HJÄLP, skild ekonomi försörjningsplikt PANIK

Jag förstår verkligen ditt dilemma! När jag träffade min man hade jag sjukersättning på deltid, bostadstillägg och hemtjänst pga min kroniska sjukdom. När han flyttade in försvann bostadstillägget och hemtjänsten, och en tid senare blev jag utförsäkrad. (FK ifrågasätter inte min sjukdom eller nedsättningen av arbetsförmågan, men jag uppfyller ändå inte villkoren för någon ersättning.)  Jag kan arbeta lite grann, men har en mycket låg inkomst.

I samband med utförsäkringen pressade jag handläggarna om vad jag skulle göra nu, och de tvingades medge att jag inte kunde få någon ersättning, och inte ens socialbidrag eftersom min sambo har en hygglig inkomst.  Han var alltså försörjningsskyldig trots att vi inte ens var gifta.

Ingen av oss tycker väl det är en optimal situation, jag är inte förtjust i att leva på honom, men det är så det ser ut om vi ska leva tillsammans vilket vi ju vill. Jag jobbar också på olika sätt att öka min inkomst från den lilla arbetsförmåga jag har, och det kommer att bli lite bättre i framtiden.

Men jag förstår verkligen att man tvekar inför att ge sig in i et sånt arrangemang. Tyvärr är det precis så illa som du fruktar, och värre eftersom inkomsterna alltså räknas ihop redan när man blir sambo.  Jag rekommenderar verkligen inte att man ljuger om att man bor tillsammans (nu menar jag om och när ni bor på samma ställe igen), men jag kan verkligen förstå att tanken föresvävar en. Den fladdrade förbi för mig också, men jag insåg att jag inte ville bli kriminell.

Många förstår inte vilken katastrof sjukförsäkringen har blivit. Det är ingen stor inkomst (jag fick ungefär 4000 före skatt,och skatten är högre än på lön), men det känns ändå bättre att kunna bidra med något litet till hushållsekonomin. Såna här bekymmer är det sista man behöver när man är sjuk! 

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig, både att din hälsa blir bättre och att du kan leva med din man.