Inlägg från: Sandris86 |Visa alla inlägg
  • Sandris86

    Vem leder er till Altaret?

    Tycker att om man har så himla svårt för att acceptera att folk tycker olika så kan man lika gärna låta bli att disskutera.. Eller åtminstone låta bli att överdriva och göra narr av folks åsikter, tankar och känslor så som jag tycker att Syrinx gör i sitt inlägg. Man kan tolka det hur man vill, det finns inte alltid bara ett sätt att se på saken. Lär er att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv, så ska ni se att det bli lättare att förstå folk som är av en annan åsikt än er själva.

    Bara för att man ska bli överlämnad av sin far så betyder inte det att pappan har bestämt att det ska vara så, eller att föräldrarna har valt mannen åt en osv. Man kanske bara vill, som några andra skriver här, gå mot sin blivande man som ett mål, men utan att behöva gå in själv och därför väljer att ha en annan viktig person vid sin sida. Inte vet jag, bara funderar... Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och ser inget fel i att varken bli överlämnad, gå in själv eller att gå in tillsammans.

    För oss blir det att jag går in själv, efter brudnäbbarna och med min tärna efter mig. Min blivande kommer att stå där framme och vänta på mig med sin best man vid sin sida. Främst för att min blivande kommer från en annan kultur där bruden oftast blir överlämnad eller går in själv, och att han helst vill stå där framme och vänta på mig. Jag skippar överlämningen med anledning av att jag inte känner att jag har en såpass stark relation till min far, har aldrig varit "pappas flicka"... Kan även tillägga att han inte har några problem med att jag kommer att få all uppmärksamhet de få minuter jag skrider fram mot altaret, det var till och med hans förslag. Jag är inte ute efter någon WOW-känsla, våra gäster har ju hela kvällen på sig att beundra min klänning, håret osv. Vill bara gå genom altargången och se min framtid stå där framme och vänta på mig.

    Ni får gärna tycka att det är löjligt, men det struntar jag i, för såhär känner jag och det är det viktigaste för mig.

  • Sandris86
    sagoprinsessa skrev 2012-01-11 16:56:30 följande:
    Jag kommer nog att gå in själv om prästen tillåter det. Och om man vill kan man se det såhär; jag har själv valt att gifta mig med honom, jag kommer själv och frivilligt fram till honom vid altaret för att ingå äktenskap, han behöver inte släpa dit mig eller hålla mig i handen för att se att jag inte rymmer.
    Nu är inte det varför jag vill gå in själv, men jag menar att man kan alltid dra saker till sin spets, vilken sida man än står på.
  • Sandris86

    Syrinx: På det sättet som följer...
    ALLTSÅ - är ni, som förespråkar brudöverlämning och tycker att det är så fiiiiint och så romaaaaantiskt och att pappa ska visa att han godkänner blivande maken och beskyddare och hej och hå, är ni små tioåriga flickor? 

    Tycker det är ganska låg nivå på diskussionen om man uttrycker sig såhär och menar på att man inte kan ta egna kloka beslut osv. Men jag förstår att ni kanske är trötta på att alla skriver att de tycker att det ena och det andra är så romantiskt. Men ingen verkar tycka att man är löjlig om man skriver att "Jag tycker att det är så romantiskt att gå in tillsammans med min blivande man".. 

    Och Knyttan: Låter ganska löjligt att man måste ha varit aktiv här på BT länge för att kunna sätta sig in i "pro-överlämnings-brudarnas" perspektiv. Visste inte att man lär sig allting här på BT. Och nej, jag har inte läst de andra trådarna om detta ämnet, men jag svarade ju faktiskt i den här tråden och inte alla trådar.
    Exakt hur länge måste man ha varit aktiv här för att kunna tycka någonting och delta aktivt i forumet? Så att jag vet när jag ska komma tillbaka och skriva vad jag tycker...
    Det jag menade med att se saker ur ett annat perspektiv är att många verkar ha svårt för att förstå att en sak kan betyda olika för olika personer. Och varför ska jag komma med ett argument FÖR brudöverlämning när jag själv inte ens har tagit ställning till om jag är för eller emot, utan bara säger att jag förstår att de känner på sitt sätt? Man behöver inte alltid ta ställning för eller emot, man kan diskutera ett ämne ändå..

    Jag varken förespråkar eller argumenterar för något av alternativen eftersom jag inte har gift mig så jag vet ju
    faktiskt inte hur något av dem känns. Jag ska gå in själv men jag försöker inte argumentera för det heller. Det jag argumenterar för är förståelse för andras resonemang och känslor. 
    Tycker att helsingebrud och Joanna Marie beskriver bra hur även vi tänkte när vi bestämde att jag ska gå in själv. Vi har planerat att inte ses på hela dagen, inte få se varandra i våra kläder förrän där i kyrkan. Tycker att det blir ganska spännande då och tror att vi kommer få en riktig wow-känsla när vi får se den andra. Även min blivande man är nervös och gillar inte riktigt att alla ska titta på honom hela tiden, så han känner sig mer trygg med att stå där framme i stället med allas ryggar mot sig och bara få titta på mig. Själv kommer jag nog att vara jättenervös av att gå själv och få alla blickar på mig, men det gör ingenting för jag vill nog hellre kunna titta på honom utan att behöva titta åt sidan för att kunna se honom hela vägen fram. Jag skulle lätt kunna tänka mig att gå in tillsammans eftersom jag håller med de som säger att det verkar jättemysigt och härligt att få gå där tillsammans, och även att det ser jättegulligt ut när man går där hand i hand genom altargången.
    Men vi har som sagt bestämt oss för att göra på ett annat sätt och jag tror nog att det kommer att kännas bra och att det även kommer att vara okej för alla gästerna samt prästen!

  • Sandris86

    Knyttan: Okej jag ber om ursäkt för att jag är så okunnig i sammanhanget om ifall ni är tillräckligt insatta i motsatta sidans perspektiv. Håller helt och hållet med dig om att det är tråkigt att diskutera något på det sättet som du beskriver. Och jag håller med om att en brudöverlämning alltid har symboliserat att bruden "ges bort". Och man kan inte komma ifrån att det är den ursprungliga betydelsen från början. Även om de säger att de inte har för avsikt att förmedla detta, så förstår jag att folk kan uppfatta det så. Men oftast uppfattar man en sak på ett annat sätt för att man antar att personen menar si och så, pga att man inte har frågat och därför inte vet att de menar såhär istället.
    Men om alla (brudföljet, gästerna, prästen) är helt okej med det och förstår att man vill gå in med sin pappa pga nån annan anledning än att man ska lämnas bort, varför kan man då inte få göra det? Det lär ju inte störa någon, allra minst er motståndare som inte ens är närvarande.

    På tal om att ändra en handlings symbolik eller innebörd, som från början betydde något som idag skulle kunna uppfattas som kvinnoförnedrande och ett sätt att främja de olika könsrollerna...

    http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%B6hippa

    Så.. är det någon här som blir provocerad av att folk anordnar möhippor?
    Tycker ni att det är en handling där era vänner förmedlar just det som den ursprungligen står för och även hur den traditionellt sett har gått till?
    Eller betyder en möhippa för er helt enkelt att man firar hennes lycka och hennes nya framtid som gift?
    Eller något i den stilen. För om man jämför med varför man gör som man gör idag så skiljer det sig ju en hel del ifrån den ursprungliga betydelsen, vilken kan få bruden och andra att ta illa upp och se det som kvinnoförnedrande och att ni främjer könsrollerna.
    För "det betydde ju det från början, så man kan inte bara ändra betydelsen"....

    Det var detta jag menade från början.
    Tror inte att vi kommer så mycket längre här, så tack för mig. 

Svar på tråden Vem leder er till Altaret?