Vi firade inte vår förlovning alls. Jag vet inte riktigt vad det är att fira, speciellt inte tillsammans med andra. Ingen jag känner har firat sin förlovning, med andra alltså. Vad de gjort på tu man han vet jag ju inte. När man träffar någon sedan, så kanske de säger "Men vad roligt för er, grattis!", men inte mer än så.
TS - Jag förstår, du resonerar så, men rent tekniskt sett är ni ju redan förlovade. Ni har gett varandra ett löfte om att ni ska gifta er, annars hade ni ju inte planerat ett bröllop alls. Om man bara skulle vara förlovad efter mannen (eller kvinnan) gått ner på ett knä och frågat, så skulle nästan ingen vara förlovad, då det inte är många som gör så. Sedan kan jag hålla med om att en förlovning absolut ska innebära att man faktiskt ska gifta sig och att man inte ska förlova sig innan man är överens om den saken. Det innebär ju dock inte att man bara "får" vara förlovad ett år innan bröllopet, för annars är det inte seriöst. Inget är säkert här i livet. Det händer saker som man inte kan förutse eller rå över.
Precis, du frågade hur andra firade sin förlovning och jag svarade. Sedan var det många här i tråden, inklusive jag, som funderade kring det där med att ni planerar bröllop, planerar förlovningsfest, men inte är förlovade, för att det måste gå till på ett visst sätt och inkludera en ring. Då utveklades diskussionen, det är ingen som har käftat. Du har berättat din syn på det hela och jag har berättat min. Jag drog det dock inte så långt som att börja kalla folk dumma i huvudet för att de valde att göra på sitt sätt och inte mitt sätt. Ja, du har en helt annan syn på saker och ting än vad jag har och som jag skrivit tidigare, så är det okej. Jag ville bara dela med mig av min syn på förlovning och vad det betyder för mig, nämligen ett löfte om giftemål, inte en sådan materiell sak som en ring.
