Vi blir så arga och ledsna!

Har ni provat att vara brutalt ärliga mot folk som kommenterar och tjatar? Min släkt är nog förhållandevis finkänslig men när det har sagts nåt har jag varit väldigt rak och sagt precis orsaken om barn tex och att vi inte vill ha det så. När mamma av gammal vana sa att det lät som ett dyrt bröllop frågade jag om hon föredrog att vi smet iväg ensamma? "Vi måste ju faktiskt inte gifta oss med släkten närvarande". Så hade hon inte riktigt sett på saken och började tänka efter, sedan dess har det inte varit några konstigheter alls. (Vill tillägga att min mamma är fantastisk i övrigt.) 

Tror ni bestämma er för att verkligen strunta i vad folk säger! Om ni storknar säg till dem på skarpen! Skulle aldrig ge efter för nåt jädra tjat! Lycka till!