1700tal skrev 2012-08-08 18:34:08 följande:
Så kan det kanske vara, även om det låter väldigt märkligt. Varför blir man då florist? Det som fick mig att söka till florist var trädgårdsintresset i kombination med det kreativa, som jag också älskar. Hursom, detta faktum mår nog bra av förändring. Tror vår skola tänker lite åt det hållet, trädgård och florist får besöka varandra, göra det de andra gör osv under utbytesdagar. Höll själv i några genomgångar med floristklasserna vilket var jätteroligt. Och fick själv följa med floristerna, ännu roligare!
Jag tror anledningarna och vägarna till yrket är många. Ibland är man uppvuxen med föräldrar som haft butik "och kan inget annat och det bara blev så", andra har valt bort alla teoretiska linjer och valt bland det som fanns kvar som verkade kul, många har ett stort intresse för färg och form och hade många ggr lika väl kunnat vara frisörer, dekoratörer eller make-up artist etc. Andra har ett stort trädgårdsintresse för egen del och älskar blommor i vilken form och miljö som helst-med eller utan fötter.
Det finns många saker jag skulle vilja förändra i min bransch, och då tänker jag främst på hur man värderar själva hantverket, lönenivåer, kulturen av mycket svartjobb etc. Att utbildningen ligger på gymnasienivå känns som ett problem, eftersom merparten som kommer ut i jobb inte vet så mycket om lagar och rättigheter på en arbetsplats.
Förr var florist ett ansett hantverksyrke som få behärskade. Nu har gesällbrev och genuin kunskap blivit något man gärna ska ha, men knappast får igen pengarna för att ha skaffat sig.
I grunden är ju trädgård och snittbransch två helt olika områden inom det enorma fält som berör allt växande, och man kan ju vara specialicerad och utbildad på precis hur många sätt som helst-och det är såååå svårt att välja, när man vill bredda sig vidare från ett område till ett annat. Givetvis är det ju en fördel om man åtminstone har ett hum om grannområden. Men, i en blomsteraffärs dagliga arbete, så tror jag det är såpass mycket man behöver vara bra på redan inom de fyra väggarna, att man kan leta sig blå och ändå ha svårt att hitta den perfekta floristen. Man får vara glad om personal i en butik kompletterar vrandra tror jag.
Och som butiksinnehavare tror jag de flesta upptäcker problemet att en person kan vara hur kreativ, konstnärlig och fantastiskt duktig som helst, men kan hon inte sälja och ta folk, så hade det funkat bättre om hon varit medelmåttig i hantverket, bara hon var bra på att få ut varorna ur butiken.
Kort sagt, man kan vara en fenomenalt duktig florist utan att ha några egentliga trädgårdskunskaper eller intresse för att påta i egen täppa. (Men det är intressant att "alla" jag möter rent privat tror att bara för att jag kan göra snygga brudbuketter så vet jag hur de ska beskära sitt äppelträd...hihi.)
Jorovettusatte, det här skulle jag kunna prata länge och mycket om, men det är ju verkligen ett stickspår som heter duga. Ursäkta ts för OT!