daniiel skrev 2012-05-26 09:47:59 följande:
Ja, jag tror vi läste i skolan att kosekvenstänkandet och hjärnan inte är fullt utvecklad (kan den ens bli fullt utvecklad?) förrän man är i 25-års åldern. Hur sant det är, vet jag självklart inte. Jag kan dock tänka mig att det ligger lite i det. Sedan tror jag väl att det kan varier mycket från person till person. Jag tror att vissa erfarenheter och sådant kan "tvinga" en att växa upp snabbare. Tex som för oss som fick barn när vi var 19 och 21år, inte jätteungt, men ändå ungt. Att vår dotter sedan hade ett medfött hjärtfel som inneburit många operationer och långa perioder på sjukhus har bara bidragit till att har varit tvugna att ta ett helt annat ansvar för hennes och våra liv. Om man jämför med våra jämnåriga vänner, som har haft i stort sett noll förståelse för vår situation, våra val osv. De har inte haft mer ansvar än att stiga upp på morgonen, om ens det. De har ju varit på en helt annan nivå, fram till nu ungefär. Då vi alla börjar ha passerat 25års-sträcket.
Nu menar jag absolut inte att det är så för alla och/eller att någon under 25-år inte skulle kunna gifta sig och vara väldigt mogen.. Precis som att långt ifrån alla över 25år är mogna och redo för något sådant. Inte alla som någonsin blir det.
Jag kan inget annat säga att jag håller med i det du säger ( Tror inte att den kan bli fullt utvecklad, isf är det inget vi märker av eftersom att det är rent vetenskapligt bevisat att vi inte ens använder hela hjärnan, haha) Jag tycker ändå att det kan vara sunt att skaffa barn i tidig ålder med tanke på det samhället vi lever i. Att man på något sätt kommer ner på jorden genom att skaffa barn ( Nu är ju inte alla så, som med alla andra frågor) men det kan rädda väldigt många från det vi möts av i dagens samhälle. Jag personligen trivs inte med hur många andra lever, men jag accepterar självklart det. För mig är familjen prio ett, och då räknar jag givetvis med nära vänner som känns som familj för en själv.
Det du nämnde med att er dotter har medfött hjärtfel, jag beklagar verkligen. Tror ändå att OM man är någorlunda funtad i huvudet så har man medgivelse och förståelse för andra, trots att man inte är med om det själv.
