Tjänsten gick till en annan!!

Förstår precis hur du känner - utan att gå in på min erfarenhet...
Det slutade i alla fall med att jag inte förlängde mitt vikariat (som dom bara hade tagit för givet att jag skulle göra så dom hade inte ens frågat mig i tid om jag ville förlänga det)... 

Vet inte vad jag skall göra..  har funderat på att söka mig vidare.. men samtidigt så har jag ju fast tjänst där, det som stör mig mest är att alla kollegor frågat mig sen vi gissade att hon var gravid om inte jag tar över då för de tycker att jag skulle passa i den rollen.. Och den tjejen som fick tjänsen har hela tiden sagt att hon inte vill ha den för hon trivs så bra där hon är nu.. 

Trodde jag skulle känna mig lite gladare idag.. men det är bara värre  känner blig som en 5åring som blivit blåst på sin glass.. 

Tur att jag är ledig idag så jag slipper se dem.. hade bara blivit irriterad.. 

På privata företag får man anställa vilken idiot som helst om man vill. Jag var också på tapeten för ett vikariat för några år sedan, men hade precis fått fast jobb på ett annat företag. Den som var mammaledig klagade sedan på att hon hade fått gå in flera gånger under föräldraledigheten för att rädda upp ett antal situationer. Vikarien hade ingen koll - fel utbildning och usla datorkunskaper. Hon blev uttryckligen anställd för att hon var så trevlig. Jo chefen sa det faktiskt till den gravida (hon hade velat ha en annan vikarie).

På statliga myndigheter är man skyldig att anställa den som är mest kompetent.

Att bara säga upp sig rakt av för dig som har en fast tjänst skulle jag inte rekommendera.

Pga att dom bara antagit att jag skulle fortsätta mitt vikariat så skulle facket ha godkänt att jag sa nej också när det kom med så kort varsel. Men nu var dom ändå shyssta på jobbet och lät bli att tala om att det fanns en möjlighet till förlängning där så jag slapp krångla med att ta in facket för att slippa karensen.

Däremot skulle jag uppmana dig att söka andra jobb. Även om du inte får något annat så kan det ändå kännas skönt att du gör ett försök att komma därifrån. Att du liksom tar saken i dina egna händer och inte bara accepterar fakta.
Om du hittar ett annat jobb så har du lite övertag mot den arbetsgivare du har i dag. Vill dom att du ska stanna så får dom minsann höja din lön så den matchar det extraarbete du lägger ner där. Eller så försvinner du och tar din kompetens med dig till ett annat företag som kanske uppskattar dig bättre...  

Usch, vad tråkigt. Något liknande hände mig i höstas och jag var så fruktansvärt arg och besviken på mina chefer. Jag hade en fast tjänst men jag hade intre trivts på det jobbet de senaste två åren och sökt andra jobb hela tiden. Som tur var fick jag ett annat jobb nästan precis efter att detta hänt så jag sa upp mig och har nu en provanställning på det nya.

För mig var det droppen och jag tog chansen när den kom. Att säga upp en fast tjänst var inte sjävklart men rätt eftersom jag inte kunde komma över det. Så det jag kan säga är väl bara att lyssna på din magkänsla och göra det som känns rätt för dig.

Nästa steg i ledet är den här tjänsten för att jag skall kunna utvecklas och nå högre. Så jag vet ju om att jag inte har någon chans till någon annan tjänst här nu.. Så jag kommer börja söka annat.. men jag kommer inte säga upp mig innan jag har något annat men för mig är det viktigt att ha amibtioner att alltid komma högre. Jag kan inte nöja mig med samma jobb, jag har gjort det här i snart 8 år, jag behöver en högre position och få nya arbetsroller för att hitta glädjen igen..

Tappade all motivation att göra ett bra jobb igår när jag fick veta det här. .  men samtidigt är det nu jag skall göra ett sånt j-vla bra jobb att de kommer inse att de valt fel och sen kommer det vara försent för dem. 

Tråkigt att höra att det är så många som vart med om samma sak..  Ibland är det bara inte rättvist.. 
 

Jag hade sökt mig vidare. Uppskattar inte ett företag en så ska man inte jobba kvar, oavsett om man har fast tjäst eller inte. Hur ska du annars kunna utvecklas?

Tyvärr är du inte den första eller sista detta händer och tyvärr så är det allt för många som fått sina chefstjänster för att dom är duktiga på att slicka r*v. Och detta innebär att alltförmånga "chefer" är ett skämt....

Ett uttryck som jag använt många gånger är: "Alla kan bli chefer, men det är få som kan bli ledare"

Det är så tradigt när sånt händer. Efter sommaren hände nåt som jag i min vildaste fantasi inte hade kunnat tro(nu bak efter har jag förstått det är väldigt vanligt)

Efter min mammaledighet så fick jag börja som timanställd på mitt dröm ställe(sjukhus) fick ganska omgående vikariet och var där i 2 år. Men mitt i min semester i somras så ringde chefen och varslade mig pga av att jag hade för många lasdagar. Så jag fick inte fortsätta för dom hade inte möjlighet att ge mig något fast. Nu efter har jag förstått att det är så dom gör och att det händer många. Men jag tog det så hårt, för det var ju där jag ville jobba, och trodde att det är min tur att få en tjänst då jag av alla vikarier hade varit där längst. Jag fick fortsätta hoppa in men dom vågade ju inte ringa så ofta utan var kanske bara inne 2-3 ggr i månaden. Så innan jul så bestämde jag att inte gå tillbaka dit, för det var för jobbigt. Innan var man en i gänget, men helt plötsligt så var man "bara" timvikarie..