Kan inte låta bli att bli besviken...

Jag tycker du väntar dig ungefär dubbelt så mycket som jag uppfattar att "de flesta" ger. En present för 500-600 kr från ett prat till ett annat, är mycket i min familj och det är verkligen inte alltid det är sådana summor det är fråga om.

Dessutom hoppas jag du vet, att en bröllopspresent aldrig mäts i vad gästen "kostat" brudparet. Det är helt orimligt att förvänta sig att det liksom skulle betala sig eller gå jämt upp. Vad ni bjuder till och vad era gäster vill uppvakta er med, är två olika saker. Ville ni ha betalt för kuverten, så skulle ni kallat det vid sitt rätta namn och satt en kuvertavgift. Fast notera att med en kuvertavgift på 1000kr/kuvert, så hade ni nog slutat rätt ensamma på er middag.

Min uppfattning är, att om folk vill gå på restaurang och käka exklusiv middag, så lär de vilja välja både restaurang och meny själva, det har noll och ingenting att göra med vad man borde ge någon i bröllopsgåva.

Så tycker jag.

Varför är det inte för ditt eget bästa om du är generös? Generös är man väl av hjärta och vilja-inte utifrån vad man kan tänkas få tillbaka?

Det blir ju en väldig stressfaktor för den som är mottagare, om man samtidigt ska känna att man måste, borde, förväntas leva upp till summor och nivåer själv. bara för att någon annan har en viss placering på ribban.

Man ska ge av det man har i det mått man vill och förmår. Har man lite av pengar, kanske man är generös med sin tid eller vad det nu kan vara. Och är det med baktanken att man själv ska inkassera en dag, så är det inte en gåva, utan en hållhake.

Sedan måste jag verkligen ännu en gång i livet reflektera över, att av det jag fått vara mottagare av genom åren, så har rena penningvärden haft ringa betydelse-men omtanken i en skriven rad, en hjälpande hand, ett vänligt ord och mina medmänniskors tid och uppmärksamhet, haft en betydels bortom ord och beskrivning. Och omtanken i den enklaste av gåvor, stannar i hjärtat och sprider väldoft i ens inre rum.

Jag är helt övertygad om att den som lever ett generöst liv får tillbaka.
Men, kanske inte alls ifrån det håll man gav åt, eller i den form man själv tror.

Sänd ditt bröd över vattnet-i tidens längd får du det åter 

Giv och det skall varda eder givet

Som du sår skall du ock skörda

är några riktigt gamla visdomsord på temat.

boken "Skicka vidare" är en modernare.

Det jag menar, är att rätt som det är kommer du i ett läge i tillvaorn där du står som mottagare. kanse är du till och med i ett katastrofläge den gången.

Den som hjälper dig då, är svaret på vad du själv ger.

Det är väldigt viktigt att ha klart för sig vad en gåva egentligen är-det är just en gåva. en gåva är frivillig och villkorslös. En sak, pengasumma eller rent av en uppoffring, kan snabbt förvandlas till en börda, en skuld, en hållhake. Något som skaver och är ivägen..

Jag tycker också det är tråkigt med snåla och ogina människor. Och jag gillar inte när folk vill åka snålskjuts. Jag har släktningar jag vägrar att samla presenter med, för att de bara vill stå med på korten utan att ha betalat sin del etc.
Men, man blir inte automatiskt snål för att man inte ger i samma mått som någon annan. På samma sätt är det inte säkert att man nödvändigtivs är generös bara för att man vräker pengar omkring sig. Tvärtom, är det nog både titt som tätt, ett sätt att visa upp sig själv och glänsa. Gärna så att alla ser under ooooh och aaaaah. (observera att jag inte säger att det är TS bevekelsegrunder för att ge, utan en allmän reflektion över att själva givandet kan ha helt olika motiv)