Nyfiken på hur det ser ut för er som varit gifta en gång tidigare.
Hur länge var ni ett par innan frieri eller bröllop?
Hur valde ni att gifta er, gör ni något annorlunda från gång nr 1? Och då menar jag om ni tex valde mindre bröllop/större bröllop, borgerligt/kyrkligt osv.
Kul att se hur ni andra valt att göra och tänker :)
vad kul att höra om hur ni gör :)
är det långt kvar till bröllopet?
själv så har vi mest pratat löst om att gifta oss om ett eller ett par år.
Jag har varit gift tidigare men skiljde mig för 1,5 år sedan. Min nuvarande och jag har känt varandra i 8 år, men blev ett par förrän när jag var i tagen med att skilja mig.
förra bröllopet var stort med 80-90 gäster och rätt påkostat. Äktenskapet var dock inte alls så lyckat och vi skiljde oss efter bara ett år efter bröllopet (var ett par i 6 år)
Så samtidigt som det känns rätt nyss som jag faktiskt var gift och jag inte kan låta bli att tänka att undrar vad resten av släkten tänker om det, så skulle jag inte ha något emot alls att gifta mig igen. Jag tror ju på oss och vårt förhållande och självklart blir jag glad över att han säger att han vill dela resten av sitt liv med mig.
Eftersom att jag och exet hade barn var det 6 mån betänketid, sen tog det extra tid för att han aldrig skrev på papperna sen så det gick igenom först dec 09 (separerade sep 08)
...så kommer det att vara 4½ år mellan bröllopen.
Förra gången blev det bröllop efter 7 år (5 års förlovning)
och den här gången efter 4 år tillsammans (2 års förlovning)
Vi har ett gemensamt barn (men båda barnen bor hos oss på heltid) och har bott ihop 3 år då vi gifter oss.
Det blir ingen större skillnad på storlek.
Kyrkligt båda gångerna, mellan 30-40 gäster.
Jag har blivit peppad här inne då jag själv skrivit frågor kring det här ämnet och man lär sig, inte av sina misstag men av sina erfarenheter.
Och det är bara att vara lycklig för att man får uppelva kärleken igen!
Då jag tittar på klänning och annat så väljer jag inte en exakt likadan som tidigare, men jag väljer inte ngt enklare för att det är andra gången.
Det är ju första gången tillsammans med mannen i mitt liv :)
vad underbart att läsa om alla era historier! så kul att ni delar med er :)
ja jag håller med. Det är skönt att läsa om era berättelser om hur det blev och hur ni tänker.
INget illa ment såklart mot någon som inte varit gift förut men det känns ju för mig som enorm skillnad. Jag har ju inte alls samma tänk nu som då. För mig var bröllopet en enorm happening i sig, som gärna lades tid på i ett helt år, vilket självklart inte är fel. Men jag var verkligen besatt av det. Nu tar jag det lite mer med ro och vet vad jag vill. Upptäckte tex med facit i hand att stora fester där jag är huvudpersonen inte är min grej. Rent generellt så umgås jag oftast i mindre sällskap så jag vet inte varför jag skulle promt ha stort och dyrt. antar att det hade lite med den
här flickdrömmen om hur det "ska vara" att göra.
Enda som lever kvar nu av alla de där drömmarna, är drömmen om en solitärring. Antagligen för att jag var för snål sist, haha
få se hur det blir för oss, allt är fortfarande på planeringsstadiet och vi har faktiskt inte något datum ännu. Har en tanke om att när det väl blir så fixar jag en snygg tealength klänning och binder min egen bukett (är florist), väntar in ringarna och bokar kyrka fort som attan.
Känner mig själv och jag svävar lätt iväg i något mycket större än vad jag tänkt från början. Så genom att inte ge mitt "pysselbehov" det utrymmet så blir det nog bra och något både jag och min sambo vill ha.
En annan dröm är ju att vi gifter oss i New York, nåt vi pratat om.. men det känns lite trist att behöva lägga en massa tid på papper och diverse annat praktiskt väl där. Sen finns en kyrka här i vår stad som är fantastiskt vacker. Helt vit inuti full med blomstermålningar i taket.
skakar lite liv i tråden igen :)
Fortfarande inte något datum satt, men häromdagen satt vi och drack lite vin på tu man hand. Och det hela råkade bli lite för många glas vin, haha, för min sambo bekände att han tittar på ringar och funderade över klarhet och färg osv.
Han har ju sagt att han inte vill att vi förhandlar fram att nu förlovar vi oss för att sedan tillsammans titta på ringar som passar budgeten. Det var väl lite så det gick till när han förlovade sig en gång tidigare och han tyckte att det inte alls var så romantiskt och fint som han hade tänkt sig, så han vill "do it properly" som han uttryckte det :)
Ha en ring som han vet att jag skulle älska och gå ner på knä och hela köret. Så nu vet han vad jag tycker om för något och kände sig mer säker på att det skulle bli bra.
Så snart kanske det kommer ett frieri då, lät lite så :)
Iallafall. Vi har bestämt att vi vill gifta oss i kyrkan, i vår stad finns en gammal korskyrka och min historieintresserade sambo som kan allt om alla kyrkor och gamla kungar hade ett långt utlägg om varför just denna var så särskild. Och den är himla fin, så då blir det den. Ljus och fin inuti.
Och så blir det bara vi, våra barn och två vittnen. En middag efteråt för oss alla, och barnvakt över natten och hotellövernattning för oss. Sen efter ja, kanske en månad eller så, så blir det en bröllopsresa. Någon sista minuten eller en weekend till Paris eller London kanske.
Vi var överens om att själva bröllopet ska vara litet men fint. Vi vill båda vara bröllopsklädda och fina, men inte ha bröllopsfest med massa gäster. Visst blir säkert någon kanske besviken över att de inte fick vara med, men de förstår nog.
Så ja, vi får väl se när det blir. Känns lite pirrigt!
vet ni vad... jag är förlovad nu:)
Åkte i tisdags till Göteborg för att bara ha två dagars myspys på hotell, bara vi utan barnen. Hade presentkort som jag fått från mitt jobb som jag tänkte nyttja, och såhär i slutet på semestern så passade ju det bra.
Kvällen innan så hade min sambo tagit fram två olika alternativ på restaurang och vi bestämde att det mexikanska haket skulle bli jättebra, det var bara det att vi tog fel nummer och ringde det italienska, och bokade bord. SÅ vi tänkte att jaja, då blir det väl där istället, det är ju inte hela världen.
Så kom vi fram till göteborg, checkade in och mös på hotellet innan det var dags för middagen på restaurangen. (och vilken restaurang sen då! vilken tur att vi bokade fel) hur mysigt som helst, jättegod mat och ja, allt.
Sen mellan huvudrätten och desserten ställer sig sambon upp, trodde han skulle gå på toaletten eller något. Men istället så ställer han sig på ett knä och tar fram en ringask och friar.
Självklart sa jag ja :) Både han och jag blev tårögda och torkade tårar och bara satt och log som två fån :) Personalen lät oss vara ifred ett bra tag, innan desserten kom och de grattade oss.
Så nu är vi förlovade, på riktigt. Har inte riktigt smält allt ännu men är så lycklig.
Pratat lite löst om att gifta oss till vintern eller våren. Få se hur det blir :)
åh så kul att läsa alla era historier. Kanske är jag knäpp men man känner sig mer mogen nu. Att man vet att det blir rätt denna gång, oavsett hur man väljer att gifta sig.
Jag skulle egentligen gladeligen varit sambo resten av livet med min blivande. Visst fantiserade jag om att gifta oss någon gång, men det räckte precis som det var .. allt var ju redan perfekt. Att gifta sig denna gång känns mer "på riktigt". Det innan var mer ett genrep. Nu är det för kärlek.
mariath: vad kul att höra om hur ni träffades. Förstår också din tanke om olikt från det förra. Så känner ju jag med.
jag har nog tänkt att detta är nog andra och sista gången jag gängar mig 
Å det var ju väldigt snällt av honom!