Jag tror att jag skiter i det här nu.
Usch, jag känner igen mig i vad flera skriver. Har varit tillsammans med en liknande kille i sju år. Jag gjorde allt i hemmet. Lagade mat, handlade tog hand om hans son, köpte deras kläder, packade alla ryggsäckar, matsäckar, resväskor, passade alla tider, hade koll på allt. Om jag jobbade sent, kom hem efter 20.00, möttes man antingen av en hungrig pojke som undrade vad vi skulle äta,( mitt ex höll på med något som gjorde att han glömde tid och rum och sonen vågade inte störa honom) eller så möttes man av en sambo som var sur över att han hade varit tvungen att laga mat åt sig själv och sin son. Tro inte att han lagat så det räckte åt mig också, för hur skulle han kunna veta att jag var hungrig! Det finns så otroligt mycket jag skulle kunna berätta om denna man men för att summera så var han en stor egoist som inte kunde visa någon annan människa uppskattning, (gällde alltså inte bara mig utan även sonen) Jag pratade med honom så många gånger om vad jag förväntade mig av honom, vad jag som flickvän skulle uppskatta, att jag kände att jag bara gav och gav men aldrig fick det minsta lilla tillbaka. Då sa han att jag hade något konstigt bekräftelebehov som ville bli tackad för allt jag gör. Han tyckte inte att han behövde tacka mig för någonting (fick aldrig något tack för maten, tack för att du köpt nya regnkläder åt pojken, tack för att du skjutsade honom till träningen mm) aldrig tack för någonting! Han vägrade tom att säga grattis när jag fyllde år för det var bara löjligt av mig att begära det! Fick så mycket skit och blev så nedtryckt att jag tillslut trodde att jag var värdelös. Trodde inte att jag förtjänade något bättre. Vändpunkten kom när vi åkte på en resa tillsammans som jag bokat och betalat, i tron att det skulle förbättra var relation. Men inte. Han var precis lika dan och betedde sig på samma respektlösa sett som vanligt, men jag fick lite perspektiv på det hela när man låg på en sandstrand i Thailand och han kom med dricka bara till sig själv, för hur kunde han veta att jag var törstig... Då bestämde jag mig. Är man inte lycklig i Thailand så är man inte lycklig hemma heller.
Förlåt för ett långt inlägg, men jag hoppas inte att du gör samma misstag som jag gjorde och tror att det ska bli bättre, för det blir det inte. En gång egoist, alltid egoist.
Nu lever jag ihop med världens underbaraste och mest romantiska kille man kan tänka sig. En sån som man bara trodde fanns i filmerna. Vi ska gifta oss i sommar och jag är så otroligt lycklig. Måste nypa mig i armen varje dag för att förstå att det inte är en dröm!
TS, du förtjänar något bättre! Alla har rätt att känna lycka, och jag hoppas verkligen att du träffar någon som kan ge dig den!