Snål sambo...eller är det fel på mig?

Kan förstå att du blir ledsen. Har ni tillsammans kommit fram till att ni ska bidra med hälften var, trots att han verkar ha en betydligt större inkomst än du?

I så fall kan jag förstå din blivande. I annat fall tycker jag att var och en borde bidra efter förmåga. I vilket fall som helst så prata om detta med din blivande, så att du får reda på hur han ser på det. Tycker han verkligen att en bil är viktigare än hans och ditt förhållande?

Det viktigaste av allt i situationer som den här är att prata med varandra, Ibland tänker man tyvärr helt olika och det enda sättet att reda  ut det är enligt min erfarenhet att vara helt öppen och prata med varandra,

Hoppas att ni kan komma fram om en bra lösning som ni båda kan enas om! Antingen att ni bidrar efter förmåga - eller att ni väntar till ni båda kan få ihop det som behövs.

Kan tillägga att jag själv snart ska gifta mig med mitt livs kärlek, efter att ha en 20-årigt förlovning och tre barn bakom mig. Nu har jag hittat helt rätt, men det är fortfarande inte lätt! Det här med förhållanden är INTE lätt. Har insett att det enda som fungerar att båda talar om hur man känner!

Önskar er all lycka

Jag förstår inte problemet.. oavsett vart pengarna kommer ifrån eller vem som tjänar vad..
Förhoppningsvis så vill båda gifta sig.. o båda har varit med i planeringen.. För mig är det så att om den ena har problem ekonomiskt eller vad det nu må vara så hjälps man åt.. För mig är det vad ett förhållande handlar om. För mig är det kärlek..

Om man har inställningen att .. "Ja då får vi se hur mycket du får ihop"... då känns det som att något är fel..
Just nu så är jag den som har störst inkomst..dessutom så fick jag tillbaka en hyfsat stor summa pengar... pengar som jag lagt ut innan jag träffade min m2b... dvs som jag egentligen skulle kunna säga är mina egna sparpengar. Har inte tvekat en sekund att lägga dom i bröllopsbudgeten.Jag vet att min m2b hade gjort samma sak. Han tycker det är jobbigt att han inte kunnat bidra på samma sätt som jag gjort.. men för mig är det viktigaste att vi får det bröllop vi båda vill ha.. inte vart pengarna kommer ifrån.

Dessutom så är deras bröllop i Juli.. hur länge ska man avvakta och se om trådstartaren får ihop sin del? När ska inbjudningar osv vara ute.. borde man inte ha plats för festen klar då iaf?

Jag skulle aldrig kunna bara skita i en sån sak som vårt bröllop för att inte min m2b kan lägga lika mycket som mig just nu.. enligt mig så jämnar det ut sig i längden. Förhoppningsvis så är ju tanken att man ska leva ihop i många år.. Visst får man respektera ett eget sparande, men möjligheten finns kanske att låna av pengarna.. att ha en överenskommelse att de ska betalas tillbaka...
 
Ursäkta mig men eftersom jag själv aldrig skulle göra så, så känns det lite småsniket och fult att hota med att om "du inte får ihopa din del... ja då blir det att äta hemma" En annan sak om inte resurserna funnits hos m2b över huvudtaget. Oavsett vart pengarna tas ifrån sparkonto eller lön.. om han verkligen vill gifta sig och vill ha mottagning där dom planerat.. då tycker jag inte det är så någon uppoffring att han ställer upp mer än trådstartaren.. Ett bröllop ska vara den lyckligaste dagen i ens liv.. ett ljust minne.. inte ska hon behöva våndas för att hon inte klarade av att få ihopa pengarna.. nä usch fy.. blir riktigt irriterad på m2b inställning och attityd.

Oavsett så har människor olika syn på pengar tänker jag.

Jag och min sambo har inget "mitt och ditt" och i stort sett hela vårt förhållande har han betalat för i stort sett allt då jag har studerat och han har arbetat. Får jag in extrapengar har vi satt in det på sparkontot men vi tänker inte att det är mina pengar för att det kommer från mitt lönekonto eller hans pengar för att han har betalat hyran. Redan från början gjorde han klart att han ville helst inte att jag tog studieskulder då vi ändå skulle få betala tillbaka det senare.

Sen har jag vänner som mer eller mindre anser att jag är "köpt" för att sambon står för de mesta av våra utgifter, de tänker kanske att "inget är gratis och allt kommer med gentjänster". Och det är deras syn på det hela. (själv skulle jag aldrig gå med på att bli krävd på gentjänster ska jag kanske tillägga). Jag har vänner som är i långa förhållanden där de räknar varenda krona så att de betalar lika mycket för mat, hyra osv oavsett vem som tjänar mer än den andra. Jag har vänner där den ena parten åker på resor själv utan sin partner för att h*n tjänar mer pengar än partnern som inte har råd att betala resor. Men det är deras val.

Det enda man kan säga är väl att som sambos och som gifta så är man fösörjningsskyldiga gentemot varandra. Den ena parten får inte socialbidrag om den andra tjänar tillräckligt med pengar för att båda ska få mat på bordet och en rimlig hyra betald. Men det handlar inte om det i det här fallet.

Det viktiga känner Jag är att man är bekväm med sina val. Och visst för mig låter det kanske inte så kul att TS sambo inte vill betala mer "bara för att". Det enda man kan göra är att prata om det, prata om hur man själv känner, inte om hur den andra är (egenskaper).  Så ja, som många andra har sagt: Prata om det.

Jag tycker nog att du har fel prioriteringar... Han har sparat før att unna sig något han drømt om, och du drømmer om brøllop. Varfør skall Dina drømmar vara mer varda æn hans? Om ni inte klarar budget så kanske ni skall utsætta brøllopet till ni ær enige om budget och livets prioriteringar! Jag hade inte vekst att min m2b kom och sa att ett konto jag sparat skulle anvændas till hans nya tv-spel fex.

Jag kan väl hålla med din sambo att pengarna är öronmärkta till det han vill ha. Just nu har du egentligen inget att säga till om då pengarna är hans men faktiskt bara fram tills den dagen då ni gifter er, sen delar man på allt juridiskt

Fast jag tycker inte alls att det är något fel i att man har en delad ekonomi. Jag tycker inte att det självklart att bara för att man gifter sig så blir ekonomin automatiskt gemensam. Jag och min sambo delar på allt som är gemensamt, men vi har egna konton för våra egna intressen. 

Jag tycker din sambo har rätt till sitt eget konto när det är något som han sparar själv som en morot för att bli av med en livfarlig last. Det tycker jag att du ska uppmuntra! Jag tycker inte heller att han ska ta därifrån, och skulle ni göra det så tycker jag att du ska betala tillbaka till det kontot. 

Mitt förslag är att ni utgår ifrån hur mycket pengar som ni kan tjäna ihop fram till dess och sedan är det så att ni känner att ni inte kan få det exakt som ni vill kan ni rätta mun efter matsäck eller ta ut en kuvertavgift.

Fast en annan syn på saken är förstås att jag tycker det är orimligt att man förväntas spara ihop lika mycket pengar om man har stor skillnad i inkomster. Till vårt bröllop är det jag som sparar som en galning utan att det blir några större summor. Min sambo lägger enormt mycket mer pengar än jag (typ 80/20). Men han har uttryckt att han utifrån min situation (jobbar halvtid) förväntar sig att jag ska spara ihop en viss summa.  

Jag vet inte vad jag ska säga, jag kan inte tänka mig annat än att ha helt gemensam ekonomi när man är sambo så för mig låter det bara konstigt att "jag har inte råd", "han har mer pengar" osv. Hos oss har vi allt gemensamt, spelar ingen roll om ja tjäbar 5 tusen o han 30 tusen.

Hoppas att han kommer omkring..