Ingen bordsplacering - hjälp!

Risken är väl att gästerna kan känna sig lite osäkra på vart de förväntas sitta och att tex era föräldrar, som kanske vill sitta nära er, hamnar längst bort och sådana saker.

Men nej, ni behöver absolut inte någon bordsplacering om ni inte vill ha det, men för att underlätta för gäster så kan det kanske vara bra att ha. Det bör ju inte ta så lång tid att fixa ihop det med så få gäster? :)

Nej, okej särskilt krångligt kanske det inte är egentligen dåra

Men har fått en känsla av att det mer tillhör "finare" bröllop? Att det känns lite överflödigt på ett enkelt. Men det är sant, att det kanske blir lite förvirring annars.

En risk med fri placering är att folk som känner varann sätter sig i en klump och bara pratar med varann, och att de som inte känner så många hamnar utanför. Eller även om man känner några kan det bli så att det blir udda platser "över" här och där bredvid "gängen", och då kan det också bli lite ensamt.

Eftersom ni har rätt många barn där kanske det också skulle underlätta att ha dem och/eller deras föräldrar ute på ändarna så att de lätt kan springa från bordet utan att störa för mycket?

För oss var det lite en poäng med bröllopsfesten att våra två släkter (och bekantskapskretsar) möttes, och vi placerade så långt som möjligt en från hans sida med en från min sida, nån som vi trodde de skulle komma bra överens med förstås. Men det krävde en hel del tankearbete!

Men ni känner ju era gäster bäst, och med såpass få gäster kanske det inte spelar så stor roll. Det kan ju möjligen också kännas lite styltigt om det är så att ni eftersträvar en väldigt enkel och opretentiös känsla.

Jag skulle tycka det vore vettigt, för risken är annars att ingen vågar sitta bredvid er utan ni blir sittande själva, eller att alla bara blir allmänt osäkra. Vi hade bordsplacering, fast vi var under 20 personer. Om alla känner sig helt stela och konstiga av att ni har det kanske det går bra utan, men om ni tror att det blir väldigt osäkert och inte vill hålla på och försöka styra upp där (se till att familjer med små barn får sitta hyfsat ihop t ex) så är det värt att lägga en kväll på i förväg och tänka igenom.

Haha vi har bordsplacering om vi är fler än 4-6 personer sisådär ;P

Tack för vettiga åsikter! Det blir bordsplacering.

Jag tycker inte det är några problem med att skippa bordsplaceringen med ett sånt litet bröllop. Särskillt när det är buffè. Det gör att det hela blir mer avslappnat och dynamiskt. Det gör även att man sitter med dem man vill, men även på ett större bord att man ändå sitter med någon man kanske inte känner och kan lära känna vilket är kul. Den enda nackdelen jag ser är att det blir grupperingar med folk som redan känner varandra. 
Men att det skulle uppstå förvirring tror jag inte.
Jag var på ett lite större bröllop med 100 pers i sommar med buffé där det inte var bordsplacering och det funkade gallant!  

Låter bra att ni bestämt er för bordsplacering.

 

Sista bröllopet jag var på hade inte bordsplacering (ca 40 gäster) och det blev rätt mkt förvirring. Och en smärre mardrömsmiddag för några st. De som inte var så snabba att kasta sig över "bra" platser där man kunde sitta ihop (typ de som stod och letade efter placeringskorten) fick sätta sig utspritt på de enstaka platser som var kvar och kände inte nån omkring sig. De äldre gästerna förstod inte vad som hände och stod kvar sist. Några av dem behövde hjälp med att ta mat mm och det hela slutade med att värdarna fick flytta runt några gäster (som redan satt sig) iaf för att de äldre skulle hamna bredvid någon de kände som kunde hjälpa. Så vid den del av bordet jag hamnade (med yngre kompisar) placerade de ner en 85-årig släkting som de gav mig "ansvaret" för. Jag hade självklart inget emot att hjälpa honom men det var kanske inte det mest ultimata, varken för honom eller mig.

 

Så nej, bordsplacering är inte "fint", det är bara omtänksamt!

Vi ska oxå ha litet bröllop m.buffe. Tror vi skippar bordsplaceringen, utan skriver siffror under glasen vi skålar i, och siffror vid varje plats , blir slumpmässigt

Vid fler än ca 8 personer tycker jag man ska ha bordplacering, om det inte bara är familjen, för de känner ju redan varandra väl. Om vi bjuder in t.ex. 6 par så har jag alltid funderat igenom en bordplacering. Sedan skriver jag inte ut placeringskort, men när vi ska gå och sätta oss till bords, så säger jag var alla ska sitta så att det blir så bra som möjligt för varje gäst. Någon de känner sen förut och någon de inte känner sedan tidigare.

Min sämsta erfarenhet från att inte ha en bordsplacering var på en 40-årsfest var när det var ca 60  gäster inbjudna. Ingen vågade sätta sig bredvid den som fyllde år. Det slutade med att han satte sig på min högra sida med platsen bredvid honom tom, det blev inte bra. Många trodde kanske att hans fru skulle stta bredvid och ingen ville ta "bästa" platsen istället. Det var flera av oss gäster som sa efteråt att det var synd att de inte hade en bordplacering.

Jag kommer ihåg sista grejen jag var på med jobbet.
Vi var väl kanske 65 personer allt som allt inklusive föreläsare och arrangörer och skulle äta finare middag på kvällen.
Jag var ensam från mitt hotell och kände 3 personer från andra hotell lite halvt om halvt.

Det var runda bord där man fick plats 10 personer vid varje bord. Och jag hamnade vid samma bord som alla jag kände. MEN dom satt på andra sidan bordet. Själv satt jag mitt emellan två grupper som jag inte kände alls. Försökte hoppa med i deras konversationer och dom försökte väl också. Men interna skämt eller speciella personer som dom känner - funkar ju inte på mig då liksom. Så det slutade med att jag satt i stort sett 4 timmar rakt upp och ner och inte pratade med någon.
Dom jag kände lite på andra sidan bordet kunde ju inte prata med mig eftersom det var ett stort bord emellan. Att sitta och skrika till varandra funkar inte så jättebra.
Om det hade varit bordsplacering så finns ju chansen att jag inte alls hade hamnat bredvid någon jag kände alls. Men troligtvis hade dom då sett till att blanda folk från hotellen så det inte satt två personer från samma hotell vid samma bord, och då hade det säkert varit lättare att få igång en konversation som hela bordet kunde ta del av.

Har också varit på en födelsedagsfest utan bordsplacering.. Tyckte inte om det kan jag säga. Det blev så att alla de närmaste satte sig längst bort från födelsedagsbarnet och jag och min sambo (som knappt ens träffat den vi firade) hamnade längst ut på "honnörsbordet" (det var alltså E-bord) och kände oss väldigt obekväma med det..

Därför tycker jag att det kan vara idé att ha bordsplacering, åtminstone om man ska sitta några timmar, som vi gjorde.

Ja, det låter vettigt. Nu börjar bara problemet om hur man ska placera ut gästerna. Vilka "ska" sitta närmast brudparet? Får nog googla lite tror jag Är ingen vidare bröllopskoordinator åt mig själv...

Om ni har ett honnörsbord med 6 platser så sitter man (sett från gästernas håll)
Brudgummens mor, brudens far, bruden, brudgummen, brudens mor, brudgummens far.

För att förtydliga - bruden har brudgummen på sin vänstra sida.

Jag rekommenderar att ni tar ett papper och ritar ut borden.
Sen klipper ni lappar i oliktfärgat papper. Exempelvis blå för brudgummens manliga släktingar och ljusblå för dom kvinnliga.
Rosa för brudens manliga släktingar och ljusrosa för dom kvinnliga.
Och grönt för dom manliga vännerna samt ljusgrönt för dom kvinnliga.

När ni sen placerar ut lapparna med namn så är det väldigt enkelt att få en överblick så man får en bra blandning av hans och hennes familj, samt vänner.

Sen brukar man även placera så (nedanför honnörsbordet) att ju närmre de är till er (=högre position), desto närmre honnörsbordet. Med högre menas då nära släkt (och släkt går för vänner) samt äldre. Tex brukar mor- och farföräldrar placeras så nära honnörsbordet det går (om inte vid). Tärnor och marskalkar får också en ganska nära placering.

 

Sen kan man förstås göra lite som man vill och blanda gäster som man tror trivs ihop, det är det viktigaste. Men man ska inte glömma det där med vilka som förväntas sitta nära honnörsbordet. Ju närmre släktband - desto närmre er. Ju äldre släktingar - desto närmre er.

 

Sen kan man så klart placera några nära vänner nära sig som man själv vill konversera med under middagen. Så tänker vi göra, vi stoppar in min bästa vän på pratavstånd från mig, jag vill ju också ha trevligt!

Släkt går före vänner, skulle det såklart stå.

Och innan någon förfasar sig över alla mossiga regler som man väl inte kan behöva bry sig om, så vill jag bara som jag brukar framhålla att det är bra att känna till reglerna så att man vet vilka förväntningar gästerna (oftast) har. Sen kan man bryta mot dem om man absolut vill, men då ska man göra det medvetet och förstå vilka reaktioner det kan väcka, Det är ju trist om man tänker att "äsch, det där struntar jag i, jag placerar väl folk som jag vill", och så går mormor hem och gråter för att hennes barnbarn hatar henne så mycket att hon fick en ohedrande plats längst ut vid bordet, när det enda barnbarnet hade tänkt var att Kalles farbror bara måste få höra mormors fantastiska historier om deras gemensamma intresse. Eller att farfar med sin krånglande prostata kan få sitta så att han lätt kan smita ut till toaletten.

Jag menar att eftersom etikettsreglerna finns kan det av många uppfattas som en tydlig markering om man bryter mot dem. Och om man faktiskt inte vill framhäva att man avskyr mormor och vill ha henne så långt bort som möjligt, så är det smart att åtminstone ha det i åtanke.

Nu vill jag iofs inte skrämma upp TS som var osäker på om hon ens ville ha bordsplacering från början. Med såpass få gäster blir det ju inte alls lika stor grej. Men så långt kan det iofs vara bra att tänka, att om det inte är några speciella omständigheter placerar ni era föräldrar som Chicita beskrev (brudens föräldrar sitter närmast er på varsin sida, och brudgummens föräldrar utanför dem), och äldre och nära släktingar nära er. Beroende på barnens ålder kan de antingen placeras tillsammans eller med sina föräldrar, helst långt ut så att det inte blir stora gap mellan gästerna när de oundvikligen springer från bordet i förtid (om det inte är ganska stora barn som orkar sitta en hel middag).

Mycket läsvärt

Om ni bestämmer er för en bordsplacering så kan man gör den lite roligare genom att inte skriva namnen vid platserna utan ha en bild, antinget ett foto eller om ni känner nån som kan rita/måla så kan man göra små porträtt. Så blir det lite skratt och avslappnat när alla skall leta upp sin plats.
Eller små påståenden som bara stämmer in på en speciell person, "den här mannen har en tatuering på sin högra skuldra", "den här tjejen kom nyss hem från asien". Är man tveksam kan rätt namn stå på baksidan av kortet. Sen kan det ev, starta lite samtal under middagen.

Tja, om inte alla känner varandra så kan det faktiskt vara bra med namnen på placeringskortet också. Det är inte så lätt att komma ihåg alla nya namn...
Vi hade stående kort med namnen på båda sidor så att även de som satt mittemot kunde läsa namnet.