Jag tror att jag skiter i det här nu.

låter precis som mitt ex. Det kändes som att det bara eskalerade med att jag som person gjorde en hel del av hushåll, mat, fixade med det mesta andra, ja i princip allt.. och väckte honom på morgonen medan han låg i sängen och vägrade gå upp som en tjurig unge om jag gjorde det på fel sätt. Helt vansinnigt! 

Jag försökte få honom gång efter gång att bidra till något men det funkade inte med vad jag än gjorde. Istället så tyckte han att jag var helt dum i huvudet och jag inte förtjänade den respekt som han annars kunde ha gett mig. Det var alltså mitt fel. Och jag själv blev ju bara en tjatig människa som mest ville få gehör för något, istället så tjatade jag på honom nästan jämt om något, för annars så var det jag som fick göra allt själv.

Vi har två gemensamma barn och vi gifte oss faktiskt, ett bröllop som han hela tiden påstod att han så gärna ville ha men som jag fick vara drivande i och fixa allt för själv. Han tog inte ens hand om barnen om jag skulle fixa nåt inför bröllopet (typ sy) medan han inte gjorde nåt.. utan då fick jag ta barnen också. 

Vi var totalt tillsammans i 5 år, 1 år som gifta. Jag lämnade honom tillslut, kände att jag går sönder som människa och att det spelar ingen roll vad jag gör eller inte gör. För det funkade bara inte och jag var bara ett sönderstressat vrak. Trodde tillslut att jag var den där hemska tjatiga människan som var omöjlig att leva med (hans ord) 
men så nu i efterhand lever jag med en man som allt bara funka klockrent med. Vi bråkar aldrig om städning eller sånt han skulle aldrig säga saker som mitt ex gjorde eller på något sätt beskylla mig för att det är mitt eget fel att jag inte får någon respekt osv.. 
Mitt ex däremot är likadan fortfarande. Nu i nytt förhållande, men han försöker ju då och då att fortfarande beskylla mig för saker som händer honom, precis som han alltid gjort. För han själv bär ju aldrig något eget ansvar över sina egna val (suck)

Nu blev kanske mitt inlägg lite rörigt och detbehöver inte vara såhär för er, men min erfarenhet är att det blir inte bara magiskt bättre för att man gifter sig. Ni kommer fortfarande vara samma människor. Och det räcker inte alltid tyvärr att älska någon om man den största delen av tiden får bara skit tillbaka.