Hemma och bättre nu. Direkt efter operationen mådde jag ganska bra, tills mina ömma och svullna tarmar satte igång... Det var inte skönt. Dessvärre verkade inte magsäcken sätta igång samtidigt så varje klunk låg kvar och triggade illamåendet till oanade höjder. Efter tre dagar tyckte läkaren att jag inte var i den direkta farozonen för alla hemska infektiösa komplikationer längre, och skrev ut mig. Eftersom sjukhusreglerna var sådana att jag i praktiken var instängd på sjukrummet, och därmed vansinnig av isoleringen, så jag sa ok, trots att jag egentligen inte kunde vare sig dricka eller behålla medicinerna ordentligt. Efter ett vansinnigt dygn hemma på hotellet satte min pappa igång en massa folk att be för mig hemma. Plötsligt slank i alla fall Lillans modersmjölksersättning ned i små klunkar + mina 16 tabletter. Sedan blev det bättre och bättre och jag kunde faktiskt njuta av att sitta vid poolen och ta ett och annat dopp. Magen har gått ned från dubbel storlek till "bara" 50 % större. Det är i alla fall skönt att vara hemma med rent vatten i kranen, mikrovågsugn och att kunna ta bilen till Apoteket.