• Anonym (ledsen)

    Är det meningen att man skall bli deprimerad av att gifta sig?

    Just nu idag så "rann det över". Känner att jag måste skriva av mig lite. Jag undrar helt enkelt som rubriken säger: måste man bli deprimerad av att man skall gifta sig? 

    Jag som alltid trott att detta skulle vara den lykligaste tiden i livet, men förväntningar, hopp, känslor, pirr och lycka. Alla dessa fina känslor finna men denna tid kantas också av mörka, jobbiga, dåliga och jävliga känslor.

    Lång historia kort och bara vissa delar skrivna här så har vi sedan min m2b friade till mig för ca 1 år sedan har vi sagt upp bekantskapen med flera av våra "vänner" och vissa familjemedlemmar då de pratat skit, bakom ryggen, hånar och är allmänt elaka gällande vårt bröllop och vår relation i stort. Vi har valt att inte bjuda vissa familjemedlemmar, som själva sagt att de aldrig skulle sätta sin fot på vårt bröllop, varpå de nu är skitsura och pratar goja till höger och vänster för att de inte är bjudna.... 

    Vi har bjudit massa fina härliga vänner, familj och bekanta till vår stora dag och 90 % av dessa har ännu tills idag varken tackat eller återkopplat varken Save the date eller inbjudan. Nu är inte sista OSA här ännu, men man kunde ju tycka att en liten komentar ang. förlovning, STD, eller inbjudan kunde man väll bjussa på under ca 1 års tid.... 

    2 av mina absolut närmsta familjemedlemmar tackade nej redan när de fick STD för att de inte "kan" komma.... jag tror det handlar om vilja.....

    Jag skall ha 4 tärnor och de är verkligen trogna, fina vänner...trodde jag... 2 st total vägrar den klänning (ingen konstig eller galen sak- utan helt vanlig enkel ) jag valde ut tillsammans med de andra 2 (som var de enda som kunde/ville  följa med o titta på klänningar). Efter bytt strategi så fick de alla istället fria händer att välja exakt vilken klänning de ville bara den var gul (vilken nyans som helst!!!). Alltså ENDA kravet var att den skulle vara gul, nu har 1 av 4 valt en lila  klänning......o tänker inte byta. 

    Vi försöker tänka att "det är ju bara 1 dag i hela vårt långa liv tillsammans...vad gör väll en lila klänning eller några saknade familjemedlemmar" men å andra sidan tänker vi också att "det är tamefan bara 1 dag i hela vårt liv- dra på dig klänningen, knäpp kavajen och klistra på ett leende- och o säg grattis o tacka för maten o festen o gå hem o sura sen.." 

    Hjälp vad mycket jag gråtit och varit ledsen....min m2b försöker trösta o stötta o dokusera på de bra och fina sakera, vilket är härligt o jag är säker på att dagen blir fantastisk... men måste det vara såhär?
     

     

  • Svar på tråden Är det meningen att man skall bli deprimerad av att gifta sig?
  • Victoria

    Absolut ska det inte vara så!! Jag förstår att du har gråtit mycket över det här eftersom det är ju er stora dag!! Hade jag varit du hade jag bara satt ner foten gentemot din tärna som inte verkar förstå det där med färger och berätta att du verkligen blir ledsen över hennes beteende och kanske även försöka berätta för familjen. Jag vet att det är skit svårt!! Jag hoppas verkligen att det löser sig för man ska inte behöva bli deprimerad av att gifta sig!! Kram på dig och ta hand om dig!!


  • ElinFalk85

    vad är det för uppfostrade barnrumpor!!! fy för sånna!!! bjud andra som verkligen vill komma säger jag!.
    håller med Victoria, att man som tärna har en klänning som bruden valt är inte så mycket att begära tycker jag!!!
    KRAM!!!

  • Tinzi

    herregud sicka omogna tärnor...

  • hsmamma

    Om den tärnan ej vill ta den klänning el färg ni bestämt, byt tärna! Det är ER dag NI bestämmer

  • nrkpgbrud

    Skickar en stor potion tålamod och ork till dig.
    Vet precis vad du går igenom just nu. Jag har en av 3 tärnor som är ett osäkert kort (där jag inte känner att hon kommer att dyka upp när det väl är dags) och jag har gett henne chansen att avgå som tärna men hon ska vara det har hon sagt. Men hon dyker inte upp eller hör av sig när vi försöker hitta på nått utanför bröllopsbestyren så ja.. vi får se hur det går. Har ingen resevtärna om hon inte skulle kunna, så då står man med 3 marskalkar o 2 tärnor. 

    Sen har vi bett om 300kr/inbjudningskort istället för presenter och flera har sagt att de ska komma och sen inte skickat över dessa slantar (de som ska täcka maten på mottagningen dessutom) Så nu har vi beställt mat för 44 och det är bara "betalt" för 41. Det är dessutom bara 1 månad kvar tills det är dags så man börjar ju bli irriterad på folk.
    MEN som flera andra här inne säger : Det är eran dag och för min och min blivandes del är det stunden i kyrkan som  räknas för oss. Allt annat kan gå åt h*lvete och vi kommer fortfarande ha den lyckligaste dagen i våra liv. Hoppas dessa enkla ord hjälper dig något. *Stor Kram* 

  • Anonym (ledsen)

    Tack för fina ord och bra tips. Det här med att säga ifrån osv. är såklart något man måste göra, men när jag har påpekat färgen FLERA gånger så tycker jag att det borde vara självklart. Någon skrev att det var omogna...och här är det VERKLIGEN så att mognad o ålder inte hör ihop.... detta är min "mogna" tärnan som levt ett långt o innehållsrikt. Hon är äldst av alla med sina 35 år...... Jag vill ju inte att vänskapen skall förstöras o samtidigt vill jag ju inte heller att jag skall sitta o  kolla på foton från mitt bröllop o tänka "varför sa jag inte ifrån ordentligt?" (såklart spelar det ingen roll vad folk har på sig, men om hela brudföljer följer ett schema o en sticker ut, ser dte lite hejkon bacon ut). Jag tycker att jag inte kan "dra tillbaka" inbjudan som tärna, men det är något som jag skulle VILJA göra. 

    Himla mkt konstigt folk det finns alltså.. själv skulel jag ta på mig vad som helst, galet, som knasigt, moderna som omoderna bara för att se till att brudparet fick sin drömdag. Samma sak underar jag över de som inte betalar in till er kuvertkostnad... varför inte... säg Ja o gör som man skall eller säg nej.

    Förbyrllad.... tack för era kramar o styrke-tankar!  

Svar på tråden Är det meningen att man skall bli deprimerad av att gifta sig?