Super!
Ha en härlig middag på lördag!
Roligt att det finns fler hästtjejer bland veteranerna ! 
Har också sysslat en del med hästar men har nu tagit en paus i några år, saknar hästarna ibland men jag kan alltid åka hem och gosa med och rida min mammas häst.
Det som fick mig att bestämma att det var nog med hästjobb var att jag råkat ut för så många galna chefer i hästvärlden, den senaste var gränsfall till psykopat och bröt ner mig totalt trots att jag bara jobbade där som stallchef i ett halvår. Efter det bestämde jag mig för att jag hade tagit nog skit av knäppa chefer
Jo de låter i klass med min chef :-P
Vi hade en jätte duktig ung tjej som tränade några av våra unghästar.
Det hände en olycka när en häst stegrade sig och hon fick sitt finger klämt mellan sadeln och halsen och bröt två fingrar. Jag skjutsade henne till akuten(vilket jag fick en utskällning för senare..) och försökte få en läkare att träffa henne tills min chef tvingade mig att lämna henne där, hon var typ 17.
Chefen snackade senare skit om henne i flera veckor till alla som ville höra på om vilken dålig ryttare hon var.
Den chefens problem var inte bara psykopatbiten utan även att hon i grunden inte var en hästmänniska.
För mig så inser en riktig hästmänniska att olyckor händer(hon vill alltid ha någon att skylla på) och prio ett är att se till att människan är okej och direkt efter kolla till hästen, iaf är det så jag har blivit upplärd
Jävla människa! Skönt att spy lite galla över henne 
Hehe de låter som hon skulle trivas bra med min chef.
Jag kan tycka det är synd att dessa idioter har iaf för tillfället knäckt mitt hästintresse, ganska ologiskt men det blev så tätt förknippat för mig efter arbetstiden där.
Fick även hjärtklappning och illaamående i flera månader efter jag slutat varenda gång min mobil ringde, för jag var så van vid att det var hon som riingde vid alla dygnets timmar.
Fick inte något arbetsgivarintyg från henne heller, fick brevväxla lönespecar med akassan för att få ut ersättning när jag slutat.
Det underligaste med det hela var att hennes man var en av de smartaste och trevligaste människor jag träffat, hur hände de liksom?
Han hade också tvingat henne att ge honom ansvar för att betala ut lönerna för annars kunde hon bara skita i de om hon var arg den dagen.
Hon kunde vara skittrevlig när hon ville, framförallt innan jag började( 
) men efter jag hade börjat fick jag höra att hon hade lyckats bränna ut två av sina senaste tre stallchefer, den tredje hade bara(!) fått magsår....... Men det hade naturligtvis inget att göra med henne, "det var bara så svårt att få tag i vettig personal.."
Låter som en härlig person :-P
Såna vill man ju bara dänga lite på med en stekpanna!
Lite mindervärdeskomplex kanske?...
Känner mig lite som en utböling i tråden just nu Jag har alltid älskat matte och alltid funnit att det kommer väldigt naturligt för mig.
Pluggade en kombinationslinje på gymnasiet med naturbruk(hästskötare) och naturvetenskapligtprogram och nu pluggar jag till ingenjör med inriktning teknisk matematik, som sagt lite outsider här
Däremot kan jag känna igen mycket av lärardiskussionen här, tror ett vanligt problem med lärare i allmänhet och matematiklärare i synnerhet är att de själva har väldigt lätt för ämnet och är dåliga på att förstå hur det upplevs av någon som har svårt för det.
En mattelärare på mitt gymnasium berättade en gång att han aldrig hade det så lätt för ämnet men han var tydligen fantastiskt duktig på att förklara för de som hade svårt för det.
Ett lärartrick som jag upplevt som är fruktansvärt simpelt men mycket effektivt är att formulera det på sätt som är lite tramsiga, tror det relaterar till att om man faktiskt kan få eleverna att le och skratta lite så sätter de sällan upp blockeringar för sig själva, även konkreta metaforer hjälper otroligt mycket eftersom man då plötsligt har en bild i sitt huvud att relatera ett fenomen till, men det är ju min teori.
Hade nämligen stora skälvan inför att börja läsa programmering, var helt säker på att det skulle gå käpp rätt åt helvete men läraren hade gjort det på 5-års nivå med sköldpaddor man skulle styra och små monster som åt upp icke refererad data osv. och det var verkligen en av de roligaste och bästa kurser jag läst.
Sen hade vi en gammal stofil som höll en matematikföreläsning där ämnet faktiskt intresserade mig, vi var kanske 20 personer längst fram i en föreläsnings sal och jag svär 5(!) personer SOMNADE och andra satt och nickade till.
Låter som en härlig person :-P
Såna vill man ju bara dänga lite på med en stekpanna!
Lite mindervärdeskomplex kanske?...
Fick tillbaka resultatet på tentan jag gjorde den 29:e och jag blev godkänd! Yeeyh!!
Härligt att höra att de inte trodde det var MS, skönt att processen är igång nu iaf, hoppas de hittar vad som är fel snart!
) är Landet Deverry av Katharine Kerr.
Du råkar inte veta om kerr serien har avslutats?
Senaste gången jag läste den så var sista boken verkligen inget riktigt avslut.
Jo jag har faktiskt läst dem på svenska för språket är ju lite konstigt annars brukar jag helst läsa på originalspråket.
Ska kika på bibblan i veckan
Hur e de tre sista?
ahhh, ja köper väldigt sällan böcker jag inte läst utan lånar dem på bibblan först och sedan köper jag mina favoritserier.
Har du läst jordan oxå?
så olika det kan va, jag älskar gamla böcker som känns härligt inlästa, nya böcker gör mig nervös.
Det är en bra serie, väldigt massiv dock. Men mkt läsvärd.
Har du inte läst hobb heller så rekommenderar jag dem starkt, tror du kan gilla dem, de är några av mina favoriter.
Jo jag har märkt att många har problem med tunga serier, de liksom ramlar ur dem efter några böcker. Sista jordan ska släppas när som helst så nu slipper man vänta iaf
Evanovich är ju tantporr på hög nivå men de är vansinnigt underhållande, det är sällan man faktiskt sitter och skrattar högt åt en bok men de lyckas
Några riktigt bra fantasy i lättare format som kan rekommenderas är cynthia voigts böcker, jackaroo, lyckans hjul etc. de är fristående men ändå sammanhängande. Riktigt bra böcker.
Ja jag e ju en fantasyjunkie så jag har faktiskt inte läst hennes andra, alltid tänkt att ja skulle göra de men det skjuts upp..
Allmänt så tycker jag att ungdomsböcker är underskattade för det finns riktigt härliga guldkorn där. C.S:lewis är också en underskattad författare, han lyckas skapa en hel värld och ett helt äventyr på bara typ 150 sidor.
Ja gillar man inte pratchett då e man liiite konstig, framförallt häx-böckerna är ju skitroliga. Du är faktiskt inte ensam, har för mig att jag läste fantomenparodin på tyska, plågsam upplevelse.
Sedan måste jag erkänna att tolkien har jag aldrig gillat, tycker inte att fler detaljer är bättre bara för sakens skull.
Hobb däremot
Böcker är fantastiska men smått beroende framkallande, jag är en seriös book addict, har jag väl fastnat för en bok så KAN JAG INTE släppa den, börjar kännas ohälsosamt faktiskt...
Läste du "mina hemligheter" ? För den var verkligen underbar, man levde sig verkligen in i den, ville gömma sig i kudden för det var så pinsamt.
Precis!
Mitt undermedvetna betyg på en författare sätts genom tre kriterier, kan de skapa en levande värld i en kort bok?
Kan de få mig att sträckläsa boken? Kan de få mig att gråta eller skratta högt?
Då räknar jag det till bra böcker.
Något jag kan bli irriterad på är att det är många som läser mycket som sätter näsan i vädret när det gäller korta böcker eller "ytliga" böcker som evanovich, allting måste inte vara tungt och djupt för att vara bra...
Kulla gulla är fantastiska böcker, förvånansvärt komplex och tung(moraliskt) för en barnbok egentligen. Låste om dem förra året faktiskt.
C.S.Lewis har skrivit nån riktigt cool vuxenbok också, "Utflykt från en tyst planet" är den enda jag kan komma på på rak arm, ganska tung men mycket läsvärd
