Hans efternamn eller mitt? Ångest!

Nej jag vet det är verkligen såååå svårt. Vi har ett helt unikt namn, det är bara min pappas familj (hans syskon o vi kusiner) som heter det, men jag har aldrig gillat det Så jag har alltid tänkt att jag självklart ska ta min mans namn! Men nu står jag här och har beslutsångest Min sambo har ett fint och ovanligt namn (till skillnad på mitt så som är fult och ovanligt) men det känns ändå som en smärre identitetskris!

Jag hade också jättesvårt att bestämma mig.
Han ville absolut inte byta namn överhuvudtaget, identifierade sig väldigt med sitt namn.
Jag kände mig först inte bunden till mitt namn, tyckte inte ens om det, men kände mig samtidigt inte helt bekväm med att byta till hans.
Bara några veckor innan jag bestämde mig ändrades något. Jag började plötsligt tycka om mitt efternamn och det faktum att det inte är supervanligt på den här sidan landet (men lite vanligare där jag kommer ifrån). Jag gillade med ens att det var som en liten påminnelse om mitt ursprung.
Så jag behåller mitt namn och han sitt.

Det är lite tråkigt att det inte syns utåt att vi är gifta, men vi är båda nöjda ändå. VI vet ju att vi är gifta, det är huvudsaken.

vi har båda tråkiga sson-namn.

Karlsson och Bengtsson.

Jag kommer överge mitt namn och ta sambons efternamn och likaså vår gemensamma son som haft mitt namn.

jag ser fram emot att byta namn, det är en såndär grej jag fantiserat om sen jag var liten, och testade skriva mitt namn med alla killars efternamn som jag blev kär i under skoltiden... det ger mej en känsla av sammanhang, tillhörighet...

Vi har båda ovanliga namn. På mitt efternamn finns det två släkten i hela Sverige, och sammanlagt typ 100 personer. På hans namn finns det dock bara typ 10 personer i hela Sverige.

Jag gillar att vara unik och sticka ut, så därför kommer jag att byta! För i den andra släkten med mitt efternamn finns en tjej som heter likadant som jag. Så genom att byta så blir jag ensam och unik igen!

Jag tror att det viktigaste är att göra det som man själv vill.. Om du tar hans som efternamn eller mellannamn eller struntar helt i det är ju upp till dig. Du kan ju även, som tidigare sagts, byta senare. Det är bara att skicka in ett papper med att du vill byta namn.

Lycka till!!

Varför tar du inte och behåller ditt gamla efternamn som ett mellannamn.
Då får du ju både behålla ditt gamla samt heta samma som din make. 

Jag hade ett ganska ovanligt och något svårstavat namn, och min M2B hade ett namn som åtta personer i Sverige har - och som INGEN stavar rätt till utan bokstavering. Jag funderade på dubbelnamn - i några sekunder. Det skulle blivit extremt långt och trassligt. Så jag tog hans. Och har blivit en hejare på bokstaveringsalfabetet. :)

Vi bestämde redan när vår dotter föddes för två år sedan att vi skulle ta min sambos efternamn den dagen vi väl gifter oss, därför gav vi dottern det namnet. Nu har jag dock hittat ett annat efternamn, sambons mammas flicknamn, som jag har blivit otroligt förtjust i men mannen vägrar. Han identifierar sig väldigt med sitt efternamn och vill absolut inte byta men nu när man jämfört med mammans flicknamn så tycker jag att hans namn är väldigt tråkigt och anonymt. Jag har alltså inga betänkligheter om att byta bort mitt efternamn, det gör jag gärna, men nu vill jag heller helst inte heta hans efternamn. Det kommer dock bli så, jag vill gärna att vi heter samma hela familjen (gammaldags jag vet ;)) så jag får väl bli tråkig och anonym.

Hm ett återkommande grälämne i vårt hem. Jag vill inte byta mitt efternamn. Eller för att vara mer precis: jag skulle hellre dö i plågor än byta mitt efternamn. Det står för min familjs historia, det har betytt väldigt mycket för mig hela mitt liv. Aldrig i livet.

M2B förstod för början inte alls. Vad som gjorde mig riktigt förbannad var att han utgick ifrån att jag, som inte är svensk, skulle vilja byta till hans svenska efternamn för att på något vis "smälta bättre in" (autentiskt citat). Den kvällen var lång...

Men – detta är så oerhört personligt. Det finns de som hela livet bara väntat på byta sitt efternamn eller kanske till och med gjort det själva. Det går nog inte att råda någon annan hur de ska göra. Man får känna efter själv hur mycket detta betyder för en (eller inte betyder). Det är onekligen mer praktiskt att ha samma efternamn i många lägen.

Vi kommer ta mitt. Jag har ett ovanligt, det har inte han. Jag sa dock att jag kunde ta hans och ha dubbelnamn om han absolut inte hade velat ha mitt. Men det är svårt, min morbror och hans fru heter sina gamla efternamn. Ingen tog den andras och de tog inget nytt utan de ville ha kvar sina efternamn.

Hej!
Jag älskar mitt efternamn mycket pågrund av att jag är väldigt stolt att tillhöra min pappas släkt men min m2b identifierar sig väldigt starkt med sitt efternamn, han är aktiv innom det militära så hans efternamn är nästan som hans förnamn.
Det får väll bli att jag tar hans efternamn eftersom jag välldigt gärna vill att vi heter samma i efternamn men det känns så tråkigt och även om vi båda har -sson namn så är mitt liite ovanligare än hans (och om jag får säga det själv, lite finare)
Får väll bara börja öva på ny signatur.
Äh! Sålänge jag får vara hans och han är min för resten av mitt liv så kan namn och annat kvitta

Jag tänker ta min blivandes namn för jag har alltid tyckt att det varit så otroligt vackert. Det är Polskt och inte så förförligt svårstavat, men däremot får våran son behålla mitt namn med så han får dubbelt. Han kan ju ändra/tabort hur han vill när han blir större.

Jag frågade inte ens om min  blivande man ville ha mitt namn är lite gammalmodig   det tar nog ett tag att lära om sig jag har 54 dagar kvar  med mitt gammla namn.

Jag tror det blir bra oavsett vad du väljer bara det känns rätt för dig! kram och lycka till

Känner likadant... Har ett vanligt svenskt namn, och min blivande make har ett ovanligt engelskt namn, som jag älskar, men eftersom vi bor i England känns det som jag förlorar min svenska identitet lite =(
 Jag kommer nog ta hans namn iaf, men känns lite svårt just nu!

Jag tvekade nog en stund innan jag bestämde mig för att ta min sambos namn nu när vi gifter oss,mitt nuvarande efternamn är det 607 personer som har det är kort & lätt & funkar inernationellt. Jag kommer dock att behålla mitt namn som mellan namn. Mitt nya efternam är betydligt vanligare,inget "svensson" nam (det är absolut inget fel på "son" namn) men det är ett svenskt namn det klingar fint med mitt förnamn & barnens namn =) 
En bekant till oss skojade om att jag bytte ner mig,tycker verkligen inte jag =) Jag blir ju gift med världens underbaraste man & mitt namn är en så futtig del av den jag är,även om mitt nya efternamn skulle bli "världensfulastekvinnasombordebetalaförattfågåut" så hade jag gift mig med honom  .
Det svåraste blir väl att komma ihåg sitt nya nam (i början) när man skriver på papper osv.