BT-Veteraner

Chicita: Jadu, en del har verkligen en massa konstiga idéer. Har man inte bokat får man väl ta vad som erbjuds, eller leta vidare. Enkelt, och inget att klaga på personalen för.
Sedan tycker jag om rättvisande bilder på hemsidan. En bra bild på ett budgetdubbelrum (där jag oftast hamnar) är ett plus. Ser det för lyxigt/luftigt ut brukar jag anta att det inte är ett standardrum de visar upp. Jag misstänker starkt att en många fotografer (och hotelledningar) vill ha vackra foton mycket hellre än korrekt korrekt kundinformation.

Daniiel: Det låter härligt! Ha det så bra!

Fyllde år i förrgår. Mannen dök upp med en stor bukett långskaftade röda rosor och utlovade ett mysigt hotelldygn med början fredag på "ett hotell med spa-anläggning nära vatten". Jag ser fram emot imorgon! Måste kolla om jag fortfarande kan klämma in magen i min baddräkt också.

Tills dess ska jag roa mig med att tömma köket på allt som inte är akut nödvändigt så vi kan börja riva så snabbt som möjligt när min hantverkarpappa dyker upp i slutet på helgen. Synd att ägna den gemensamma semestern åt att renovera men det måste ju bli gjort innan barnet kommer. Sedan lär vi få annat att tänka på än vårt dåligt planerade 50-talskök.

Var på arbetsintervju. Eftersom jag hade en del erfarenhet av området och sjukhuset är i en liten håla (veckopendling) så verkade de mycket positivt inställda till två månader hos dem och förhoppningsvis komma tillbaka efter föräldraledigheten. De skulle bara kolla referenserna och sedan ringa för att diskutera detaljerna. Sedan fick jag ett mejl där de förklarar att omständigheterna förändrats och att de inte ska anställa någon alls men att jag är varmt välkommen att söka igen vid tillfälle. Va?!? Det var fasligt vad besvärligt det var att hitta ens ett anständigt vik den här gången.

Vi hade det i alla fall fantastiskt på mitt spa-hotell i Vadstena (Starby). En mysig liten stad att äta middag i och solen som glittrar över Vättern. Rosor utanför fönstret i parken runtomkring och hotellfrukost på vita linnedukar. När vi hade lust att besöka spa:t var det egentligen stängt, tydligen föredrog de flesta att turista dagtid och löga sig på kvällarna. Receptionisten ser att vi blir besvikna och säger: "Om ni inte hade tänkt er någon särskild behandling eller behöver någon i spa-receptionen så kan jag öppna åt er. " Så vi hade hela spa-avdelningen för oss själva så länge vi ville. Mmm... Och det var inga problem att checka ut ett par timmar senare heller (kollade vid ankomsten). Värt varje krona!

Och därefter har vi murat om skorstenen, rivit ur köket och rivit en vägg av blåbetong. Detta med ständig hjälp av min pappa, en vecka av min bror som är takläggarlärling och en helg av en annan bror. Jag överlät allt släpande av tegelstenar och murbruk uppför långa stegar/säckar med krossad, dammande betong till övriga inblandade eftersom 1, magen trycker på kärlen så att jag inte kan andas när jag böjer mig framåt för att hålla i en stege och 2, min lätta foglossning protesterar högljutt om jag snedbelastar med en hel hink/säck av valfritt tungt material. Tack och lov inget regn!

Det utrivnna köket installerades delvis i en del av bottenvåningen som ska bli uthyrningsdel och därifrån har jag skött markservicen i 10 dagar. Rätt trist och jag känner mig löjligt könsstereotyp när jag springer upp och ned till huvudvåningen med matbrickor i famnen, men jag kan åtminstone göra något vettigt.

Min brors helt nya flickvän var med under helgen också och försökte hjälpa till. Hon är snäll, tjänstvillig - och går mig vansinnigt på nerverna:
Tack, jag föredrar att du frågar innan du börjar städa igenom mina badrumsskåp (med tamponger, gravidstickor, glidmedel och allt).
Tack, jag föredrar att du inte tar och ställer allt du hittar någon annanstans - där jag inte hittar det. Speciellt då papprena på mitt skrivbord.
Tack, om jag tycker att lakanen i min säng är så smutsiga att de behöver bytas fixar jag det enkelt själv.

Nu är skorstenarna uppmurade igen, det tunga släpandet och kvävande dammandet över, besvärliga flickvänner borta och det nya köket ska in. Det tar sin tid det också. IKEA-köket är visserligen standardiserat men huset är det inte. Det känns i alla fall mycket mer tillfredsställande att bygga upp och se sina drömmar sakta ta form. Med bara hälften av arbetsstyrkan kvar blir det betydligt mindre markservice också.

Låter inget vidare, Snowstars. Hoppas att det bara är allt som hopat sig och att det därmed går över. Hoppas du lyckas plugga till tentan trots allt.

Kul, Daniiel! 30 kg är en hel del, men bebisar är bra motivation! Vad fick du för konstiga reaktioner förra gången? Om de inte hittade något på din svärmor hoppas jag att hon har repat sig.

Jag tycker inte heller om att vara utan mina ringar, Chicita. Har varit det alldeles för ofta på resa i något fattigt land.

"Arbetskraften" har åkt hem, mannen återgått till jobbet och lugnet sprider sig. Det är rätt mycket som inte är färdigt och man ser ojämna betongytor lite varstans, men med alla stommar på rätt plats kommer en massa enklare IKEA-skruvande från min sida att göra köket funktionellt. Och med bänkstommarna väl fastsattta så kan jag ringa stenfirman så de kan komma och mäta för granithällen. Vi hoppas få pappa tillbaka inom en månad för hjälp med fixande av belysning/fler uttag/installering av diskmaskin/borttagande av dm-stora hål i vägg/kakelsättning osv. Tur att man har släkten!

Chicita: Jag fick en gång in en tjej vars migrän triggades av en bihåleinflammation och därför hjälpte inga migränmediciner. Det kom de på nästa dag efter att jag lagt in henne och drogat ned henne ordentligt med morfin - det enda jag kunde komma på för tillfället.
Man kan ha hjärnhinneinflammation med en rätt måttlig feber också. Migränsymptom + infektionssymptom = hjärninneinflammationssymptom (på ett ungefär), så jag hoppas du pratar med vårdcentralen så de får göra en bedömning.

Snowstars: Tråkigt med tentan. Jag skulle nog vara försiktig med journalistiken, såvida du inte tycker att korta vikariat är något att stå efter. Synd, för yrket tycker jag låter rätt intressant. Vad tror du om personalvetare? Det är har en del gemensamt med beteendevetare och jobbutsikterna verkar hyggliga.

Bland grejerna på mina föräldrars vind hittade jag ett påslakanset i smaragdgrön brokad med spetsar som jag sydde till min blivande lillasyster när jag var 14. Lyckligtvis har jag kvar samma smak och snart ska Lilla livet  få sova i det. Stickning däremot är inget för mig, inget värre än avig/rät i alla fall och även där brukar jag lyckas sticka olika löst för varje rad.

Daniiel: Man får inte sluta öva, då ligger man bara av sig.

Köket börjar se hyfsat ut nu: Golvet är lagt och nästan alla skåp är på plats. Vi väntar på granitkillarna som borde komma någon gång i veckan. Det ska bli så skönt att kunna koppla in diskmaskinen igen!

Jag har äntligen fått genomhål till den som är ansvarig för specialiseringstjänsten i ortopedi som jag förtvivlat gärna vill ha. Den verkar till slut bli aktuell någon gång strax efter att jag gått på föräldraledighet... När jag sa att jag gärna tar ett vikariat och kommer in i rutinerna så länge lät han förvånad - som om jag inte tydligt sa det redan i februari.

I alla fall verkade han fortfarande glad över en entusiastisk blivande ortoped (de flesta säger: "Kom tillbaka när du är specialist") och skulle se om han kunde få in mig på schemat när han var tillbaka från en konferens v. 37.

I bästa fall hinner jag alltså jobba en vecka eller två, har något att komma tillbaka till efter något halvårs föräldraledighet, förtur till specialiseringstjänsten när den väl kommer igång och slipper arbetsförmedlingens inkompetens för all framtid. Hoppas, hoppas.

Så länge skickar jag, på arbetsförmedlingens uppmaning, måttligt intresserade mejl till vårdcentraler som ofta brukar behöva folk. Nu brukar de behöva folk som stannar längre tid än en månad så de lär vara måttligt intresserade av mig också. Tack och lov för det! Inget fel på distriktsläkeri, men det kräver en ganska lång inkörningsperiod med mycket handledning för oss som inte är distriksspecialister och att bara vara där i en månad är bortkastad tid (och stress) för både mig och vårdcentralen.

Beklagar sorgen Daniiel.Kläderna såg fina och lämliga ut i alla fall.

Tur i oturen att det inte var något allvarligt Chicita, krya på er båda två.

Varning för gnäll: Magen trycker så jag knappt kan andas så fort jag ätit ordentligt och då och då däremellan. För att inte tala om när jag försöker krama min man. Foglossningen har blivit kitsligare och gnäller så fort jag sitter för länge/går för länge/sover. Det är Alvedon och glidlakan som gör att jag sover över huvud taget. Märkligt nog går det bra att cykla (jag måste få lite motion!), och då mår jag bättre även om allt annat går sämre dygnet därefter. Det går över - efter förlossningen om ca en månad som inte heller lär vara en sinekur... Och min mamma som knappt verkade märka när hon var gravid. Hoppas hennes extremt lätta förlossningar går mer i arv.

Nu är granitskivan på plats. Den ser fläckig ut men egentligen glittrar den!   Den kompletteras med en skiva i körsbärsträ som jag hittade billigt på blocket.

Nu till frågorna: Alla ni som har god smak, vad passar det med för kakel/motsvarande? Vi kommer antagligen att vilja ha samma över andra änden av träskivan också.

Träskivan är lite för smal och behöver kompletteras baktill, förslagsvis med något lätt upphöjt man kan ställa saker på och som förhindrar att grejer rullar ned bakom i fönsteröppningen. Kontrasterande ljust trä? En smal bit granit till för kontinuitetens skull? Andra idéer?

PS. Bry er inte om den gamla tapeten. Den ska bytas till något diskret som inte skär sig med kakel etc.

Chicita: Inte undra på att du haft ont! Förhoppningsvis kan en eller ett par operationer åtminstone göra dig smärtfri (om än kanske inte till gymnast). Hopp om ett enklare liv är en trevlig sak!

Daniiel: Jag går hellre hemma med vilka graviditetskrämpor som helst än sitter och oroar mig på neonatalavdelningen. Låter som om ni haft en jobbig upplevelse.

Efter att ha släpat hem högvis med provbitar har vi två kakelsorter som skulle kunna funka hemma. Tyvärr har vi olika favoriter, men vi kommer nog fram till något.
Pappa dök plötsligt upp i veckan och installerade diskmaskinen, fixade en vagga i taket i hårdbetongen, snyggade till det ojämna hål där det en gång varit en vägg, lagade vår bil som strejkade på flera ologiska sätt, bytte ytterdörr inklusive foder (läckte sjuka mängder värme i vintras), knäckte till ett nedfällbart skötbord så det fick plats i badrummet och fixerade massor av köksöverskåp i den mjöliga lättbetongen så att vi vågar fylla dem. Jag har säkert glömt några punkter.

Avlivat min nio år gamla katt. En infektion som aldrig gick över och  till slut visade sig bero på en tumör. Tur att jag har en medkännande veterinär.

Två veckor kvar till beräknat födelsedatum. Vi gjorde ett storleksbestämmande ultraljud tidigare i veckan då min man vägde 4,8 när han föddes. Dessutom i säte så svärmor snittades. Min mage har legat mitt på normalstrecket hela tiden.

Nu visade det sig att barnet verkade väga 3,7 kg omed en beräknad födelsevikt på 4,6 kg - om jag inte går över tiden som de flesta förstföderskor gör. Barnmorskan funderade kring att sätta igång förlossningen vid v. 40 blankt så att den inte blir ännu större - men då skulle jag ju fortfarande behöva föda ut en rejält stor bebis med de ökade riskerna som kommer med storleken: sprickor i ändtarmen och att bebisen fastnar med axlarna i bäckenet. Plus att  uppstartade förlossningar på förstföderskor ökar risken för värksvaghet, sugklocke- eller tångförlossning, akut kejsarsnitt och det mesta annat läskigt man kan komma på.

Det där med vaginal förlossning ter sig plötsligt som en ganska dålig idé men planerat snitt kräver att jag övertygar läkaren om att det är en verkligt dålig idé. Vissa försöker inflika att det går fint för vissa ändå, men det känns som att köra mot ett träd utan säkerhetsbälte - vissa kliver ju ur bilen oskadda.

Möte med läkaren 16/9. Ska läsa på ordentligt på procentsatserna och verkar de inte lugnande så får jag väl stålsätta mig inför att vara en mycket besvärlig patient. Det sista underlättas ju lite av att jag är läkare själv.

Det verkar inte gå att ladda upp mer än en bild i taget. Ena kaklet: