• Sassas

    Barnfritt = gäller även spädbarn?

    Hej! Jag och min sambo gifter oss på en abonnerad herrgård i sommar. Vi vill ha ett barnfritt bröllop. Det är nämligen ingen av våra närmaste som har små barn. Flera avlägsnare släktingar och bekanta har barn, men dem har vi knappt träffat.


    En avlägsen kvinnlig släkting har precis fått en liten pojke. Vi ses enbart på större släkttillställningar, och vi är inte bjudna till barndopet. Trots att vi uttryckligen skrivit i bröllopsinbjudan på ett trevligt men tydligt sätt att detta är en vuxenfest, är svarade ovan nämnda släkting med att "vi och lilla NN kommer". Släktingen föreslog dessutom att hon skulle ta med sig sin svägerska (som vi aldrig träffat) så att hon skulle hjälpa till att ta hand om pojken och gå ut med honom om han skrek. När vi förtydligade att vi gärna träffar hennes barn en annan gång men inte nu, blev hon upprörd och argumenterade emot. Hon menar att eftersom hon ammar är barnet en del av henne och för litet för att lämna bort. Det slutade med att hon tackade nej i affekt, och sedan har hon baktalat oss inför andra släktingar.


    När mina barn var riktigt små och jag och min f.d. make blev bjudna på bröllop eller jubileum, brukade den som inte var släkt/god vän med festföremålen stanna hemma med barnen. Vid något tillfälle kom en mjölkpump väl till pass. Vid ett annat tillfälle åkte jag hem efter brudskålen. För oss var det självklart att ett spädbarn knappast skulle uppskatta tillställningen, samt att barnskrik och en massa spring in och ut skulle störa festen. Jag skulle aldrig komma på tanken att försöka påverka vilka som blir bjudna och inte på någon annans bröllop! Dessutom vore det konstigt att ändra på premisserna, nu när andra gäster ordnat barnvakt.


    Tänker vi fel? Borde vi ha välkomnat spädbarn på vårt bröllop trots att ingen av oss egentligen vill?

    Ledsna hälsningar, Susanne

  • Svar på tråden Barnfritt = gäller även spädbarn?
  • Sassas

    Jag fick visst inte med några viktiga punkter i trådstarten:


    1) Om det var viktigt för släktingen (en kusins dotter) att närvara vid vårt bröllop skulle kanske pojkens pappa kunna stanna hemma istället för att "lämna bort" barnet till någon barnvakt. Jag och min sambo har aldrig träffat hennes sambo, och hon skulle säkert kunna ha trevligt på festen på egen hand eftersom hennes familj och släktingar kommer att vara där.


    2) Familjen i fråga bor fem minuter från gården där bröllopet är.Det skulle alltså inte vara svårt för kusindottern att smita hem och amma när det var dags.


    3) Om någon av hedersgästerna, familjemedlemmarna eller de nära vännerna haft barn hade vi inte haft barnfritt. Inte heller om de gäster som har barn hade bott på annan ort.


    3) jag har full förståelse för att kusindottern väljer att tacka nej och stanna hemma. Som sagt, vi känner knappt varandra och umgås inte, men det kändes oartigt att bjuda in hennes mamma och syster (som vi träffar ibland) och inte henne. Det jag vänder mig mot är att hon inte respekterar vilka vi vill bjuda och inte på vårt bröllop, och att hon började sprida skitsnack om oss. Varför inte bara tacka nej om förutsättningara inte passar?

  • Sassas

    Hej igen och tack för alla svar! Vi begick uppenbarligen ett misstag när vi sa att även spädbran inkluderas i vårt önskemål om ett barnfritt bröllop. Jag är fortfarande osäker på om magnituden av det etikettsbrottet legitimerar kusindotterns reaktion och beteende. Om rolllerna var ombytta hade jag antingen lämnat sambon själv hemma med barnet åtminstone under vigseln, eller tackat nej på ett vänligt sätt och önskat lycka till. Hoppas detta inte orsakat alltför stora olägenheter för kusindottern och hennes familj, och att hon inte tagit detta som något slags krigsförklaring för all framtid.

  • Sassas

    @ BlomAnna! Läs gärna trådstart och tillägg ordentligt innan du dömer ut vår inställning inför vår stora dag som "aptöntig".


    Jag har barn. Jag har ammat dem. Jag har pumpat mjölk och vet precis hur det går till. Jag har också lämnat barnen ensamma med sin pappa ibland, även när de bara var några månader gamla,bland annat så jag har kunnat närvara en stund vid mina släktingars högtidsdagar med respekt för deras önskemål om barnfritt. Och den nu uppkomna situationen gäller inte några som bor på annan ort: kusindottern bor fem minuter från festlokalen. Jag har inget att invända mot att hon tackar nej, jag förstår om hon vill vara hos sitt barn. Jag förstår också om hon tycker att vi är konstiga som vill ha barnfritt. Om vi visste att det skulle bli såhär problematiskt hade vi aldrig beslutat om barnfritt från första början! Det var uppenbarligen ett stort misstag. Men för mig är en bröllopsinbjudan en vänlig gest och en utsträckt hand, inte något man blir upprörd och otrevlig över om festförutsättningarna inte passar.


    Jag har funderat på att ringa upp kusindottern och försöka reda ut det hela, men det känns så svårt. Vi har liksoam bara pratat i telefon med varandra en enda gång, och det var när hon ringde för att uttrycka sitt missnöje över bröllopsinbjudan. Vad skulle jag säga?

  • Sassas
    Daludd skrev 2012-06-11 13:25:40 följande:
    TS - man måste göra undantag för spädbarn, det är inte er sak att avgöra när föräldrarna känner sig bekväma med att lämna bort ett spädbarn och om hon ammar är det dessutom fult att kräva att hon ska pumpa eller ge ersättning.
    Hade de erbjudit sig lösa det så är det en annan sak - men du kan inte kräva någon att lämna ifrån sig sitt spädbarn. Du gör ett undantag för ammande småbarn och spädbarn genrellt, eller så bjuder du inte personen. Men ärligt talat, det senare är överdrivet.

    Tycker att gästens förslag med att ha med sig någon som kunde gå ut med barnet när det skriker osv är förträffligt och jag tycker att du ska be om ursäkt för att du inte tänkte längre.
    Vem har sagt något om att kräva?! Mitt kusinbarn har fått en festinbjudan, det enda krävande med en sådan är att man ska svara ja eller nej inom utsatt datum. Eftersom kusinbarnet bor i närheten av festlokalen, och eftersom hennes sambo - alltså barnets pappa - inte har någon som helst relation till oss, tyckte vi ändå att det var värt att skicka en inbjudan så hon har ett val om hon vill komma ellerr inte. Och varför ska vi be om ursäkt för hur vi vill ha det på vårt eget bröllop?!
  • Sassas

    Jag skrev till DN.s vett&etikett-expert Magdalena Ribbinbg och lämnade samma beskrivning som i trådstarten. Hon svarar såhär


    "Ang Spädbarn på bröllop


    Nej, så går det inte till som du beskriver att din avlägsna släkting har gjort! Du kan om igen mejla eller ringa henne och säga att du beklagar att hon blivit arg över att hon inte får ta med babyn men ni har ett barnfritt bröllop, och ingen annan får ta med sina barn.


    Har man en baby eller småbarn som inte klarar av att ha barnvakt får man göra precis som du berättar, att den förälder som inte är biologisk släkting med brudparet eller festföremålet, eller om det är icke-släkt, den förälder som är minst bekant, stannar hemma.
    Så bry dig inte om din självupptagna och oförstående släkting, och att hon baktalar er inför övriga släktingar återfaller på henne själv och hennes minst sagt ohyfsade beteende - att vilja ta med ännu en person som hjälp! Nej minsann, så går det inte till!
    vänliga hälsningar
    Magdalena Ribbing
  • Sassas
    MalinLarsson skrev 2012-06-11 14:45:14 följande:
    Och en sak till. Jag skulle inte porta någon liten bebis som inte ammade heller (där mamman tex inte kan amma av någon anledning) då jag förstår (FAST jag inte har barn!) att närheten till föräldrarna är viktigt i den åldern och att man inte lämnar sin nyfödda flera timmar ensam med någon annan än föräldrarna.
    Porta? Det är väl ändå ingen mänsklig rättighet att gå på någons bröllop? Att bjuda in människor till sitt livs största och viktigaste festhögtid handlar inte om att porta människor man inte vill ha där, utan om att bjuda in dem man verkligen vill ha där.
  • Sassas
    daniiel skrev 2012-06-11 14:54:02 följande:
    Som vanligt, så är ju inte Ribbings ord någon lag ;P Det måste alltså inte gå till som hon tycker och tänker. Jag förstår dock inte alls vad denna tråden går ut på, då det inte är någon som säger emot dig i att kusindottern inte bör prata illa om er och inte bjuda in personer (barnpassningen) på ert bröllop. Samt att ni självklart får bestämma själva vart ni drar gränsen för barnfritt, men att det ofta inte är så och därmed också bör förstå om någon väljer att stanna hemma pga det.

    Håller med dig om att tråden blivit rätt spretig. Jag startade den för att diskutera om jag och sambon gjort bort oss när vi inkluderade spädbarn i vår önskan om barnfritt. Vi tänkte att om hedersgästerna eller de allra närmaste hade små barn skulle vi ha bjudit barn också. Även om några av de långväga gästerna hade barn skulle vi ha välkomnat barn med tanke på svårigheterna med barnvakt. Men eftersom den enda av de potentiella gästerna som har små barn bor precis i närheten och har en sambo vi aldrig träffat, tänkte vi att hon skulle kunna komma åtminstone en stund om hon ville, och om hon inte ville skulle hon ändå bli glad över att vara bjuden.


    De flesta här på forumet verkar tycka att vi gjorde fel. Andra, inklusive en expert på området, tycker att vi agerat korrekt. Med tanke på de starka reaktioner frågan väcker, finns det uppenbarligen ett behov av att diskutera vidare. När diskussionen drar iväg på ett sätt där vi anklagas för att "porta" folk eller "resonera aptöntigt" försöker jag förtydliga och återföra diskussionen till det den handlar om.Alt jag vill är att vår stora dag ska innebära glädje och fest, inte osämja och besvikelser.

  • Sassas
    MalinLarsson skrev 2012-06-11 15:02:45 följande:
    Nej, självklart inte men jag tror du förstår precis vad jag menar. Ett spädbarn tar ju ingen annans plats, springer inte i kyrkan, blir inte uttråkad och kostar ingenting att ha med som ett lite större barn kan göra.
    Sant. Och med tanke på de problem som uppstått hade det förmodligen varit smartare att bjuda kusinbarnets barn också. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker det ska bli lite skönt med en vigselakt och fest utan barnskrik.
  • Sassas

    Hej alla! Tack för ert engagemang i denna fråga och för att ni delat med er av era synpunkter. De flesta av er verkar anse att vi borde ha välkomnat spädbarn, och såhär i eftertankens kranka blekhet inser jag att det hade varit bättre med tanke på den osämja detta skapat. Jag blir lite förundrad över att vissa fomulerat sig i ganska hätska ordalag eller skrivit att det är SJÄLVKLART eller att man MÅSTE bjuda in spädbarn. I tråden framgår tydligt att man kan ha olika åsikter om den saken, och eftersom självaste Magdalena Ribbing skriver att det inte alls är något måste, kan det åtminstone inte vara helt omdömeslöst från vår sida. Nu tänker jag fokusera på de som vill komma och dela vår stora dag med oss, och göra den till ett ljust och glatt minne. Lycka till alla ni andra också!

Svar på tråden Barnfritt = gäller även spädbarn?