Förlorade barnet i magen, vad ska jag göra?

Det är hemskt när något sånt här händer. Men det händer...

Hör av dig till henne så hon känner att du finns där, men gör det kravlöst. Ett sms "tänker på er" eller ett vykort (hur ofta får man "riktig" post i dagsläget? Och hur glad blir man inte varenda gång det kommer något som inte är en räkning). Visst är det bra att du sagt att du finns där. Men visa det också. Hon har inte ork att ta initiativet till något nu, bollen ligger hos dig.

Men låt som sagt inte bli att höra av dig. Vänta inte tills hon tar kontakt, för då finns det risk att hon känner att du överger henne. Sen behöver du inte sms:a eller så var och varannan dag för den delen. Hon måste ju få ha tid att sörja också...

Att du pausar ditt liv hjälper inte henne över huvud taget. Sorgen är hennes sorg. Du kan dela den men du kan inte överta den och du kan inte "laga" något.
Vill ni skaffa barn så gör det, och berätta det också för henne i så fall om du blir gravid (kanske först till henne så hon inte får höra det ryktesvägen och känner att du försöker mörka något). Men du kanske inte ringer dit helt himlastormande överlycklig och liksom gnider in det i ansiktet på henne om du förstår hur jag menar.
Det är dessutom inget som säger att hon inte kan vara glad för din skull, samtidigt som hon sörjer sin egen förlust. 

Kort och gott - Var en vän, en vän som finns där när hon behöver gråta ut.