Hur ska jag kunna gratulera? Så unga
Är det inte bättre att du har en mogen son som satsar på att bilda familj än en som ligger runt med en massa tjejer?
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Jag förstår faktiskt att du är orolig! Lägger märke till att många skriver att de var si och så unga när de förlovade sig "första gången" och även om jag vet att många ser på förlovningen som en grej man bara kan göra tycker jag att det iallafall borde betyda mer. Med det menar jag inte att man måste gifta sig men att man ärligt ser på förlovningen som ett löfte att leva med varandra resten av livet. Jag och m2b är själva inte så gamla, 24 och 26 vid bröllopet, då har vi varit förlovade i 1,5 år och tsm 5,5 år och hur länge man än varit ihop eller hur gammal man än är vid bröllopet vet man ju inte hur man förändras med tiden och vad som kan hända men vi har gått igenom så mkt ihop och båda förändrats ganska mycket som människor sedan vi träffades men vi har liksom haft tur att utvecklas åt samma håll:) För egen del kan jag inte påstå att det är åldern jag hade varit orolig för utan deras korta tid tsm. Man hinner ju inte lära känna varandra på 6 månader? Har de bott tillsammas någon längre tid ännu? Det kan ju också vara väsentligt. När jag och m2b hade varit ihop 6 månader hade vi nog inte ens haft vårt första bråk! Om du ska prata med din son, tycker jag att du ska vara väldigt försiktig med vad du säger för om du ifrågasätter deras kärlek eller mogenhet kan det sluta med att han blir väldigt sårad och besviken över att du inte kan vara lycklig för hans skull. Det är ju ett väldigt känsligt ämne. Fråga hur de tänker om bröllopet, utan att döma dem, har de ännu inte bott ihop kan du kanske föreslå att de flyttar ihop som ett första steg. Vad gäller förlovningen behöver den ju som många säger inte vara allt för stor sak. Krasst sett är det ju faktiskt bara att ta av sig ringen om det skiter sig. Ett bröllop innebär ju i praktiken ett större bindande. Att grattulera till lyckan tycker jag också är en bra ide:) Lycka till och håll oss uppdaterade om hur det går!
-
Jane skrev 2012-01-14 13:32:07 följande:Nu kanske jag får många emot mig, men jag tycker faktiskt att man ska förlova sig eller gifta sig när man är mogen och om man förlovar sig när man är så pass ung utan att berätta/förvarna hemma så visar inte det någon mogenhet alls. Att de också bara varit tillsammans i 6 månader är obegripligt för mig, men självklart kan sådant inträffa, att man hittar en partner på en dag, gifter sig och lever lyckliga resten av livet, men det kan också peka på att de är i en förälskelsefas där "allt är rosa" (som det naturligtvis inte är i en relation i verkligheten).
Jag själv är ung och tycker att det är respektlöst mot föräldrarna om man inte berättar innan att man ska förlova sig. Det är också viktigt både för barnet och för föräldern att diskutera om saken, föräldern kanske har några goda råd eller tips?SKOJAR DU MED MIG!?
Varför i hela fridens namn ska han/dom kontrollera med föräldrarna först så dom är OK med det? Är man inte myndig i Sverige när man fyllt 18 år? Är det föräldrarna som ska förlova sig eller "barnen"?
Om föräldrarna sagt nej, skulle dom inte förlova sig då? Tycker det är mer respektlöst av TS att inte vara glad och låta hennes son fatta egna beslut hur hans liv ska se ut!
Och vem säger att man INTE är mogen när man är 20? När är man mogen enligt dig? Enligt mig finns det många 40+ som inte är mogna!
Om man ska be föräldrarna om lov att förlova sig så ska man isf kontrollera alla beslut man tar med dom först. När man ska missta oskulden, vilket jobb man ska ha, när man ska skaffa barn, vilken utbildning man ska plugga osv osv. Nej nej nej unga dam! En förlovning sker mellan två människor! Och ingen mer!
6 månader är väl lång tid att lära känna varandra på? över 180 dagar - 4320 timmar! Man hinner prata om mycket!
Jag och min sambo blev tillsammans när jag var 20 och han var 26, jag blev gravid 3 månader senare. Vi förlovade oss efter 7 månader och har nu varit tillsammans i 6 år och har två underbara barn, huslån, csn-lån och jobb. I sommar gifter vi oss efter 5 och ett halvt år som förlovade, lyckligare än någonsin!
Tror inte risken är större att dom skiljer sig i framtiden bara för dom valde att förlova sig unga eller tidigt!
Nä TS, mitt råd till dig är att skippa tjurandet, för förlovnigen är inget som du kan (eller ens ska) påverka och öppna istället ögonen för att se att din son är lycklig i sitt beslut och det borde göra dig lycklig!
En förlovning är inte ett åtagande som inte går att bryta, större åtagande är det att skaffa barn. Där finns inte retur rätt!
-
Jag förstår inte hur utbildning kan vara så viktigt att man inte välkomnar eventuella barnbarn! Ett barn är väl bra mycket mer underbart och ger livet mer mening än en utbildning! Pengar ger inte lycka, jag tycker din son verkar satsa på saker som ger mer bestående lycka faktiskt...
Jag utbildar mig själv nu och har inga barn, men skulle jag få det och tvingas avsluta min utbildning hade jag gladeligen gjort det, även om jag studerar något jag verkligen brinner för!
-
Ja, sån tur du hade! Inte kul att komma på efter att man gift sig och kanske hunnit skaffa barn att man inte passade ihop.201212 skrev 2012-01-15 23:51:20 följande:
Jag minns att jag blev "sur" på mina föräldrar då de inte tyckte att jag skulle gifta mig då jag var ca 22 år gammal.
Jag hade då varit förlovad ca 6 månader. Jag tyckte då! att jag kännde min pojkvän riktigt bra!
Jag tyckte mina föräldrar var lite "elaka" faktiskt, som inte ville se mig som gift då.
Det känndes som att de ville missunna mig lite "kärlek & lycka" i livet.
Och trotts att vi har en jättebra och fin! relation, så tog det tid innan jag helhjärtat kunde "förlåta" dem.
Men jag lyssnade trotts allt på dem, och lade bröllopsplanerna på "hyllan".
Och vad glad för att jag gjorde det!
Jag är så glad att mina föräldrar var negativa till att jag skulle gifta mig då.
För bara efter 1 år som förlovad så gick vi isär.
Men åren gick, och vi var vänner bara.
Men sedan uppstod kärlek igen! Och nu planerar vi att förlova oss i december 2012.
Mina föräldrar frågar "jämt nästan" om när vi ska förlova oss.
Nu har vi haft våra mot och medgångar. Vi vet hur vi fungerar osv. Så vi hoppas på bättre tur denna gång.
Så ibland har "mamma och pappa" rätt i alla fall.
TS: Lycka till med allt!
Människor är olika, men för de flesta fungerar det nog bäst att man lär känna varandra bättre, och förälskelsefasen är väl fortfarande igång efter 6 månader? Jag förstår TS. Hur kommer hennes son och hans fästmö känna efter att förälskelsen lagt sig? -
Finns det någon speciell gräns för när en förälskelse lagt sig som gäller alla människor? Vid.. 1år? 8 månader? 2år? Kan det inte vara så, eftersom TS skriver att de redan hunnit bo ihop ett tag, att deras nyförälskelse redan har lagt sig? Bor man tillsammans, så blir nog det mesta ganska snabbt vardag, oavsett om man varit tillsammans 3 månader eller 1år.Anonym skrev 2012-01-16 08:50:45 följande:Ja, sån tur du hade! Inte kul att komma på efter att man gift sig och kanske hunnit skaffa barn att man inte passade ihop.
Människor är olika, men för de flesta fungerar det nog bäst att man lär känna varandra bättre, och förälskelsefasen är väl fortfarande igång efter 6 månader? Jag förstår TS. Hur kommer hennes son och hans fästmö känna efter att förälskelsen lagt sig? -
Det beror lite på hur livet ter sig också. Om man inte gör så stora förändringar är chansen större att det håller. Ofta händer det mycket i livet mellan 20 och 30. Man utbildar sig, byter jobb några gånger osv. Därför är risken större att man utvecklas åt olika håll om man gifter sig ung. MEN ett par som är 30 och där det händer mycket: byte av jobb, sjukdomar, utbildning, mycket resor i jobbet och övertid osv., där finns mer risk för splittring än för ett par på 20 där man har samma jobb, inte utbildar sig, inte har en massa resor i jobbet osv.
-
Jag tycker att du har alldeles rätt. Är man 20 år ska man få ta sina egna beslut och eventuellt göra sina egna misstag. Föräldrar kan inget göra annat än att stötta och hålla tummarna för att allt ska fungera på bästa sätt och att de förblir lyckliga tillsammans. Skulle det ta slut mellan sonen och hans fästmö får man som förälder finnas där och stötta i den situationen också och hoppas att sonen blivit en erfarenhet rikare och kanske lärt sig något. Det är väl så livet är??Anonym skrev 2012-01-15 03:08:59 följande:
SKOJAR DU MED MIG!?
Varför i hela fridens namn ska han/dom kontrollera med föräldrarna först så dom är OK med det? Är man inte myndig i Sverige när man fyllt 18 år? Är det föräldrarna som ska förlova sig eller "barnen"?
Om föräldrarna sagt nej, skulle dom inte förlova sig då? Tycker det är mer respektlöst av TS att inte vara glad och låta hennes son fatta egna beslut hur hans liv ska se ut!
Och vem säger att man INTE är mogen när man är 20? När är man mogen enligt dig? Enligt mig finns det många 40+ som inte är mogna!
Om man ska be föräldrarna om lov att förlova sig så ska man isf kontrollera alla beslut man tar med dom först. När man ska missta oskulden, vilket jobb man ska ha, när man ska skaffa barn, vilken utbildning man ska plugga osv osv. Nej nej nej unga dam! En förlovning sker mellan två människor! Och ingen mer!
6 månader är väl lång tid att lära känna varandra på? över 180 dagar - 4320 timmar! Man hinner prata om mycket!
Jag och min sambo blev tillsammans när jag var 20 och han var 26, jag blev gravid 3 månader senare. Vi förlovade oss efter 7 månader och har nu varit tillsammans i 6 år och har två underbara barn, huslån, csn-lån och jobb. I sommar gifter vi oss efter 5 och ett halvt år som förlovade, lyckligare än någonsin!
Tror inte risken är större att dom skiljer sig i framtiden bara för dom valde att förlova sig unga eller tidigt!
Nä TS, mitt råd till dig är att skippa tjurandet, för förlovnigen är inget som du kan (eller ens ska) påverka och öppna istället ögonen för att se att din son är lycklig i sitt beslut och det borde göra dig lycklig!
En förlovning är inte ett åtagande som inte går att bryta, större åtagande är det att skaffa barn. Där finns inte retur rätt!