Vill inte längre gifta mig

Jag håller med de föregående talarna, prata med din blivande.

Sen så kanske ni kan fundera på andra alternativ, tex att ni åker bort och gifter er på en fin strand.
Eller i rådhuset, eller på en fin plats i naturen som betyder mycket för er två.
Man måste inte ha massor av gäster, stor o dyr middag med brakfest...Om du tycker det är jobbigt med folk.

Alla bröllop är unika!
Jag tycker inte att du ska jämföra andras med hur erat ska bli.
Din oro att det inte ska vara fint nog är nog en typisk brud-ångest som de flesta som ska gifta sig känner av någon gång under planerings stadiet.

Jag hoppas du får frid i sinnet o lugn i själen så att du kan se fram emot, och njuta av ert kommande bröllop hur det än blir.

Jag kan säga att jag känner igen mig i det du skriver. Nu är det länge kvar till bröllop för min del så det blir säkert 100 resor värre när det närmare sig.
Jag brukar inte ens vilja ordna en helt vanlig hemmafest just av anledningen att jag tror att ingen ska ha roligt. Att det ska bli stelt tyst och tråkigt.
Och då kan man ju bara tänka sig hur det kommer kännas inför bröllopet. Kommer folk ha roligt? Kommer de sitta oh gäspa? Tänk om det blir jättestelt. Och tänk om gästerna inte tycker vi har gjort festen nog bra, att det inte är nog bra musik.
Eller att gästerna inte passar ihop när man blandar hela familjen och olika bekantskapskretsar.
Ja, det finns ju massor att oroa sig för. Så jag förstår dig. Men jag tycker inte ni ska ställa in pga allt som kan gå "fel", det är det inte värt (enligt mig)!
Ta ledigt en stund från allt planernade, åk iväg bara ni två en helg (eller en dag). Slå av mobilerna och var bara ni två! Ät gott och ha det mysigt. Då kanske det går att få lite perspektiv?

Du skriver nästan exakt det jag skulle skriva igår men så ångrade jag mej i sista sekund och postade aldrig inlägget. Två nära vänner till oss gifter sej inom 2 månader omkring vårt bröllop varav den ena har planerat allt så jäääättebra och den andra ska ha ett jäääättestort bröllop (de lägger ner 250 tusen exklusive kläder, smycken och resa) på sitt bröllop. Vi gifter oss i maj och jag tänkte att ingen kommer ha kul på vårt bröllop. Det är varken välplanerat (har bara bokat kyrka och lokal än så länge - varken klänning, mat eller något annat är fixat) eller stort =(

Samma sak med brudtärna. Min brudtärna har precis flyttat upp för att börja studera en intensivkurs i Stockholm. Hon har varken pengar eller tid att ordna något... 

Jag ska ändå inte blåsa av mitt bröllop. Jag har funderat väldigt länge och kommit fram till att det varken är "det välplanerade" eller "det stora" bröllopet som är bäst. Det handlar om att ha gäster som är glada för ens skull så tror jag inte det krävs mer än en smörgåstårta, en dator med Spotify och ett bra humör för att skapa en hejdundrande fest! Jag kom även fram till att jag faktiskt gifter mej för att visa för världen hur mkt jag älskar min kille och att vi ska hålla ihop resten av livet. 

Ett tips till dej kan ju vara att ni gifter er utan bröllopsfest. Så kan ni ha bröllopsfest typ nästa år på er bröllopsdag utan att kalla det för just "bröllopsfest". Det blir helt enkelt en "ettårsdagsfest". Det finns inga oskrivna eller skrivna regler för hur en ettårsdagsfest ska gå till så då kan ni skapa något eget! Då tror jag både att man tar bort alla förväntningar och dessutom minskar pressen. Lycka till =)

Tack för alla era tips och fina ord. Det värmer och betyder mycket! 

Jag får se hur vi gör. Till och börja med har vi gjort lite ändringar i schemat vilket gör att det känns mindre kravfyllt.

Iden är väl att köra på. Jag tror att min blivandes föräldrar skulle bli typ knäckta om stack och gifte oss på egen hand. Jag tror inte han vill det heller.

Jag ska också försöka söka hjälp (jag inser ju att mina problem bottnar i stress och dålig självkänsla) och hoppas att det kanske känns lite bättre när det blir ljusare . 

Tack igen alla ni! Ni är så väldigt fina och jag önskar er allt det bästa med era bröllop och äktenskap!!!

Åh, jag känner precis som du... 

Vad ska man gör man liksom?  

Allas bröllop är speciella oavsett planering och kostnad. 

"Alla kommer inte uppskatta allt men alla kommer uppskatta något" några ord som ekar i mitt huvud för att inte göra mig supernevös inför alla krav som jag ställer på mig själv

Jag tänkte skriva ett svar här men det blev så långt så jag gjorde det till en egen tråd (om råd till stresskänsliga). Jag vill hur som helst bara säga att jag förstår absolut hur både TS och ni andra här känner er. Jag hoppas bara att ni, tillsammans med er blivande,  finner bästa lösningen och att ni är modiga nog att göra det som behövs (vilket inte behöver vara att ställa in eller ändra något men jag tycker man ska göra det om det känns bättre) för att ni bägge ska må så bra som möjligt.

Jag hejar på er!

Hej du som inte ville gifta sig...

Det var ju några år sedan du skrev detta, men jag undrar över hur du gjorde och hur du mår idag?

Jag känner precis som du, men funderar på om det kommer att gå över och att jag ska låta allt fortlöpa ändå..

Varför jag vill ställa in är för att jag känner mig så ensam i all planering, mina vänner har inte tid för mig då de har fullt upp med hus och barn, min familj bor inte här och min blivande dissar alla mina idéer för att han tycker det är jobbigt att fixa och han vill heller inte be någon annan om hjälp...han kommer dessutom inte med några egna idéer eller lösningar... Känns som att allt bara ska köpas och det är inte så jag ser på ett äktenskap...jag tycker man ska göra en del för hand, eftersom det kommer att symbolisera hur vi tar oss igenom svåra tider - vi köper oss med andra ord inte fria utan vi är villiga att jobba för vårt liv tillsammans...

Känner mig helt vilsen och vet inte hur mycket jag kan säga till min blivande innan jag har bestämt mig...jag vill ju inte att han ska oroa sig om det här är en känsla som går över..