Vi blir så arga och ledsna!

Jag förstår din frustration!

Jag försöker intala mig att alla har rätt att ha åsikter, MEN...det är ert bröllop, det enda ni kommer att ha och det är ni som bestämmer vilka som ska vara där och hur det ska gå till inte mammor, brödrar, systar osv.

Jag har också fått kommentarer som jag blir arg, trött och rent ut sagt förbannad över men till slut är det våran dag och den tänker vi fira på vårt sätt.

Tror man ska se till att blanda in för många i planeringen.

Min mamma vill att vi gifter oss i en speciell kyrka som jag är döpt och konfrimerad i. Jag vill verkligen inte och hon kan tjata hur mycket hon vill. Hon har gift sig och haft sitt bröllop, nu är det vår tur och då blir det som VI vill ha det!

Stå på dig!

Sådant här problem har jag med. Men det är ju vi som brudpar som bestämmer hur vi ska ha det på VÅRAN dag... Att inte de som gillar vad man har satt för regler behöver ju inte komma heller.

Så jag tycker att ni ska stå på er och säga det är så här vi vill ha våran dag. Och säg att de kan försöka vara glada ändå.

Alla har alltid åsikter, men tänk så här, det är ingen som tvingar dem att komma på bröllopet! Det är helt valfritt att komma, Vi har oxå barnfritt och jag har fått en del kommentarer inte några ifrågasättanden, men små sliringar om att din kusin **** är lite ledsen att han/hon inte får komma på festen, men eftersom vi har valt barnfritt och alla mina kusiner är under 10 så är ingen av kusinerna bjudna! DE är jättevälkommna på vigseln men skulle vi bjuda alla barn i släkten skulle det komma ca 25 barn och det skulle betyda att inga av våra vänner skulle blivit bjudna! Samtidigt har även de som sagt såna saker sagt att gud så skönt att få en barnfri kväll! och som en av mina släktingar sa det, "det är ert bröllop och om du så begärde att jag skulle komma i kycklingdräkt så skulle jag göra det"

Jag förstår din frustration. Och när jag läser sånt här blir jag alltid på otroligt uppgiven över alla människor som ska tycka. Det är er dag. Punkt! Ingen annans.

Jag läste i någon tidning om en kvinna i Australien som frågat människor på sin dödsbädd om vad de ångrade mest i livet. Det var att de lyssnat för mycket på andra och försökt passa in i en mall som andra satt upp.

Självklart ska man få ha åsikter, men det är så många som skulle må så mycket bättre om de bara höll det för dem själva. Hennes utspel handlar ju enbart om henne själv och inte alls om er.

Det är ju ert bröllop, det är er dag! Ni bestämmer!

Tack så jätte mycket för era svar.

Jo, vi tänker stå på oss. Det är våran dag och passar inte våra önskemål så behöver de ej komma. Tror de flesta uppskattar ett barnfritt bröllop. Men det som gör oss mest besvikna är att min sambos mamma och bror sa såhär.

Vet precis hur det känns.. alla ska lägga sig i och ifrågasätta saker.. Men det är nog bara att låta bli att lyssna och hålla på sina egna tankar och åsikter ändå!! Lycka till =)

Det är eran dag, en speciell dag för er och ni ska själva få avgöra. Tråkigt att andra ska ha åsikter som ska såra, men det finns tyvärr sådana människor överallt. Grattis och lycka till på ERAN dag 

Förstår precis frustrationen du känner, min svärmor har också grodor som hoppar ur munnen på henne.

Men jag tror att det är viktigt att man står på sig, visst det är svårt JAG vet. Men om man börjar ge efter så slutar det nog lätt att man ger sig i fler och fler saker.

Jag har flera kommande strider att gå igenom med min svärmor, då hon är vår florist!

Stå på er! Självklart skall ni ha barnfritt om ni vill det!

Förstår dej. Tycks väldigt vanligt att andra anser sig ha rätt att lägga sig i - det har drabbat mig också. Vi ville inte ha några barn närvarande och bestämde oss för att be folk lämna sina barn hemma även under vigseln (vår bekantskapskrets har väl en skara barn på 30 - 40 barn tillsammans - det är MÅNGA barn i en kyrka!) men min svägerska gnällde och skrek och skällde tills hon fick som hon ville. =0( Angående festen har vi dock stått på oss. Hoppas det ordnar sig för er.

Har ni provat att vara brutalt ärliga mot folk som kommenterar och tjatar? Min släkt är nog förhållandevis finkänslig men när det har sagts nåt har jag varit väldigt rak och sagt precis orsaken om barn tex och att vi inte vill ha det så. När mamma av gammal vana sa att det lät som ett dyrt bröllop frågade jag om hon föredrog att vi smet iväg ensamma? "Vi måste ju faktiskt inte gifta oss med släkten närvarande". Så hade hon inte riktigt sett på saken och började tänka efter, sedan dess har det inte varit några konstigheter alls. (Vill tillägga att min mamma är fantastisk i övrigt.) 

Tror ni bestämma er för att verkligen strunta i vad folk säger! Om ni storknar säg till dem på skarpen! Skulle aldrig ge efter för nåt jädra tjat! Lycka till!