Gemensam ekonomi?

Vi har nån sorts gemensam ekonomi, men inga gemensamma konton. Jag betalar normalt sett räkningarna varje månad och fördelar dem så det känns ok. Han tjänar nära dubbelt mot mig men har å andra sidan lite dyrare vanor som kläder etc, vilket jag inte bryr mig så mkt om. Han betalar oftast när vi handlar mat och tankar bilen och sånt. Jag ser det inte som "mina" och "dina" pengar, utan det är våra pengar...

Alla större inköp (dyra vinterjackor, tv-apparater etc) pratar vi igenom så att vi är överens om inköpet och så det inte blir för många dyra inköp samtidigt utan att vi ser till att ha buffert för sådant. Men vi har båda insyn i varandras ekonomi, vilka större utgifter vi har och så. Sen gör vi vad vi vill med "fickpengarna"... vi har aldrig bråkat om pengar (utom ibland när jag tycker han är lite väl frikostig med våra pengar, han vill alltid gå "all in" när vi har gäster och bjuda på dyrt kött och fina viner och så, och jag tycker inte man måste göra det varje gång). Eller när han har köpt en dyr tröja som han inte behöver utan att ha kollat saldot först... men det är sällan och ingen stor grej egentligen.

Jag har nog smittat av mig lite på honom också då jag är lite mer ekonomiskt lagd. Jag är absolut inte snål, jag gillar fina kläder och bilar och så, men tycker det svider att lägga ut pengarna. Större saker köper jag gärna begagnat i bra skick om det finns, medan han är en sån som helst köper nytt. Men han har börjat förstå poängen med Blocket :P Det finns ju gott om saker i nyskick där priset är ordentligt nedsatt, och är det något han älskar så är det att göra bra klipp :P Så där har han ändrat sig ordentligt iaf... åt det mer ekonomiska hållet.

Haha. Och vi har också olika bakgrund, fast åt andra hållet... jag kommer från en familj där vi haft väldigt god ekonomi, vi har alltid fått mycket ekonomiskt stöd hemifrån (och får fortfarande även om vi aldrig skulle be om det trots att vi är vuxna allihop), men vi har aldrig fått allt vi pekat på och mina föräldrar har hellre sparat och lagt undan än slösat pengar på "onödiga" saker. Vi fick lära oss värdet av pengar, av att tjäna dem själva (vi fick klippa gräs, rensa rabatter, städa våra rum etc) i tidig ålder etc. Men vi åkte på dyra semestrar och hade fint hus och så.

Han kommer från en helt vanlig arbetarfamilj som åkte på husvagnssemester men inget mer, bodde i litet radhus osv. Nu när han är höginkomsttagare (och den första i sin släkt med en högskoleutbildning) så gick han lite bananas med pengarna innan jag kom in i bilden och försökte tona ner honom lite :P Sedan jobbar han på ett ställe där image är jätteviktigt, så det gör ju inte saken bättre...

Men som sagt, han börjar bli bättre, och jag tror att det faktum att han vet att jag är en bromskloss gör att han tillåter sig att sväva iväg i tanken mer för han vet att jag inte skulle gå med på det. Men ja... vi har en TV som är väldigt mycket dyrare än en jag hade valt, och vi har också en alldeles för dyr bil för min smak (men hade han valt helt själv hade det varit en minst dubbelt så dyr bil som stod i garaget). Nu när vi ska ha barn så är jag glad att han börjat tänka om lite, och han ser ju att vi kan göra roligare saker för pengarna när det ändå inte spelar någon roll om det är helt nytt eller bara nästan nytt.