Snål sambo...eller är det fel på mig?

Mitt ex ansåg att lägenheten vi köpte gemensamt var hans för att han vägrade låta mig betala något på varken lån eller hyra.
Men istället skulle jag betala motsvarande summa i andra räkningar.
Vi betalade alltså exakt lika mycket varje månad (även fast han fick mer än 5000:- mer än mig varje månad.
När jag lämnade honom så hade jag kunnat kräva halva lägenheten, men jag valde att inte göra det.
Däremot går han runt och säger att jag är skyldig honom pengar för att han fick inte tillbaka sin förlovningsring (alltså den som jag hade använt).
Att han hade tappat bort den han använt så jag inte fick den har ju inget med saken att göra.
Jag sa helt enkelt till den som kom och berättade skvallret att han ju kan köpa ut mig från halva lägenheten och ge mig den ring som han använt... då kan han få den ringen som jag burit...
Efter det så dog skitsnacket ner omedelbart

Jag håller med dom som säger att det väl kvittar vem som betalar mer så länge allt går runt och räkningarna blir betalda mm mm. I vårat hushåll så är det jag som tjänar mest och min sambo har just nu en väldigt liten inkomst så han betalar ingen hyra och räkningar, bara lite små utgifter till sig själv mm - men till hösten kanske det blir annorlunda, om han får jobb och jag börjar plugga igen, som det är tänkt. Vi tänker absolut inte på att jag ska betala si och så många procent mer än honom osv. Men vi har i stort sett helt delad ekonomi, det mesta som går in är till oss gemensamt, vi köper väldigt lite saker till oss själva (förutom tex hygienprodukter och underkläder och så vidare) just nu i vilket fall som helst.

MEN en sak som är viktig att tänka på när man har det som ni, är att ni inte har någon säkerhet för framtiden. Om det nu är så att relationen inte håller ända tills döden skiljer er åt så drar ni väldigt korta strån ekonomiskt. Är det så att ni är sambos och det bara är han som äger lägenheten och betalar på den (=en investering) medan ni betalar till mat (=en utgift som bara försvinner) så säger det sig ju själv vem som vinner på det i längden. att man tar hand om rabatterna till huset kan möjligtvis öka husets värde (hypotetiskt) men den dag ni skiljer er och huset är hans så får du ju ändå inte ut några pengar för det, eller hur?

Kanske känns skönt att man inte "får" betala hyra just när man står där och har väldigt låg inkomst, men i så fall så måste man se till att diskutera igenom hur det ser ut i framtiden och vad som eventuellt kan hända!
Samma sak med att inte jobba men "sköta hushållet istället". Inget jobb = ingen inkomst = ingen A-kassa eller SGI hos F-kassan och i framtiden ingen tjänstepension. Den dagen det kanske inte håller längre kan det också vara så att det är försent att börja klara sig på egen hand. Min familj har några bekanta där frun arbetade hemma, dels med hushållet men också som någon sorts sekreterare för mannens företag. Han tjänade väldigt pra och på sätt och vis trodde väl hon också att hon gjorde det. Sedan blev barnen stora, mannen träffade en ny och de skilde sig. Han bor kvar i fina villan med den nya och hon har det inte så bra. Eftersom hon inte har någon egentlig utbildning eller annan erfarenhet än att jobba för sin ex-man så fick hon aldrig något jobb och nu är hon pensionerad sedan några år tillbaka, men har bara garantipension. Detta är inte alls något ovanligt fall!!! Jag vill inte måla fan på väggen här men man måste vara lite smart och tänka på sig själv också. Speciellt när det år så vanligt att kvinnor hamnar i just denna situation och det är på grund av att så många tjejer tycker att det kvittar vem som betalrar vad, men jag kan sätta pengar på att killar inte tycker det. Prova att fråga så får ni se.