan har bestämt att det ska vara så, eller att föräldrarna har valt mannen åt en osv. Man kanske bara vill, som några andra skriver här, gå mot sin blivande man som ett mål, men utan att behöva gå in själv och därför väljer att ha en annan viktig person vid sin sida. Inte vet jag, bara funderar... Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och ser inget fel i att varken bli överlämnad, gå in själv eller att gå in tillsammans.

För oss blir det att jag går in själv, efter brudnäbbarna och med min tärna efter mig. Min blivande kommer att stå där framme och vänta på mig med sin best man vid sin sida. Främst för att min blivande kommer från en annan kultur där bruden oftast blir överlämnad eller går in själv, och att han helst vill stå där framme och vänta på mig. Jag skippar överlämningen med anledning av att jag inte känner att jag har en såpass stark relation till min far, har aldrig varit "pappas flicka"... Kan även tillägga att han inte har några problem med att jag kommer att få all uppmärksamhet de få minuter jag skrider fram mot altaret, det var till och med hans förslag. Jag är inte ute efter någon WOW-känsla, våra gäster har ju hela kvällen på sig att beundra min klänning, håret osv. Vill bara gå genom altargången och se min framtid stå där framme och vänta på mig.

Ni får gärna tycka att det är löjligt, men det struntar jag i, för såhär känner jag och det är det viktigaste för mig.

Sandris86, vi som har varit aktiva här på BT längre och mer aktivt än du har fått mycket rikliga möjligheter att sätta oss in i "pro-överlämnings-brudarnas" perspektiv och det är, kort uttryckt: "för att JAG vill det och det är MIN dag, och för MIG betyder det bara att gull gull gull" och "för att det är så romaaaaantiskt".

Anladningen till att många av oss blir rätt sarkastiska är att vi har sett detta upprepas många många gånger om. Vi har försökt att argumentera, plädera och diskutera, men vi har ändå inte fått något vettigare ur "pro-överlämningssidan" än ovanstående. Bara en massa "men JAAAAG tycker..." och inga hållbara argument.

Om du lär dig att vidga dina vyer och sätter dig in i frågan lite (och gärna kommer med något hållbart argument FÖR överlämning förutom de ovan nämnda) så är jag beredd att prata vidare.

För övrigt har jag redan sagt vad jag tycker om överlämning i tidigare trådar, flera andra har uttryckt det bra i denna (Aleta, Synrix mfl), och jag pallar inte mer av "jamen för MIG så betyder det inte att jag inte har valt själv", diskussioner om medeltida bröllopstraditioner och diverse referenser till nazisymboler som det brukar urarta i. Tack o Godnatt.