Vem leder er till Altaret?

Tycker också det är lite "out of fashion" att se brudöverlåtelse som kvinnoförnedrande. Har också alltid haft samma syn som MalinLarsson. Att min far litar på min blivande att han klarar av uppgiften som min beskyddare, inte att han tar över äganderätten över mig! Tycker att hela den grejen är sjukt romantisk och om inte annat borde ju det ge min blivande man lite egoboost! För han ÄR min klippa!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning.  Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

Vi har aldrig nekat er eran syn eller påstått att det på något sätt är fel att gå in som par. Jag är villig att föra diskussion, men att bli kallad tioåring eller att jag inte är självständig är omoget!

 

Ni håller fortfarande hårt i "brudöverlämning" fast att de flesta av oss promotar att gå SJÄLVA utan varken mamma, pappa, faster, brorson - för att möta den vi älskar framme vid altaret. Det om något visar väl styrka och självständighet? Det betyder inte att min gubbe är mindre viktig framme vid altaret. Han är ju min klippa, mitt mål? Ni verkar inte förstå vad vi syftar på, därför är det väl knappt lönt jag skriver det en femte gång egentligen? Detta har INGENTING med jämnställdhet och göra.

 

Annledningen till mina "SPOT ON" och "WORD" kommentarer innebär att jag tycker precis samma som de som skrev, inte att ni har fel eller vi rätt. Bara att jag håller med dom.

Självklart är det bra att vara medveten om vad brudöverlämning har betydigt och fortfarande betyder för många, men man kan vara medveten om allt det och ändå vara för brudöverlämning, tror jag i alla fall. Att det kan betyda något annat för en själv och de i ens omgivning. 

HAAALT!

sv.wikipedia.org/wiki/Godwins_lag

Läs igenom! ".. på usenet" leder 80% av diskussionerna till nazistargument.

Tycker ni att detta stämmer på BT?

Nej!?... alltså inte särskilt relevant.

Det är ju inte jättekonstigt att detta fenomen finns egentligen, andra världskriget är en stor och välkänd händelse som inkluderar många mänskliga fenomen i en form dragen till sin yttersta spets.

Symbolik, utanförskap, konsekvenserna av extrem lågkonjunktur, "rasskillnader" etc.

Detta gör det till en god källa till referenser.

För mig är det självklart att min far leder mig in! Visst gammal tradition men jag ser det som mina föräldrars välsignelse till själva bröllopet. Min in far blev så glad och stolt när vi frågade honom. Trots allt är man ju "pappas lilla flicka". Att det förr betydde att fadern lämnade över ansvaret för bruden till den nya mannen spelar inte mig någon roll - det är ju så det är!

Att dessutom få se sin älskades reaktion när man skrider in, för han kommer inte ha en aning om hur jag kommer se ut, det är värt så mycket! Känner jag min man rätt kommer glädjetårarna att rinna!