Kani nte sluta oroa mig för detta

Men det måste väl för bövelen vara föräldrarna till barnet som bestämmer var barnet ska vara under bröllopet?!
Det låter som att både din man och hans bror är lite för mesiga gentemot sin mamma. Prata med dem i första han och säg att de MÅSTE sätta ner foten. Om inte de också tycker det är en bra idé, i så fall är det väl bara att vika sig antar jag.

Jag tycker inte att ni ska behöva vika er, det är ert bröllop!

Det är inte din strid att ta.
Prata med barnets föräldrar, och stötta dom i beslutet att lämna sitt barn med en barnvakt som denne litar på.
Men gör det inte "bakom ryggen" på svärföräldrarna. 

Det verkar som din blivande man och hans bror har svårt att sätta sig upp emot sin mamma. Mest troligt så kanske hon är van vid att inte bli ifrågasatt och det har säkert varit så alltid ( nu läser jag mycket mellan raderna) Men din svägerska då? hur är hon? Tycker hon samma som dig. Kanske ni två kan vara lite "fula" och slå era kloka huvuden ihopa. Ni skulle tex kunna säga att hennes föräldrar (?) redan blivit tillfrågade och att dom verkligen ser fram emot att få kvalitetstid med barnbarnet. Och dom frågade inte farmor för dom visste att hon skulle hjälpa till med erat barn. Nu kan dom aaaaaaaaaaaabbbsolutttt inte göra mormor o morfar besvikna för dom har redan planerat inför dagen :) Givetvis så¨är dom tacksamma för hennes erbjudande och om dom bara hade vetat så hade dom tagit med barnet...Om man väljer att säga - detta bestämmer vi o barnet stannar hemma punkt slut då tror jag om hon är den drama queen som jag tror så kommer det att sluta med massa uppståndelse och i slutändan kommer hon antagligen att få sin vilja igenom ändå..

Tror att om det är så som jag misstänker så är det svårt att vara rak med din blivande svärmor. Jag tror inte detta är enda gången liknande saker uppstått. (har kanske fel) Visst det logiska är att råda folk att "slå näven i bordet" "vara raka" säga ifrån. Tyvärr är det lite enklare sagt än gjort och vissa människor behöver man ha silkeshandskar för att hantera. Männen kommer mest troligt inte att säga ifrån. Era män behöver inte bannor utan dom behöver stöttas i detta då jag tror att det är ett inlärt beteende sedan många år tillbaka - man ifrågasätter helt enkelt inte mammans beslut..Där kan eran kvinnliga list vara användbar, speciellt eftesom ni inte har samma relation till henne som hennes barn.

Detta är amatörpsykologi på hög nivå..hehhe.. jag är kanske helt ute och reser, läser kanske in för mycket i TS.. er och om det är så så ber jag TS bortse från mitt inlägg :)

Lycka till och som mitt tips är försök alliera dig med din svägerska :)

Tack för era svar. Min man säger bara att det inte är upp till oss att bestämma vart ungen ska vara. På sätt och vis är väl det helt rätt men när det inkräktar på vår kväll så blir det ju vårt problem. Han vägrar ta upp detta med både mor och bror. Min bild är att lillebror verkligen är en lillebror som får liiite mera hjälp osv. Frun är också lillasyster och det märks för de tackar aldrig nej till hjälp och frågar gärna om barnvakt osv. Jag hörde även frun (vad blir det, min svägerska?) säga att det vore kul om flickan fick vara med vid vigseln. Men uppskattar verligen en 3åring att sitta still i 40 min? Jag kommer bli galen om hon börjar gapa och vägrar sitta still. Vi har ju sagt en barnfri fest och vet att ingen annan tar med barn till vigseln heller. Jag tycker det känns så respektlöst. Jag tror faktiskt inte de bryr sig så mycket utan tänker väl helt enkelt att min svärmor får ta hand om båda barnen om det inte funkar med den tänkta barnvakten. De tror nog inte att vi ens kan tänkas bli störda. Jag hoppas att vi kommer träffa bror+fru i lugn och ro snart. Då kan jag fråga hur de tänkt sig och liksom lägga fram det på nåt bra sätt som inte låter "vill inte ha ert barn med, hon är ej välkommen". Vet bara inte hur. Jag blir så jäkla sur på detta. De fick sin jävla idag ifred och svärmor la inte en minut på vår son då, vi fick ha honom själva hela kvällen. Det var inget problem men det visar bara på hur hon värderar oss olika. Jag vet att hon gillar min svägerska mer även om hon försöker vara lika mot oss. Eller så skiter vi bara i det och försöker ignorera dem och tänker bara på oss själva. Hoppas bara inte mina föräldar blir drabbade.