Vem leder er till Altaret?

Jag väljer personligen att gå in tillsammans. Dels gillar jag den symboliska "vi-står-starka-tillsammans"-känslan, dels tycker jag att det är fint och gillar svenska traditioner.

Jag har större sympati för de som vill gå in ensamma och mötas. En variant som kan vara möjlig beroende på hur kyrkan ser ut är att både bruden och brudgummen kommer in från var sitt håll och möts på mitten. Det funkar såkalrt bara om lokalen har två ingångar, men många kyrkor har ju det.

Däremot blir jag ofta upprörd över brudöverlämning eftersom det i 99% av fallen är pappa som lämnar över dotter för att "det är så fint", "de står så nära" eller "jag vill ha en man att stötta mig på". Att det är så självklart att det är den store starke fadersfiguren som ska stötta dottern ä så enormt sterotyp, särskilt när många döttrar står sin mamma mycket närmare. För att inte tala om alla män som också står sina föräldrar nära. Seden kommer inte bli jämställd förrän det är lika vanlitg att gå in med pappa såväl som mamma och brudgummen också promenerar in med en förälder.

darkHorse

Äldre 11 Jan 18:31

#45

MamaJuice skrev 2012-01-11 17:56:34 följande:

SPOT ON!

Josefin521 skrev 2012-01-11 18:21:58 följande:

Håller helt och hållet med!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning. Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

darkHorse

Äldre 12 Jan 15:28

#88

Josefin521 skrev 2012-01-12 14:13:51 följande:

Så för att man varit mer aktiv på BT så har man mer rätt i sina argument?? Ett argument om att "det är fint" "så har jag alltid tänkt mig" räcker inte? Vem bestämmer det? Väldigt okunnigt att skriva att "Om du lär dig att vidga dina vyer och sätter dig in i frågan lite (och gärna kommer med något hållbart argument FÖR överlämning förutom de ovan nämnda) så är jag beredd att prata vidare". Alla har rätt till sin åsikt och det är inte upp till dig att bestämma om den åsikten/orsaken är adekvat eller inte. Som sagt, lite respekt och höjd på denna diskussion hade inte varit fel!

Jag tror knyttan försöker motivera varför man lägger fram sina argument om och om igen. Det är inte särskilt ovanligt att man hör "kan ni inte bara acceptera att jag vill gå in med pappa, alla tycker olika" eller liknande. Jag tycker att man både kan acceptera att alla har en egen vilja och ifrågasätta samtidigt. Sedan kan både sidor uttrycka sig klumpigt ibland. Ingenting blir bättre av att kalla kvinnor "kossor" som leds fram till altaret, eller att säga "det är MIN dag så JAG gör som JAG vill" när symbolikfrågan kommer på tapeten.

Det är tyvärr lätt att förlora tålamodet när den triljonte kvinnan kommer och säger "jag vill gå in med pappa för att det är fint och tradition", eftersom man har hört det så många gånger tidigare. Tyvärr går det ut över någon "oskyldig" som inte varit med om diskussionerna innan. Ett enkelt inlägg där man upplyser bruden om vad som är tradition i svenska kyrkan hade varit snällt och upplysande, men istället kanske man går igång med hela artilleriet på en gång och drar fram den mer subtila symbolik-diskussionen vilket mycket väl kan kännas hotfullt.

Symbolikfrågan har nämligen en tendens att handla om symboler som gör att många kanske tar illa vid sig. Brudar som är för brudöverlämning brukar säga något i stil med "Men det viktiga är vilken symbolik det har för mig. Jag ser det som att jag lämnar ett kärleksfullt hem för ett annat!. Och då kontrar motståndarna med att solkors är ett exempel på att man inte själv kan bestämma vilken symbolik någon har. Även om solkors har en fin betydelse för många kan man inte helt ostört brodera dem på sin brudklänning och skrida in.

darkHorse

Äldre 12 Jan 19:09

#108

sagoprinsessa skrev 2012-01-12 18:55:30 följande:

Jag tycker det är fint att man går från ett liv till ett annat, symboliskt.

Men här har vi fortfarande kvar det faktiskt att det i 99% av fallen är bruden som gå från ett liv med sin far till sin man. Vad signalerar det? Att mödrarna inte är lika viktiga? Att män står starka och inte behöver stöd? Nu tycker jag att ett äktenskap är en ömsesidig överenskommelse mellan två parter, bruden och brudgummen. Men om man nu vill blanda in familjen borde det ju finnas lika många mammor närvarande som pappor.

Här brukar man oftast mötas av "Det är klart man kan gå in med sin mamma också." eller "För oss hade det lika gärna kunnat vara brudgummen som kommer in.". Verkligheten ser dock inte ut på det viset och jag tycker att man ska fundera ett tag över varför.

Kvinnor är lika kapabla som män och kan sitta i lika många styrelser, varför ser det inte ut så? Både mammor och pappor är förldrar, men mammor tar ut 80% av föräldraledigheten och gör en majoritet av hushållsarbetet. Det beror på att vi har inbyggda uppfattningar om hur det ska vara som begränsar individer att få vara sig själva. Jag menar att brudöverlämningar förstärker dessa könsroller på ett negativt sätt.

darkHorse

Äldre 13 Jan 16:59

#138

YouandMe skrev 2012-01-13 13:59:00 följande:

Traditionen om att brudens pappa ska lämna över bruden är mycket gammal och har egentligen inget med dagens moderna tankar om vad ett äktenskap eller en relation går ut på- OM man nu inte erkänner sig själv som kvinna, underlägsen sin man, just på grund av att han är man och jag är kvinna. Förr handlade det om att pappan hade ansvaret över dottern under dennes uppväxt och i och med ett bröllop överlämnar pappan ansvaret till svärsonen, som då TAR ÖVER ansvaret om kvinnan. Det hör väl också samman med att man ber om kvinnans hand, förr i tiden frågade man pappan om hans dotters hand och även för att få hans välsignelse INNAN man friade till själva kvinnan i fråga. Pappan var tvungen att godkänna den man som tog över ansvaret över hans dotter.

Den dagen jag ska gifta mig har jag och min blivande valt att gå fram tillsammans, med dom tankarna på att VI TILLSAMMANS ingår äktenskap och att det är vår EGEN FRIA VILJA att ingå i det här äktenskapet.

Äktenskapet för oss är heligt! Vi har valt att stötta varandra i medgång och motgång. Vi har valt att tillsammans vandra sida vid sida, och behövs det under perioder så kommer vi bära varandra! Uppstår det motgångar väljer vi att strida och inte ge efter för första möjliga gupp i vägen. Vi är trygga med varandra- i vår relation, vi blir ett och tillsammans ska vi leva som ett! För tillsammans är man stark! Jag har valt han och han har valt mig, och vi har valt att leva livet tillsammans!

Jag läste någonstans att äktenskapet är en ring och ringen har inget slut! Det är så jag ser det, gifter man sig ska man vara beredd att leva resten av livet med denna- därför är äktenskapet heligt! Sen finns det ju självklart alltid anledningar till varför ett äktenskap inte håller, men det behöver vi inte gå in på här!

Om man har en ålderdomlig syn på äktenskapet och de tankar om att mannen är kvinnans överhuvud då tycker jag det är helt okej att föras fram till altaret av sin pappa. Men anser man inte detta tycker jag inte heller att man ska godkänna denna gamla tradition och uppmuntra en sådan ålderdomlig syn på vad äktenskapet är!

Fast den svenska traditionen har sedan 1300-talet varit att gå in tillsammans. I många andra delar av världen (bland annat Norge och den anglosaxiska) har man bruden gått in med pappa och gör det fortfarande idag.

Vem leder er till Altaret?

INNEHÅLL