Det där med brudöverlämning. Jo om man kommer från, eller bor i ett land där det är tradition med brudöverlämning kan jag köpa att man gör det. Men att importera en unken tradition bara för att man sett för många Hollywoodfiler det är bara onödigt och lite löjligt (tycker jag).
Jag tycker man ska göra det som känns bäst i magen och jag tycker inte att man MÅSTE följa minsta lilla svenska tradition bara för att man är i kyrkan! Förstår inte argumentet att man inte ska gifta sig i kyrkan om man inte följer kyrkans "regler" till punkt och pricka. Det är ju inte så att det finns en lagbok för hur en vigsel måste gå till, alla vigslar är inte exakt likadana och tur är väl det?? Det ska vara personligt tycker jag!
Jag kommer också gå in med min pappa och min sambo kommer stå lite nedanför altaret. Pappa lämnar över mig till honom och så går vi sista biten tillsammans. Jag tycker att det är jätteromantiskt och visst kan man se det som att pappa säljer mig, eller vad den enormt gamla traditionen nu säger men jag väljer att se det som en fin gest mot min pappa, ett hedersuppdrag till honom, plus att jag vill se min blivande man för första gången i ordninggjord i kyrkan där han står och väntar på mig. Jag vill se blicken i hans ögon när han får syn på mig och jag vill att det ska ske i kyrkan, upp för altargången bara för att jag tycker att kyrkan är en sån vacker och symbolisk plats. Sen får folk tycka vad de vill om det.
Marskalken kommer att vänta uppe med min blivande man, min tärna kommer att gå bakom oss med vår tvååriga dotter. Helst hade jag velat att min dotter gick framför mig och pappa men hon är lite för liten för det. Prästen går bredvid tärnan och dottern.
Så gör vi och för oss känns det helt rätt. Prästen tyckte inte heller att detta var något konstigt, även om han sa att det var vanligare att brudparet gick in tillsammans.
Den ursprungliga betydelsen av överlämning bör väll vara ganska "urvattnad" i dagens samhälle där dom flesta själv väljer sin partner och även bekostar bröllopet själv. Att överlämning idag har fått en annan betydelse för många.. inte minst den romantiska tanke som jag själv har att min m2b ska stå framme i kyrkan och se mig gå emot honom. Jag tror att dom minuterna kommer att vara totalt magiska.
jag kommer att gå själv.. mina tre söner kommer att gå med mina tre tärnor. Väl framme hos min m2b och hans bestman så kommer mina söner att pussa mig på kinden skaka hand med min m2b och gå och sätta sig. Detta hade vår präst inget alls emot. Detta är ingen vanlig överlämning med den symboliken..utan snarare att mina söner tycker om min m2b att dom är glada och lyckliga för vår skull. Jag vet att dom ser fram emot detta oerhört mycket.
Det kan väll tyckas att det borde finnas generella regler.. men med tanke på vilken känslosak en vigsel är så hade det nog varit svårt för en präst att förätta en vigsel som hade varit emot hans tro och principer..är det inte även så med homosexuella.. att det är upp till varje präst om dom vill viga ??? Personligen så tror jag att det hade märkts om vederbörande inte kände sig bekväm i situationen..så därför kan jag förstå att det är svårt att ha generella regler för vad som gäller..
För att svara på ursprungsfrågan. Vi gick in såhär:
Jag och min blivande tillsammans.
Efter oss kom tärnan och marskalken.
Prästen stod redan vid altaret.
