Vem leder er till Altaret?

Jag kommer nog att gå in själv om prästen tillåter det. Och om man vill kan man se det såhär; jag har själv valt att gifta mig med honom, jag kommer själv och frivilligt fram till honom vid altaret för att ingå äktenskap, han behöver inte släpa dit mig eller hålla mig i handen för att se att jag inte rymmer.
Nu är inte det varför jag vill gå in själv, men jag menar att man kan alltid dra saker till sin spets, vilken sida man än står på.

En liten tanke bara, ni som är gifta och har gått in med era män och aldrig i världen skulle byta bort det, tänk om ni inte hade gått in med era män utan gått in själva eller med pappsen, ni vet ju inte alls hur det hade känts. Om ni hade valt det andra kanske ni skulle sitta här och förespråka det andra. En tanke bara.
Själv tror jag att de flesta som planerar ett bröllop är tillräckligt mogna för att kunna avgöra hur de ska gå in. Så länge alla parter är med på ingången (hur den än ser ut) så tror jag att det var den bästa ingången för det bröllopet och just de personerna 

AndroSid: visst skulle han kunna göra det, jag ser inga hinder för det.

Jo absolut, men jag har inte gift mig än så kan inte sitta och säga att "den stunden skulle jag aldrig byta bort för allt i världen" om du förstår?  Så jag förespråkar vad jag tror är bäst för mig men det känns som att en del andra förespråkar vad som är bäst för alla. En väsäntlig skillnad enligt mig.

Fast jag tycker ju någonstan att är det mitt bröllop så får jag göra det för mig. Nu ska jag inte gå in med min pappa, det är inte ens ett alternativ, men om jag skulle göra det så skulle det för mig räcka med att "jag vill det". Naturligtvis kommer inte det att övertyga någon annan om att det är "bra" och "rätt", men det är inte deras bröllop så för mig behövs det inte. Om du förstår vad jag menar?
Personligen så kräver jag absolut inte att någon ska ändra åsikt eller dylikt för det händer ju inte. Men jag tycker att man ska acceptera och respektera att vad som känns bra för mig inte känns bra för andra och att alla inte vill samma saker. Vilket jag har lite svårt att se hos vissa personer i den här tråden. 

Då är det jättebra att ud har gjort rätt val för dig. Och jag menar inte att du har "valt" fel eller så. Jag är jätteglad om du är nöjd, och jag menar inte att du är en av dem som försöker få andra att ändra sig.Du skriver beskriver du hur det var för dig, Men jag tror att du inser att det inte behöver vara så för alla. Och det känns som att en del här har attityden "det var såå bra för mig, du är dum i huvudet och kvinnoförtryckare om du vill göra på något annat vis. Typ

Människor fungerar ju olika, för mig kanske det känns jättebra att stå där med mina tärnor innan och vara nervös, att få se honom för första gången på en vecka. För någon annan kanske det är den bästa stunden när dörrarna slås upp och hon äntligen ser sin blivande man och med sin far kan gå ner för altaret till honom.

Jo, självklart har prästen rätt att säga nej, det var inte alls så jag menade. Men jag kan fortfarande vilja, och de är just den viljan jag anser jag inte ska behöva förklara med argument som andra kan "köpa", varför jag väljer att klä min dotter i klänning eller varför jag väljer svart framför vitt ... allt går inte att argumentera för på ett vettigt sätt mer än "jag vill det" "jag anser det vara bra för mig" och så vidare.

Fast jag har ju då inte nämnt att någon ska vidga vyerna, det yttrycket använder jag inte ens. Det var Sandris86 som skrev det. Ett inputt bara, rätt ska vara rätt.

Ingen fara 

Självklart är det bra att vara medveten om vad brudöverlämning har betydigt och fortfarande betyder för många, men man kan vara medveten om allt det och ändå vara för brudöverlämning, tror jag i alla fall. Att det kan betyda något annat för en själv och de i ens omgivning. 

Precis! Jag tycker du sätter fingret på det riktigt fint där faktiskt! 
Förr var det en symbol för solen, nu en för nazisterna. Precis på samma vis tror jag att många vill ändra den allmänna synen på brudöverlämning. Att gå in med sin far var förr något som symoliseradebland annat ojämställdhet men att nu är det (för mig och många med mig) en fin och romantisk gest. 

Jag tycker det är fint att man går från ett liv till ett annat, symboliskt.

Helt rätt. Den här diskussionen leder ingenstan och jag tror inte att någon får ut något av den längre. Tack för mig.