Tilda93, ja jag tror du har rätt, alla barn behöver åtminstone en manlig och en kvinnlig förebild, därmed inte sagt att det alltid är deras biologiska föräldrar som är bäst lämpade eller finns till hands men att det åtminstone finns en av varje... min egen pappa och min bror har varit fina manliga förebilder för min dotter tidigare, jag har haft förhållanden oxå tidigare men det har aldrig blivit någon "pappa"gestalt för min dotter... kanske har det berott på att det inte kännts helt hundra för mig och/eller att de inte själva haft barn att det känts naturligt för dem att ta den rollen för min dotter oxå. Det va däremot självklart för min blivande man att ta den rollen även för min dotter och det lyser kärlek om dem båda när de är med varandra... det värmer gott i mitt hjärta. Likadant för min blivande man som ser att jag bryr mig om och älskar hans barn och de mig...
lillama, ja visst är det underbart att se att ens eget barn och den man älskar kan få en sån fin föräldra-barn relation trots att man inte hör ihop via blodsband... vi bor oxå på en liten ort och många kanske är lite ensidiga med hur de tänker... att de tycker det är konstigt osv men det är verkligen så att man är inte en förälder bara för att man är det biologiskt man måste finnas där för barnet och visa trygghet och kärlek... det är då man blir en riktig förälder och inte bara genetiskt... så ser jag det...
Jag har själv en fostersyster som jag ser som min syster precis lika mkt som mina andra biologiska syskon och min andra syster ska adoptera och det barnet kommer de (och vi) älska precis lika mkt som om det vore biologiskt så, blod är inte tjockare än vatten i dessa avseenden... :)
Ursäkta denna avstickare i tråden! :)