Ni som gifter er för andra gången..

Eftersom att jag och exet hade barn var det 6 mån betänketid, sen tog det extra tid för att han aldrig skrev på papperna sen så det gick igenom först dec 09 (separerade sep 08)
...så kommer det att vara 4½ år mellan bröllopen.

Förra gången blev det bröllop efter 7 år (5 års förlovning)
och den här gången efter 4 år tillsammans (2 års förlovning)

Vi har ett gemensamt barn (men båda barnen bor hos oss på heltid) och har bott ihop 3 år då vi gifter oss.

Det blir ingen större skillnad på storlek.
Kyrkligt båda gångerna, mellan 30-40 gäster.

Jag har blivit peppad här inne då jag själv skrivit frågor kring det här ämnet och man lär sig, inte av sina misstag men av sina erfarenheter.
Och det är bara att vara lycklig för att man får uppelva kärleken igen!

Då jag tittar på klänning och annat så väljer jag inte en exakt likadan som tidigare, men jag väljer inte ngt enklare för att det är andra gången.
Det är ju första gången tillsammans med mannen i mitt liv :)

Jag hade först tänkt mig en enklare vit klänning, inte för att det är bröllop nr 2 utan bara för att det kändes som att det skulle passa...
Men ju mer jag tittar desto mer känner jag att "Tusan heller! Jag ska känna mig finare den här gången än förra!"

Jag vill inte att exet ska få ha mig som finare brud än den man jag vill gifta mig med nu!!

kanske knäppt att resonera så, men jag vill vara FINARE!!

GRATTIS!!!!!

Min mamma pratade mycket i början om hur fantastiskt fin jag var förra gången och att det nog kommer att vara svårt att hitta en lika fin klänning igen osv.

Lite senare har hon frågat "Är du verkligen säker på det här, har du inte bara glidit mer på ett bananskal?"

Det låter som att hon kanske är rädd att vi förhastat oss.
Men vi har ett gemensamt barn och lever ihop, ett giftemål är ju en bra trygghet.
Det var i mars i år vi bestämde ett datum och det är först nästa sommar, så det är ju inget impulsbröllop i alla hast.

Min pappa har jag inte ens pratat med om det hela, jag vet inte ens om det behöver pratas så mycket om det.
Det är ju inget att diskutera eftersom att beslutet inte ligger hos dom.
Och är det så att dom tvivlar på hela iden tycker jag att det är bättre att inte prata med dom om det.
Det får stå för dom i såna fall, jag vill inte höra.

Förra veckan hämtade jag en klänning som kom med posten och sedan provade jag den hemma hos mamma och pappa.
Mamma hjälpte till att knyta och tyckte att den var fantastiskt fin, till o med i klass med den förra.
Hon vill även hjäpa till att knyta den då det är dags för bröllop, kanske börjar hon gilla iden ändå?

Mamma och pappa har också varit gifta länge....40 år är det nog nu.
Men äktenskapet är ett sånt jag skulle ha valt att lämna om jag var mamma.
Hon har som förlikat sig med att leva så här "det här livet".
Men det är ju upp till henne.