Glidare! :-)

Alla våra svarade, även om det var i sista minuten.

Men jag tycker att man kan ringa upp och fråga om dom kommer eller inte om man inte fått svar efter OSA-datumet gått ut.
Det finns möjlighet att deras svar har kommit bort i posten. Eller att dom har sagt till någon av era föräldrar eller syskon att "vad kul, klart vi kommer" och tycker att dom ju faktiskt har svarat. Och andra sådana alternativ.
Ett samtalkostar så lite och tar så lite tid, istället för att stå där på bröllopsdagen och det blir tjafs och dålig stämning 

Vi har en sån familj där jag vet att det pratats lite bakom våra ryggar från deras håll. Och här är det mkt nära släktskap. Men jag tröttnade på dumheterna och ignorerar dem helt. Nej, de här ringer jag faktiskt inte upp. Vi beställer mat som om de kommer och har bord och stolar redo om de dyker upp men då får de sitta längst ner. Och i det här fallet handlar det inte om att svaret kommit bort, de har helt enkelt inte skickat in svarskortet och orkar inte bestämma sig för om de behagar komma eller inte. I samma veva klagar de (till andra) över vårt upplägg och tycker det är sååå jobbigt.

Om det är en större grupp (alltså inte brudens kusin, makens faster osv... Utan 20 personer på brudens sida som håller ihop i vått och torrt) så är det ju lite annat.

Men om det gäller enstala personer utspridda lite här och där i släkt och vänskapskretsen så kan och bör man ringa upp dom (anser jag).
Även om man inte gör det själv utan delegerar till en förälder, toastmaster, värd eller annat...

Om det är som i 1700-tals fall och där man vet att dom är så där altid, så är det väl bra att planera för att dom antagligen dyker upp och se till att det finns extra mat + stolar bord och porslin man kan slänga fram lite snabbt. Men kanske då göra en markering genom att inte ha dukat för dom och inte ha med dom i bordsplaceringen 

Vi hade ett 10-tal (!) personer som inte svarat på inbjudan när sista svars-datumet passerat. Trots att det kändes lite konstigt ringde vi runt till alla dessa och det är jag i efterhand väldigt glad för. Vissa hade nämligen tyckt att det var så självklart att de skulle komma att de inte tyckte att de behövde svara. Andra ansåg å sin sida att ett uteblivet svar var detsamma som att tacka nej. Det hade alltså mycket väl kunnat bli så att ca 7 personer struntade i att svara (eller tacka för inbjudan, eller ge några som helst livstecken ifrån sig), men sedan ändå dök upp på bröllopet och förväntade sig mat och underhållning. Så jag rekommenderar att fråga!

Håller med. Och i normala fall tycker även jag att man ska ringa runt, det hör självklart till god ton lika mkt som det gör att svara när och på det sätt man blivit ombedd. Vi hade 2 andra sällskap som inte svarat och de frågade jag vid första bästa tillfälle efter osa-datumet gått ut. Den ena utbrast förskräckt "men oj, har datumet gått ut! Förlåt, jag kommer självklart!" och den andra bad om ursäkt men hennes sambo hade blivit schemalagd på jobbet och försökte ändra om innan de svarade så att han också skulle kunna komma...

 

Man har ju lite på känn hur ens gäster är och vad ett uteblivet svar kan innebära. I mitt fall, det jag nämnde ovan, handlar det dock om nåt helt annat. Jag vill göra en markering från vår sida att ett så här kraftigt etikettsbrott straffar sig. Dock är de alltid välkomna, något annat vore otänkbart. Vi är för nära släkt för at kunna gära nåt mer revolutionärt än precis det vi nu gör. Men vem vet, det kanske dimper ner ett svarskort innan bröllopet (det är ju trots allt "hela" 3 veckor kvar) och då tar jag ställning till var de får sitta - nära honnören eller vid skamvrån (=längst ner vid en av tungorna)...

Vi har med ett gäng som inte svarat ännu, svardatum går ut den 1/8.... vi har dock tagit det lite i förbifarten när vi snackat med folk, lite " hur var det nu, kommer ni eller?"

Vill inte stå där den stora dagen med fler gäster än vad som bokats...

Vi hade tvärt om, en gäst som tackade ja, men som inte dök upp, utan att ha hört av sig öht i förväg om att planerna ändrats... Maken (det är hans vän) var tom i kontakt med honom bara en vecka innan och då sa inte denna personen ett knyst om att han inte skulle komma. Efteråt fick vi en jättekonstig och lam ursäkt.

När man är mitt uppe i att planera bröllop och styra med allting så är det lätt att man glömmer att ditt bröllop inte är centrum av universum för alla andra människor. Folk noterar i kalendern tänker: "jag svarar sen" och så går tiden (jag vet, jag har gjort det själv)

Min plan är att skicka ut inbjudningarna i god tid innan och sedan skicka ut ett par påminnelser via e-post och sen ringa. Vi har bara folk på vår gästlista som jag verkligen vill att dom kommer - så jag skiter i eventuella etikettsbrott och hjälper dom på vägen.

Jag tycker inte att man måste fråga personer som inte svarat när OSA gått ut om de kommer eller inte, men då får man ju också eventuellt ta det där tjaffset som kan uppstå på bröllopsdagen om de personer dyker upp ändå. Därför kan det vara nog så bra att höra sig för lite. Man är ju inte mer än människa och det kan faktiskt finnas anledningar till att man inte svarat, varav en kan vara vanlig hederlig glömska. Vi lät dock vår toastmaster göra det, ringa runt till de som inte svarat när OSAt gått ut. Det var faktiskt två personer som vi inte hörde ett knyst ifrån och som inte gick att få tag på, de räknade vi bort såklart och de dök inte heller upp.

Vi hade en gäst som avbokade kvällen före bröllopet, med anledningen att han enbart var inbjuden i egenskap av makens kusins sambo och de hade haft ett väldigt jobbigt uppbrott och gått skilda vägar bara dagen innan. Jag har full förståelse för att man inte vill komma då och numera är vi faktiskt väldigt goda vänner med just den personen :)

Gör det som känns bäst för er, antingen så hör ni (eller någon annan) av er till de som inte svarat, eller så räknar ni bort dom och nekar dom att komma in på bröllopsfesten.. ja, eller så har ni lite extra stolar och ett extra bord som går att ställa fram för oväntade gäster. Valet är ert :)