Vi får inte för prästen....
Har inte följt den här tråden så jättemycket.
Jag har inga problem med det där med brudöverlämningen. Det var ju egentligen bara ett flyttande av brudköpet in i kyrkan (först skedde det hemma, sen på kyrktrappen och sen inne i kyrkan) alltså där den blivande maken eller hans föräldrar betalade en summa för bruden, ofta i form av mark eller djur.
Så att maken tar bruden vid armen och för henne fram till altaret representerar i mina ögon bara att handslaget är gjort mellan brudens fader och maken och att han nu kan föra fram sin nya ägodel till altaret.
Men jag förstår varför kyrkan och prästerna har valt den tolkning av den gemensamma inmarschen som dom gjort och jag tycker att det är en fin gest faktiskt. Man börjar sitt nya liv tillsammans och det är ett gemensamt beslut - alltså går man in tillsammans.
Och om man gifter sig i kyrkan så får man respektera prästens åsikt i den här frågan. Det är ju ändå bara en kort promenad som det är frågan om.
Gör en egen grej av det istället och ha en sorts överlämning utanför kyrkporten innan gästerna går in och sätter sig.
Eller varför inte stanna till vid bänken där föräldrarna sitter och ge dom en kram eller ett handslag?
Man måste inte göra som Hollywoodfilmerna för att det ska bli romantiskt och "se ut som ett bröllop"...
Anledningen till att jag svarar nu är för att jag läste passionsblommans svar till Lady Lancelot.
Och jag tänkte att jag kunde inflika något här med tanke på att vi hade medeltidsbröllop med svärd och allt.
Även om prästen förstod tanken med svärden så kollade hon upp det och sa sen nej.
Inte för att vår präst inte var "cool", utan helt enkelt för att det inte är tillåtet att ta med sig vapen in i kyrkan.
Så vi gjorde en liten grej av det där med vapnen istället.
Maken och hans marskalker kom in och plockade av sig svärden och la dom i vapenhuset och skramlade ordentlig så att alla hörde. När vi gick ut sen så stannade dom till och plockade på sig svärden innan vi traskade ut ur kyrkan och marscherade bort till stället vi skulle stanna på för kort, lyckönskningar mm.
Svärden gör inte bröllopet till ett medeltidsbröllop. Utan det är kläderna på brudpar och gäster, samt musiken.
Vi valde två av Patrasks låtar för in och utgångsmusik.
In - Korrando (och jag gick faktiskt in med min pappa, vilket var ok för prästen. Delvis pga temat)
Ut - An Dro 2
Som solosång i kyrkan så sjöng makens lillebror "En dåre som jag" av Nordman och "Genom eld och vatten" av Sarek (omarrangerad så den gick lite långammare). Inga direkta medeltidsballader, men lite sån känsla i alla fall. Och lite rolig text från Nordmans låt