Vem leder er till Altaret?

Håller med Aleta!
Har också gift mig två ggr. Båda gångerna gick vi in tillsammans. Den känslan är HELT OSLAGBAR, sekunderna innan dörrrarna slås upp. När man går in tillsammans. Man stöttar ju varandra i nervositeten när man går där uppför gången och håller i varandra!!
Skulle ALDRIG ha velat gå in ensam, no way!

Det finns mycket där framme man kan fästa blicken på. Prästen tex   Eller nån av de vackra Jesusbilderna eller altarblommorna, ja vad som helst.
Andra gången så var våra döttrar näbbar och gick in före oss, så då såg man naturligt mest på dem

Det där med "beskyddare" förstår jag inte riktigt   Har inte dinmamma beskyddat dig? Har inte din blivande make blivit beskyddad av sin far o mor? Självklart förstår jag att det där är olika från familj till familj, men:
Jag är själv pappas flicka, han har varit ett stort stöd för mig och är fortfarande. Men jag skulle aldrig velat att han går in med mig och "lämnar över" mig till någon annan, som att jag inte är kapabel att gå själv eller att jag måste bli omhändertagen av någon annan.
När man gifter sig idag så är man ju vuxen och har oftast redan levt ihop ett tag med sin partner. Då borde det vara HAN som är ens stora stöd, precis som du är ett stort stöd för honom antar jag? Varför vill man inte gå in tillsammans då? Det är ju superromantiskt tycker jag!!! Ert liv som äkta makar börjar!! Wow, vilken känsla

TS: Nej, du har inte pratat om att gå in med din pappa utan att gå in själv. Det är antaglien inlägg liknande de ovan som får exempelvis Syrinx att gå igång. Finns fler exempel. Och jag förstår henne! Det låter så himla märkligt i mina öron. Så....... fånigt. Och det har jag ju rätt att tycka att det är, eller hur?

Att du vill gå in själv har då iaf jag bara bemött med argumentet att det är en himla häftig känsla att gå in med sin blivande också. Att det också känns skönt o tryggt, för båda. Bara som ett alternativ att fundera över. Inget annat. Självklart är det väl ingen som försöker få dig att ändra dig, bara fundera o reflektera över andra alternativ. Möjligen prästen i din församling kan försöka sätta stopp för dina planer. 
 
Däermot vet jag att för många, även för mig, så är det lite svårt att förstå vad som är så romantiskt med att gå in själv och om det egentligen inte är WOW-effekten man är ute efter, att få stå ensam i centrum för ett ögonblick.  Inget fel med det, men inte alla erkänner att det är just det. Hur det är i ditt fall vet jag inte och det får vara hur det vill med det. Du tycker det ska bli jätteromantiskt och vi är alla olika. Jag tycker det är jätteromantiskt att gå in tillsammans.
Var bara beredd på att prästen kan opponera sig. För vi har en tradition i Svenska kyrkan att brudparet går in tillsammans.

Lycka till med bröllopet och hoppas ni får en fin dag

Men faktiskt, TS, så frågar du i inledningen om man ska gå in med sin far?

Exakt!

Om man ska gifta sig i kyrkan så räcker det inte med att "JAG vill det". Prästen kan neka dig. Vigselgudstjänsten är en allmän händelse i församlingens kyrka.
Vid en borgerlig vigsel har du större möjligthet att få som du vill.

Ja, man kan ju konstatera att du fått en hel del olika åsikter som svar på din fråga

Jag har sagt det förut, jag säger det igen: För mig får folk gå in själva, med sin far, mor, blivande, sitt ex, sin hund, vad som helst, vid en borgerlig vigsel. Och ingen behöver ens förklara sitt val för mig. Gör som ni vill, mig kvittar det.

Och jag kan knappast hindra någon att gå in med sin far i kyrkan heller, om prästen har godkänt det.
Men jag önskar att man kunde respektera att vid en svensk vigselgudstjänst så har vi traditionen att gå in tillsammans och om man nu har för avsikt att viga sig i kyrkan så kan man väl åtminstone överväga att följa den traditionen som trots allt är ganska fin och romantisk den också! Och har ett fint budskap.

Det är allt.

Ja, jag undrar också...

Mycket bra fråga!

Du har en poäng där!