Hur berättade ni?

Vi berättade inte för någon innan, då hade det varit "orättvist" enligt en del.

Så vi skickade ut inbjudningskorten på Alla Hjärtans Dag. Mina föräldrar reagerade först, pappa hade varit hem på lunchen och tagit in posten. Han och mamma ringde både mig och m2b och grattade och tjoade och var jätteglada!

M2bs mamma läste inbjudan samma kväll, men hörde inte av sig förrän nån dag senare. Då frågade hon bara om vi hade tänkt på att m2b inte är medlem i kyrkan och att hon skulle komma senare på festen för hon skulle flytta sin husvagn den dagen (det visste hon alltså 4 mån innan)

M2bs pappa hörde inte av sig alls, utan nöjde sig med att smsa "Vi kommer" 4-5 dagar senare.

Så hur de ska reagera är otroligt svårt att veta. Ingen blev arg här iallafall. Alltid en början...

Hej
Vi berättade innan för en del och en del fick veta när de fick inbjudan.
Då var det de närmaste som fick veta innan.

Förstår att ni är nervösa då ni haft reaktioner förut. Folk är snabba stt dömma men det är ni som ska leva med era val. Om ni känner att detta känns rätt kan ingen säga till er att det är fel. Saker som ni har upplevt gör att man varit med om en del i livet. Jag kommer också från ett tidigare förhållande där jag blev både psykiskt och fysiskt misshandlad. Nu när jag funnit lyckan (och du likaså) vet man vad man vill och ser till att det blir bra.
Det är klart att man kan känna att detta är rätt fast man inte varit tillsammans så länge, vi hade nästan varit ihop i ett år när vi fölovade oss och flyttade ihop två månader efter förlovningen. Vi visste vad vi ville och ingen kunde komma och säga till oss vad som var rätt och fel. Det fanns de som försökte det kan jag lova dig.
Som sagt om detta känns rätt för er så följ era hjärtan. Att dina systrar reagerar kan ju ha med avundsjuka att göra, att du hinner före dem som är yngst, de tycker nog att det är lite fel ordning. Men de får lägga det bakom sig och vara glad för sin systers skull tycker jag.

Jag önskar er all lycka till och hoppas att alla blir glada.
kram

Ni kan välja vilka ni vill. Det ska vara ett stöd för er under dagen (ibland även före).
Var bara tydliga med vad ni förväntar er av dom.
Ska dom köpa kläderna själva, kommer ni att betala något för dom osv...
Ska dom ha fler uppgifter än att dyka upp på bröllopsdagen utanför kyrkan och se snygga ut?
Många blir osams med sina tärnor och marskalker för att dom inte är tydliga utan bara förväntar sig massor med engagemang från deras sida...

Du väljer dom du vill ha - och dom som vill ställa upp.
Om det är din kusins fasters brylling, din syster, din bästis eller vem det än är. Den du känner att du får stöd av och kan lita på.
Det är ingen annan som kan bestämma det åt dig. Det är bara du som vet vilka du litar på i ditt liv.

Brudöverlämning kan du bara vara säker på att få ha om du gifter dig borgerligt.
Det är inte en svensk tradition och långt ifrån alla präster godkänner det. Man kan alltid önska det när man pratar med prästen. Men man kan inte kräva det.
Barnen kan du göra precis som du vill med, om dom går framför dig eller bakom eller sitter i bänkarna. Det finns ingen direkt regel där.

Inte riktigt då...
I svenska kyrkan är det tradition att man går in tillsammans eftersom det symboliserar att båda går in i äktenskapet av egen fri vilja, istället för att man som tjej lämnas över som ett stycke kött från en man (pappan) till en annan (maken).

Man måste även ha minst 2 psalmer (det är egentligen 3 men en är valfri) och prästen läser vissa bibelord.
En vigsel är nämligen en del av en gudstjänst. Det är inte en privat cermoni där man kan bestämma precis hur man vill ha det. Utan det är egentligen öppet för alla och prästen har sista ordet eftersom det är hans / hennes gudstjänst.
Sen brukar de flesta människor inte tycka att det är helt ok att klampa in och delta i någon annans cermoni. Men ingen får avvisas om dom inte stör i kyrkan.

Det är inte lätt att veta när man är ny i bröllopsplanerandet...
Men nu vet du ju och kan planera utifrån det.

Exempelvis - ta kontakt med prästen så snart ni kan för att få veta vad denne tycker om överlämning.
Vissa präster är helt med på det, andra totalvägrar.
Om det är väldigt viktigt för er så kan ni försöka byta präst, men tänk då på att det är upp till er att leta reda på någon annan och att den prästen i så fall får jobba gratis på sin lediga dag, för ni får inte ge denne ersättning heller...

Annars så är det många som vittnar om hur underbart det var att gå in tillsammans, att ha ett ögonblick för sig själva tillsammans utanför kyrkporten (eller inne i något rum) ett ögonblick som bara är erat, som inte delas med någon annan än varandra. Och att sedan få vandra in hand i hand gemensamt till erat nya liv som man och hustru... Kan det bli mer romantiskt egentligen?

Vi hade överlämning. Så jag är inte emot det...
Men eftersom jag vet att det är rätt vanligt att det nekas så kan jag inte med gott samvete sitta och säga att det är en jättebra idé kör på den och sen låta dig bli sårad när prästen kanske säger nej...

Ja frågan är fri
Men det kommer att bli bra hur som helst. Det viktigaste är ju faktiskt att man går ut tillsammans tycker jag