Vilken perfekt tajming! Jag går just nu just i samma tankar, att fria till min sambo. Din idé om att fria på födelsedagen låter ju helt underbart. Kanske snor idén lite? ;) Min sambo fyller nämligen också 35 i sommar. :)
Enda problemet jag har är hur jag ska fria. Det är det enda jag tänker på känns det som. Vill att det ska bli speciellt och något som "är vi". Några tips någon?
Nu har jag bestämt datum för frieriet. :) Det blir "dagen då allt började" som jag och sambon brukar uttrycka det. 30/7 var dagen då jag tog initiativet och höll hans hand för första gången. Dagarna efter berättade jag hur jag kände och att jag varit förälskad i honom flera månader. Han var snabb med att vilja träffas, och sedan följde många sena nätter med prat och lite sömn.
När jag nu bestämt mig för datum är jag så lugn. Det känns så rätt. Vill bara att dagen ska komma nu. :D
Sedan jag skrev här sist har jag förlorat min älskade moster. Det har gjort att jag allt mer börjar känna att jag inte vill vänta längre. Jag vill fria nu och berätta för honom att jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om något hände och han inte visste hur otroligt mycket jag älskar honom och att han betyder allt för mig.
Samtidigt velar jag varje dag. Jag vill fria nu, men ändå vill jag vänta till det datum jag hade bestämt mig för. En del av mig säger "varför vänta med att säga vad du vill?" medan min andra del säger "varför ha bråttom? gör det som du planerat.".
Kanske svamlar jag en del nu, men jag hoppas ni förstår mitt dilemma. Att hjärta och hjärna inte riktigt är i synk just nu. Har ni några råd att ge mig? 
Har bestämt mig. Idag är det dags. Håll tummarna tjejer.
Han sa... genom lyckotårar... JA! 
