Vem leder er till Altaret?

Ännu en tråd om brudöverlämning, jag hann ju inte äns svara i den förra! 

Det är ganska uppenbart att det finns två olika sidor i den här frågan där folk känner väldigt stark för de olika arumenten.  Jag själv ska gå in med min blivande men jag brukar argumentera för att brudöverlämning är helt ok, jag ser inga problem med det. Jag förstår att en del tycker att det är urknäppt att vilja gå in med sin pappa och inte sin fästman och jag har full förståelse för de som vill gå in med sin pappa. 
 

Jag håller absolut med om att det finns mycket kvar att göra när det kommer till jämnställdhetsfrågor, inget snack om saken. Kvinnor och män har kämpat länge för att få möjlighet att utforma sitt eget liv och ta egna beslut och det som stör mig mest i denna trad och liknande trådar är att en del (om inte alla)  anser att de kvinnor som vill ha brudöverlämning har valt fel. Och de har valt fel på grund av att de inte kan tänka kritiskt, de är inte utbildade eller självständiga, förmodligen älskar de inte sina män (detta har inte förekommit i denna tråd men har gjort det i tidigare), de är egocentriska bridezillas som ska ha sin vilja igenom för att de sett en Hollywoodfilm (ingen tanke om att detta förekommer i alla våra grannländer och i stora delar av välden). 

Denna oförståelse för andras synsätt är enligt mig väldigt sorligt och beklagligt.  

Kommer faktist på att tänka lite på en fundering som min fästman hade när vi hade en liten tanke om att vi skulle gifta oss på en strand i karibien. Då tänkte han att han skulle kunna komma gående mot mig och prästen som stod och väntade i solnedgången, tyckte jag var väldigt gulligt =). Det blev lite Star wars känsla, att bruden står och väntar i en vit klänning a la prinsessan Leia. 

Dejli, eller så skiljer sig det i sättet man ser på äktenskapet. För mig är äktenskapet heligt och väldigt mycket mer än bara en ring på fingret, även ifall vi redan bor ihop.