Vem leder er till Altaret?

Så känner jag också! Jag skulle verkligen inte ha velat gå in alldeles ensam med alla blickar på bara mig (och vad jag tycker om brudöverlämning är väl knappast någon hemlighet vid det här laget). Det var inte jag som var huvudpersonen, det var VI. Vi gick in sida vid sida, lika stiliga båda två, lika viktiga, och framför allt gjorde vi det tillsammans.

Ärligt talat, känns det inte lite pinsamt att fantisera om hur alla inklusive ens blivande make förväntansfullt väntar i kyrkan, dörrarna slås upp, och TADAAA! Där står JAG i all min fantastiska tjusighet, det går ett sus genom församlingen - ooooh, så vacker hon är! - och inte ett öga är torrt när jag långsamt skrider fram längs mittgången under allas beundrande blickar. Jag menar, det är väl ok att fantisera om det, men att erkänna öppet att man har såna narcissistiska fantasier?

Jag tror det är just därför flera av oss orkar ta den här diskussionen varannan vecka. Det kommer hela tiden nya brudar som inte har någon genomtänkt uppfattning om hur de själva vill göra utan kanske bara tror att det är så man gör. Då är det bra om de får höra att många tycker illa om brudöverlämning och att det finns starka argument emot, så kan de själva fundera igenom argumenten och komma fram till en egen ståndpunkt.

Har man tänkt igenom det noga och kommit fram till att ens skäl för att vilja ha brudöverlämning är så gedigna att de övertrumfar symboliken, traditionen, och känslan i att dela ögonblicket tillsammans, och om brudgummen känner likadant, så är det väl en sak. Men som Aleta skriver, om man bara har gjort det utan att reflektera över vad det innebär, bara för att man tyckte det var fint på film eller för att man inte visste att det inte är så man brukar göra i Sverige, och sen i efterhand inser vad det symboliserar och inte alls känner att man kan stå för det, då skulle det nog kännas ganska jobbigt.

Hahahaha, precis vad jag satt och tänkte på! Men du hann före.

Fast det är ju ingen gammal tradition. Det är först de senaste få åren som fler har börjat importera denna konstiga idé från andra länder, i många fall förmodligen för att man sett det i romantiska Hollywood-filmer. Som nämnts tidigare är ju den svenska vigseltraditionen sedan hundratals år tillbaka att brudparet går in tillsammans.

Men om det faktiskt är så att du är en liten flicka som någon man måste ha ansvar för så är det ju inte lika konstigt om du vill spela upp den symboliken som om du var en självständig person.