Förslag på gåva till blivande maken efterlyses!

Du behöver inte vara orolig eller rädd. Tro mig. Det handlar om en subkultur där vi träffades och som vi båda hör hemma i sedan innan. Om du hade vetat vem jag är sedan tidigare medlemskap hade du vetat att jag hade samma sorts förhållande då. Det är så jag vill ha det, det är vad jag aktivt valt och sökt när jag varit singel, det är vad som driver mig och som är jag. Jag förstår dock att det kan vara svårt att förstå för någon som vill ha ett jämnställt förhållande.
Jag är hans ägodel. Jag är hans högst älskade, mest värdefulla ägodel. Jag är det finaste han har, det finaste han någonsin kunnat tänka sig, men jag är och förblir hans ägodel. Så vill vi ha det, så kommer vi ha det.Nu funkar det inte riktigt så i den subkultur vi tillhör, men visst äger jag honom oxå på många sätt. Han brukar själv säga att "precis lika mycket som du är min, är jag din". Det heter dock inte att jag äger honom och jag har inga som helst intressen av att det ska vara så heller. Det vore bara fel för oss.

Klocka har han redan en... en sån där 150'000 kronors-variant.. Känns som det är svårt att hitta något som är bättre än den..Det var en väldigt gullig tanke!
Dock är han inte intresserad av att bygga bilar, han köper dem färdiga istället... O jag har inte råd med någon lamborghini för att ersätta den han nyligen sålde.. Så ja, nej.. Det var en väldigt söt tanke!
Kanske får fundera kring det där med plåtmodeller om det finns av nya bilar...

Typ så, ja.. fast vi har valt stämpeln 24/7 istället för TPE Nja.. alltså... han är fotograf själv, den absolut högst utbildade i landet och en av de bästa. Han jobbar med foto och film, så sådant känns lite för mycket "jobb", om du förstår vad jag menar...

Mjo, det skulle ju kunna vara något!
Dock får jag inte använda citat.. han vill ha mina egna ord, så får hitta något riktigt bra att skriva i så fall...

MissBroccoli; Tack för din input! Tyvärr är det dock tämligen omöjligt att hitta en fotograf som kan ta tillräckligt perfekta bilder för att han inte ska störa s ig, så det är en väldigt väldigt svår sak att få till. Jag betvivlar att jag har råd till en sådan fotograf. Jag vet vad det kostar per timma att anlita min blivande och jag har inte alls samma ekonomiska situation som han har (även att jag kommer få)...

Jag jobbar på att övertala honom att tatuera sig, men det är något som går långsamt. Han har aldrig gillat tatueringar vare sig på sig själv eller andra, men med en hel del tålamod har jag lyckats omvända honom hyfsat - "bara" steget att få honom att göra det själv som fattas!
Någon piercing där emot funkar tyvärr inte Jag hade såååå gärna haft lite fler piercingar, men är inte tillåten att skaffa dem... o på sig själv kommer han garanterat inte sätta någon...

En dikt eller ett brev är bra! Han tycker om när jag skriver saker till honom, o jag skulle då kunna försöka (ytterligare en gång) att förklara hur mycket han betyder för mig...

Någon som vet om man fortfarande kan köpa stjärnor?

Mjo, det var lite det jag kom på En stjärna som heter som han gör, eller som heter vårt bröllopsdatum eller nått sånt kändes som en söt grej.. Totalt onödig, men söt.
O ja.. materiella ting blir liksom inte lätt eftersom han tillhör dem som köper det han vill ha, när han vill ha det. Har man råd att göra så blir det svårt att ge någon som inte redan finns i hemmet... Hittills har jag lyckats med väldigt udda grejer, men nu är mina bra sådana alternativ borta (födelsedagar och jul äter bra presentidéer) så börjar få svårt att hitta saker.

Jag är löjligt stolt över den gåva jag ska få så jag har inget alls att dölja, inte i mina ögon. Vi lever ett okonventionellt liv och det får många att reagera, men jag har valt att ändå vara öppen med det eftersom det är en så stor del av vårt förhållande och även vem jag är som person - till och med utan honom.

Hans kommentar på något sådant skulle vara "commie".. han är kapitalist ut i fingerspetsarna o hopplöst svår att hitta presenter till!

Kan ju berätta några av grejerna han har fått förr som varit uppskattat, även om en hel del kommer låta "bäng" i era öron:
Läderpiska med stålhandtag som jag graverade själv
Manchettknappar med bondagemotiv
Brännjärn med hans initialer
Nyckelring med texten "Don't punish yourself, that's my job"
Claddagh ring (inte så konstig grej kanske, men ja...)
Handgjort koppel i kedja och satin

Nu var det inte förolämpningar jag var ute efter utan förslag på bra presenter.
Hans syn på vad som anses vara positiv hjälp till de som har det sämre ställt är inte nödvändigtvis samma som din. Det gör honom inte till vare sig narcissist eller oempatisk.

Mikina: Det är han som sagt att han vill tatuera mig, inte något jag föreslagit själv. Han har helt enkelt bytt åsikt i frågan - vilket jag oxå skrev lite kort om tidigare i tråden när någon föreslog att ge HONOM en tatuering tillbaka.

Jag vet hur hopplös han är när det kommer till bilder. Han är totalt yrkesskadad o även om han skulle uppskatta gesten skulle han inte uppskatta bilden i sig, vilket får det hela att kännas lite meningslöst.
En man som spenderar 15-18 timmar per dygn med att granska och redigera foto och film blir per automatik "skadad" av det. Han uppskattar mobilbilder (porr) jag skickar tagna på mig själv, men det är för att han vet att det som porträtteras där är något han snart nog får lägga händerna på.
Sådana bilder skulle jag inte kunna låta någon annan ta av mig. Det blir helt enkelt för utelämnande. Vi snackar inte lite snyggt maskerade nakenbilder utan detaljbilder på kroppsdelar jag inte vill ha någon annan i närheten av förutom möjligen min gynekolog eller läkare.

Han skulle aldrig säga ett ont ord om något jag ger honom, det skulle inte falla honom in, men jag vill ge något som jag VET att han inte kommer tänka något om annat än hur fint och gulligt det var.

Han säger själv att "I don't need any things, I'm already getting the perfect gift when I get to call you my wife"
Det här handlar uteslutande om min vilja att ge den ultimata presenten.

lordoz: Ja, för tillfället lutar det åt att det bli det... i kombination med ett brev jag skriver själv

Bröllopsgåvor mellan man och hustru är ju inget som egentligen behövs, men det är tradition där han är uppvuxen så det blir att vi gör så

Problemet med vad jag ska ge honom när han fyller 40 i sommar återstår dock hehe

Att ha bestämmanderätt handlar lika mycket om att besluta saker som att överlämna saker till den andre att besluta om. Att han har rätt att säga att jag inte får göra vad jag vill betyder inte att han gör det - om det inte finns en tanke bakom hans beslut.
Enkelt förklarat ser vårt förhållande antagligen ut som de flesta andras, men det har vissa stora skillnader.
Vi bråkar t.ex aldrig om något eftersom det inte finns någon anledning till det. Vill jag en sak och han en annan har jag redan i förväg gett honom rätten att bestämma hur det blir. Det kan handla om vart man åker på semester, vilket smör man ska ha hemma, när det är dags att äta osv osv osv.
Dessutom har han inte någon skyldighet att hjälpa till med städning osv. Detta för att det är så vi vill ha det. Han gör det ofta ändå, men han måste inte. Där emot kan han säga till mig när som helst att jag ska gå o dammsuga/diska/tvätta/whatever.
Det sista beror dock mycket på att han jobbar väldigt mycket medan jag inte jobbar alls för tillfället.
Jag har mina pengar som han låter mig bestämma över själv, med dessa kan jag köpa presenter till honom om jag så önskar. Det handlar inte om att jag får "veckopeng" eller liknande utan jag har min inkomst som min och han har sin som sin. Det som ska betalas av båda delas efter hur vi ser det rimligt att dela det.

I mångt och mycket har vi ett förhållande som alla andra. Vi diskuterar gemensamma beslut, vi väger in varandras åsikter i frågor osv. Det som skiljer oss från "alla andra" är att vi har en tydligt uttalad maktförskjutning där han är den dominante/ledande parten och att jag underkastat mig honom så totalt att jag gett över all rätt vad gäller beslut om min kropp till honom. Jag VET nämligen att han aldrig kommer missbruka det eller tvinga mig in i något jag inte vill eller är redo för. Jag har nämligen alltid alternativet att lämna honom kvar. Det är det enda jag inte kan avsäga mig, det enda han inte har någon som helst möjlighet att tycka till om.
Eftersom han älskar mig och vill ha mig kvar så gör han inte något för att driva mig mot ett sådant beslut utan väger in och diskuterar med mig innan beslut som rör mig fattas.

brideo: Jag är väl medveten om att den typ av förhållande vi har är väldigt ovanligt och ses som provocerande i mångas ögon, men det är precis som du säger. Det som funkar för en är inte nödvändigtvis vad som funkar för en annan.
Själv klarar jag inte av förhållanden där allt ska vara jämnställd o jämnlikt hela tiden. Jag känner mig konstant ouppskattad, vilsen, oälskad och förvirrad i sådana relationer. Låter säkert skumt för många, men så är det.

Jag är hans jämnlike, men vi har inte ett jämnställt förhållande. Förstår folk vad jag menar om jag skriver så?

lordoz: tyvärr är han inte någon direkt stor fantast av öl eller något annat liknande. Det han dricker mest av är whiskey o rom... 40 flaskor av det blir på tok för dyrt att ge 

DET måste jag kolla upp! Tack

 

Ingen av oss har särskilt mycket kontakt med våra familjer. Vi har båda förlorat dem som stod oss närmast och de som är kvar är mest bara "blodsfamilj", inte sådana vi egentligen pratar med eller så.
För hans del tror jag inte hans far vet. Det är den ende familjemedlem han har kvar, men eftersom han inte växt upp med honom pratar de inte särskilt mycket.
Min mor vet inte heller, eftersom vi inte pratar mer än någon gång varannan månad eller så. Jag ser ingen poäng i att "komma ut" till henne när det är någon jag träffar ungefär 2-8 timmar 2-4ggr om året.

Min "valda familj" där emot, mina vänner, vet alla hur det ser ut och fungerar. De som inte accepterat har aldrig blivit nära utan försvunnit ut i perferin snabbt igen efter våra första möten.
För honom är det likadant. Hans nära vänner vet, de flesta i alla fall.
Det tenderar att bli så att de som väljs in i bekantskapskretsen nu mera är likasinnade. Han äger och driver sitt företag så han har inga kollegor direkt att umgås med o jag är öppen med att jag inte accepterar något annat än en öppensinnad arbetsplats där det inte är ett problem att vara HBTQ redan i mina ansökningar.