Vi får inte för prästen....
Anneli256, jag skulle vilja att du läser det inlägg jag skrev igen, och förklarar hur det kan komma sig att det är ett påhopp? Jag hoppar inte på någon. Inte heller påstår jag att någon annan inte har rätt till sin åsikt eller något av allt det andra du reagerar över. Jag ger min synvinkel i en ganska komplicerad fråga. Jag har inget behov av att hoppa på, klanka ner eller kränka någon. Men jag tycker en fråga är värd att vrida och vändas på, och argument måste kunna synas i sömmarna, först då kan man se om de håller. Jag kan faktiskt dessutom till och med säga rakt ut i vilken fråga som helst att "där tycker jag du har fel, eller jag håller verkligen inte med dig, eller jag tycker inte dina fakta är tillräckligt underbyggda" etc. utan att jag förden skull har tagit ifrån vare sig dig eller någon annan rätten till en egen åsikt, möjligheten att handla utifrån eget huvud, eller friheten att säga vad du vill ha sagt.
Ibland upplever jag det som ett stort hinder -inte minst bland kvinnor- att vi verkar tro att vi måste vara så himla överens om precis allting, för att bli emotsagd är nästan likställt med att bli personligt påhoppad, och till och med kränkt. Ett av de mest missbrukade orden jag vet för närvarande.
Egentligen kanske det faktiskt visar på ett visst intresse för vad andra säger att man ens tar sig tid att läsa och reflektera över vad personen sa? Om jag vore så självgod och full av mig själv som du verkar uppleva mig, så skulle jag nog faktiskt ägna min tid åt mer mig själv mindre åt diskussioner och samtal med folk omkring mig.
Däremot måste jag säga, att det är anmärkningsvärt att förminskande kommentarer kommer från dig som, i gammal vanlig ordning, handlar om att feminister skulle vara kvinnor som slutat raka sig under armarna. Den typen av argumentation är klassisk, och den har funnits som ett sätt att framhäva kvinnor som talar om de här sakerna, som högljudda och aggressiva icke-kvinnor som är ett svårt hot mot det ljuva kvinnliga och den trevliga stämningen. Genom att förminska och förlöjliga personen, petar man ut den i marginalen av diskussionen.
Du får tror mig eller inte-men jag är faktiskt ingen speciellt utpräglad kvinnokämpe eller feministiskt radikal på något vis. Däremot har jag ett allmänt förhållningssätt och när det kommer till diskussioner i en fråga, så tycker jag den kan vara intressant nog att verkligen diskutera utan att den måste kvala in som Den Viktigaste Av Alla På Världskartan. Ibland är det nyttigt att fundera över sina bevekelsegrunder och orsaken till att man tycker som man gör. Sådana funderingar dyker lättare upp i relation till andra människor och deras tankar, än om man bara tycker ensam, eller pratar med sådana som tycker precis likadant.
Till sist, helt utan elaka avsikter, ska du få ett råd av mig som jag själv fick i böjan av min BT-tid. (av en tjej som numra är en nära vän, så det var i all välmening): Du skriver-liksom jag-ganska långa texter i dina inlägg. Det vore jätteskönt om du kunde dela upp styckena med lite luft emellan här och där, eftersom det är lättare att läsa då. Jag säger det bara för att jag faktiskt är intresserad av vad du har att säga. Och för att jag gjort samma misstag själv, förutom att jag är hopplös på att snubbla över tangenterna