Hur ska ni göra/gjorde ni era mini smyg bröllop?

vad kul :) visst blir det lite extra verkligt efter att man har ett datum och allt bokat 

testade bland annat denna (har bh-band som syns) , som också var väldigt fin, men sjukt lång! jag är 164 cm och när man kollar på tillverkarens bilder så är ju klänningen typ vadlång. Har inte dragit igen den i ryggen så sen sitter lite si sådär på. Nu är inte deta alls den bästa bilden men tror det jag ska köpa från kina blir toppen verkligen, och sen så var det ju faktiskt sjukt roligt att få prova lite klänningar. 

 

OOOOHHH Grattis=) roligt roligt!

FYYYYYRA dagar kvar!!! tror att jag kommer dö av spänning, förväntan och nervositet!!

I morgon smäller det! (kl.10.00, och kl.17.30 lyfter flyget till Turkiet)

Det känns helt toppen, och allt har gått enligt planerna och är förberett. Kläderna är framhänngda, ringen ligger i handväskan, naglarna fixade, resväskorna nästan färdigpackade. Jag sitter nu med nylackade tånaglar och hårfärg i håret. och ja, nu börjar det pirra rejält i magen.

 

Hur skall man kunna somna i kväll då? =D

Känner att jag måste skriva av mig... Nu har jag ringt till vigselförrättaren och bara stämt av inför bröllopsdagen som är den kommande veckan. Allt var i sin ordning, vi kommer ha vigseln i Rådhuset för att sen åka iväg till en fin plats och ha picknick. Vi tänkte ju först viga oss ute i naturen, men då behövde vi ordna vittnen själva och vi ville ju inte välja bland dom vi känner för du känns det som vi väljer bort alla andra. Men det känns som en bra lösning nu!
Anledningen till varför jag behöver skriva av mig är för att jag fick en klump i halsen efter samtalet med vigselförrättaren, jag känner mig på något vis skyldig, egoistisk och som att jag lurar alla jag bryr mig om (ja, förutom min blivande man då). Samma känsla fick jag första gången jag pratade med vigselförrättaren när jag bokade datum.
Jag vet inte varför jag känner som jag gör, vi vill ju gifta oss på det här sättet. Bara vi, inga krusseduller, inga förväntningar på oss osv. När jag tänker på om vi hade bjudit gäster så skulle vi absolut inte känna oss lugna och bekväma i den situationen. Jag vet dessutom att alla fall mina föräldrar inte skulle bli besvikna eller sura, bara gada för vår skull.

Men varför känner jag som jag gör? Lurar jag mig själv med min inställning till bröllop - att det inte är sån big deal? Eller att jag i själva verket vill ha mina nära och kära närvarande? Eller att jag bara är nojig över att folk inte kommer bli glada när dom får veta? Gha, blir tokig!

Hade/har ni någon noja, eller har det känts 100% bra hela tiden?

Tack snälla du för din kommentar! Skönt att veta att man inte är ensam. :)
Jag och min partner har alltid varit bra på att prata med varandra om hur vi känner, så det känns tryggt. Vi båda känner att det här sättet att gifta sig på är mest "vi". Jag känner också det där pirret när vi tittar på våra fina ringar osv. Skulle inte pirret vara där skulle jag behöva fundera en vända till.
Jag tror att jag känner som jag gör just när jag pratat med vigselförrättaren, gillar inte det där formella och han verkar lite småkonstig också. Men jag får tänka att det kommer ta max fem minuter, sen kan vi vara för oss själva i en lättsam miljö och bara mysa!
En annan anledning till min nedstämdhet kan vara det här med bröllopsresan, förut har vi varit helt säkra på att vi vill göra en speciell resa och att den får lov att kosta. Men nu när vi börjat tveka så känns det så klart inte lika kul. Jag tror att bara vi bokat resan så kan man kunna släppa det och bara se fram emot vad som komma skall! :) Så, idag måste vi verkligen bestämma oss. Det står mellan en safariresa (som kräver lite mer planering och pengar) eller till en grekisk ö.

Ja, du har så rätt! Det är just därför vi gjort det här valet. När vi bara snuddade vid att bjuda till bröllopsfest så kände man av förväntningarna och den stora risken att forma och rätta sin stora dag efter alla andra. Tänka på de äldre gästerna, tänka på de närmsta, och för all del inte glömma barnen. Och sitta där och le vid middagen och tycka stojiga ungar är helt underbara. Och efter bröllopsfesten fkanske man ändå få höra att det var fel på maten, inte tänkt på allt eller så.. no thanks! :)

Tack alla för era kommentarer! det känns bättre idag, jag får fokusera på att det är en lite extra romantisk och mysig dag som väntar och inte förstora upp det hela. :) Vi kommer inte krångla med byte av vigselförrättare, är han flummig så får han vara det i fem minuter då. Sen åker vi iväg och gör vad vi vill! :)
Idag ska jag forska runt efter mysiga boeenden kring vår hemstad, vi ska satsa på en "vanlig" sol och bad-resa och skjuta på den dyra resan. Då känner vi att vi kan unna oss en lyxig bröllopsnatt. :)

Jag har börjat tänka mer på det här med att berätta för nära och kära att man har gift sig. Vi vet hur vi ska berätta (skicka en grej med posten),men är lite osäkra på när vi ska skicka ut dom. Hur har ni gjort eller ska göra? Det vore lite skönt att låta det gå några dagar efter,så hinner vi smälta det själva och så får vi tid att fixa ordning foton på oss som vi tänkte visa. Men samtidigt kanske folk blir ledsna när dom får veta att det gått ett tag efter vi avslöjat. Sen funderar vi även på om de allra närmsta ska få post en dag innan de andra,så vi vet att dom får veta först. Hmm...

hur går det för er andra i planerandet. Här händer det väl inte så mycket egentligen. Fick papper på att jag är numer upptagen i svenska kyrkan (gick med för nån vecka sen) och får även prällen som jag träffat ett par gånger när våra barn gick i kör. Kyrkan har ju sånt kostnadsfritt så ett tag gick de där, och prästen som jag träffat vid de tillfällena verkar rätt skön och lite layedback, vilket kändes skönt så jag inte står där och skäms inför en konservativ präst att jag har både släja och vit klänning, haha. (kanske har jag redan berättat detta.. är lite trött i huvudet? :))

Borde ta tag i det här med frisör/inte. Undrar hur svårt det är att fästa kronan i håret, jag har ju page. Håret är ju inte så långt så kanske är det onödigt att gå till frisören och fixa sig?  

Hej alla!
Jaa, vid det här laget skulle jag varit gift nu. Vi hade tänkt gifta oss igår, men så blev det alltså inte. Anledningen är den att min förkylning ville inte släppa helt och i tisdags tog vi beslutet att försöka skjuta på bröllopsdagen till nästa vecka istället. Det kändes ju inte så kul, men det skulle inte kännas bra att förknippa sin bröllopsdag med en snorig näsa och kraxig röst heller.. Jag vill kunna njuta till 100% på våran dag, känna hur god maten är, kunna svara ett klart och tydligt JA, ha energi att göra allt vi tänkt. Ne, i det stora hela känns det som rätt beslut.

Och vi hade tur! Stället som vi ska bo på över natten hade "vårt" rum ledigt även nästa vecka och de var väldigt förståeende. Så vi kommer bo som vi tänkt. :) Rådhuset blev inte jätteglada åt att vi ville skjuta upp vigseln, och försökte få oss att komma ändå. Men jag stod så klart på mig att jag inte tänker vara sjuk på min bröllopsdag. Så vips fick jag ett mail om att de bokat in en vigselförrättare på nytt önskat datum på förmiddagen till oss. Tjohoo! :)