Glidare! :-)

Vi har en sån familj där jag vet att det pratats lite bakom våra ryggar från deras håll. Och här är det mkt nära släktskap. Men jag tröttnade på dumheterna och ignorerar dem helt. Nej, de här ringer jag faktiskt inte upp. Vi beställer mat som om de kommer och har bord och stolar redo om de dyker upp men då får de sitta längst ner. Och i det här fallet handlar det inte om att svaret kommit bort, de har helt enkelt inte skickat in svarskortet och orkar inte bestämma sig för om de behagar komma eller inte. I samma veva klagar de (till andra) över vårt upplägg och tycker det är sååå jobbigt.

Håller med. Och i normala fall tycker även jag att man ska ringa runt, det hör självklart till god ton lika mkt som det gör att svara när och på det sätt man blivit ombedd. Vi hade 2 andra sällskap som inte svarat och de frågade jag vid första bästa tillfälle efter osa-datumet gått ut. Den ena utbrast förskräckt "men oj, har datumet gått ut! Förlåt, jag kommer självklart!" och den andra bad om ursäkt men hennes sambo hade blivit schemalagd på jobbet och försökte ändra om innan de svarade så att han också skulle kunna komma...

Man har ju lite på känn hur ens gäster är och vad ett uteblivet svar kan innebära. I mitt fall, det jag nämnde ovan, handlar det dock om nåt helt annat. Jag vill göra en markering från vår sida att ett så här kraftigt etikettsbrott straffar sig. Dock är de alltid välkomna, något annat vore otänkbart. Vi är för nära släkt för at kunna gära nåt mer revolutionärt än precis det vi nu gör. Men vem vet, det kanske dimper ner ett svarskort innan bröllopet (det är ju trots allt "hela" 3 veckor kvar) och då tar jag ställning till var de får sitta - nära honnören eller vid skamvrån (=längst ner vid en av tungorna)...