BT-Veteraner

Ja det brukar oftast bli så för mig med 
Men då har man i alla fall möjligheten känner jag...

Tack  

Tack 
Båda dessa saker har han funderat på.
Han håller på att söka jobb i andra kommuner nu, men då det är problem med mamman (lättare mentalt handikapp) så skulle hon gå i taket om han flyttade med dottern och dra igång någon större process misstänker vi.

Ett alternativ vi har kollat på är om mamman (som enligt soc är olämplig att vara mamma och har fått 3 barn omhändertagna trots att hon klarar sig i princip själv. Det hon har lite svårt för är att sätta gränser och passa tider men det skulle en personlig assistent kunna hjälpa till med) skulle vara intresserad av att flytta med tillsammans med sin sambo.
Och att dom bor i någon typ av kollektiv istället. På så sätt får hon ju "tillgång" till ett av sina barn, och brorsan har lite hjälp med hushållning, hämtning mm bara han tar ansvaret att påminna henne.

Gå till pressen har vi också pratat om, men det känns som att det KAN göra saken värre eftersom dom är rätt obstinata. Dom verkade bli sura på mig när jag var med på ett möte bara för att brorsan kände sig ensam och påhoppad av dom två som liksom gaddar ihop sig mot honom. För jag kunde ju förklara vad Mats menade, och det var visst inte bra, för då kunde dom ju inte hävda att han menade något som han inte sagt...
Bara typ 3 dagar efter att jag var med på mötet (där dom lovade att dom absolut inte skulle ta dottern) så talade dom om för brorsan att det skulle ske... *suck*

Ja det där med håret känner jag väl igen. Jag skulle inte heller våga låta någon klippa mig hur dom vill.
Men så sitter jag ju på håret också om det är utsläppt, och många frisörer säger att det är ovanligt friskt och tjockt för så långt hår. Så om någon fick för sig att klippa mig kort och jag ångrar mig så skulle det ju ta typ 10 år innan jag hade håret tillbaka igen, om det nu växer ut igen...

Hehe "lilla diktatorn"  
Jag kan förstå smeknamnet... Minns bara de nätter som min plastson spenderade med mig och exet och höll mig vaken 

Vad jobbigt daniiel jag hoppas att du får svar.

Jag började känna att symptomen planade ut på mina tabletter, men sen helt plötsligt fick jag hemska magsmärtor så jag slutade med medicinen (ett par dagar efter att magvärken började) och efter bara någon dag så var magen tillbaka som vanligt igen. Så jag har inte vågat ta medicinen något mer...

Det var rätt intressant på smärtföreläsningen som vi var tvugna att gå på om vi ville få hjälp på smärtkliniken.  Och sjukgymnasten har kollat igenom allt nu så jag ska få börja träna lite lätt om några veckor också. Hoppas på bra resultat mot smärtan när jag får komma igång igen  

Rund är också en form snowstars 
En fin form också faktiskt...
Fast dom där core-människorna som bodde på hotellet när det var tävling skrattade bara när jag sa det  

Det är inte något virus eller något på gång då snowstars?
Eller järnbrist?  

Lenblo: Jag brukar ta Rani-Q mot mina magbesvär (om jag inte har andra receptbelagda hemma då) dom funkar väl på samma sätt som Omeprazol? Kan jag ta dom istället?  

Det har hänt en del saker i brorsdotterns skola nu på sista tiden. En klasskamrat (eller tja kamrat och kamrat ) har tagit strypgrepp på henne så att hon har svimmat. 
Läraren säger att det har skett under lek och att hon var med på leken. Men ändå!
Och om man frågar brorsdottern så mår hon inte bra och vill inte vara i skolan pga det hände (hon trivdes inte innan heller) så att hon skulle lekt frivilligt med den här killen har jag svårt att förstå.
Tror han var inblandad i incidenten då några barn släppte ett tungt brunnslock på hennes fot 1 eller 2 dagar innan hon och brorsan skulle åka utomlands för första gången någonsin (och troligtvis sista på väldigt väldigt länge då vi tog en bit av arvet och betalade resan med)
Så just nu känns det bra att hon blir tillfälligt placerad, det är ett hem som hon känner till väl och hennes lillasyster bor där också. Soc har nämligen motsatt sig att hon byter skola här i stan för dom tycker att hon behöver tryggheten i att gå med samma barn (bullshit! blir man mobbad så är det ingen trygghet!).
Så brorsan har bestämt sig nu att han ska ha jobb till vilket pris som helst medans hon är där. Om han så ska pendla till Norge och bo i husvagn hela vintern.
Och så ska han försöka betala av så mycket skulder han bara kan under det här halvåret. Han får ha henne varannan helg + speciella högtider och eventuellt får mamman också ha henne hemma (om brorsan är där) den andra helgen.
Så han kommer i alla fall att få se henne regelbundet och rätt ofta  
När halvåret har gått och det blir prat om förlängning så står han då förhoppningsvis i en annan sits, eventuellt har han flyttat till en annan kommun då också och alltså kan börja om med andra handläggare...

Jag håller tummarna hårt i alla fall.  

Lenblo: Det sjuka är att hon måste byta skola om hon flyttar till fosterhemmet. Det är nämligen 7 mil dit och dom kan inte sitta och skjutsa henne till skolan i den här stan.
Så pga den här misshandeln så känner vi att det nog är bra om hon får komma dit och komma bort.
Så soc vill inte att hon ska byta skola här i stan för att hon behöver tryggheten i sin klass (där hon blir misshandlad alltså), men dom vill gärna skicka henne 7 mil bort så att hon måste byta skola... Du hör hur logiskt det låter?  
Brorsan har anmält både strypningarna och brunnslocket till lärare, rektor och även till soc. Så nu verkar soc i alla fall ha fått upp ögonen för att det kanske inte bara är brorsans fel att det har gått dåligt i skolan för henne 

Ja jag blev ju så mobbad när vi flyttade hit till stan (jag var 7) att jag under dom närmaste 4 åren försökte ta livet av mig 3 ggr men jag skulle inte få byta skola eftersom rektorn menade att det var jag som var problemet och alltså skulle bli lika mobbad i nästa skola.
Till slut tog en jobbakompis till mamma saken i egna händer och tog med mig och mamma till skolan där hennes dotter gick (vi var jämnåriga) och fröken där frågade efter dagen jag hade varit med: "Trivs du här?" Jaaa - sa jag.
"Vi börjar kl 8 med gympa i morgon. Ta med gymnastikkläder och kom inte för sent"

Sen åkte vi och hämtade mina böcker och talade om att jag inte skulle komma tillbaka något mer.
Mamma fick skäll av rektorn - och skällde tillbaka så halva skolan måste hört och sen var det klart att jag skulle få flytta.
 

Lenblo: Ja ibland blir man bara mörkrädd på hur skolväsendet och det sociala skyddsnätet funkar 

Jag ifrågasatte en gång om dom bedömer alla familjer lika hårt och efter samma kriterier.
Jaa sa dom (bestämt).
Så då frågade jag om dom hotade alla föräldrar som hade svårt att få det där med barnpassningen att gå ihop med att ta barnen ifrån dom...
Det hade dom inget svar på... 

I går var jag till smärtrehab igen och hade en första utvärderingsträning med min sjukgymnast.
Syftet var att se dels vart min smärtgräns vid träning gick, och dels vad jag hade för teknik (om man börjar "fuska" när det går tungt osv) och någonstans i muskelminnet så satt nog teknikerna kvar från när jag gym-tränade massor när jag tävlingssimmade.

Benpressmaskinen gick bara upp till 90 kilo, så när jag maxade den (utan vingel eller "fusk") så var det ju inte så mycket mer att göra där.
Och eftersom jag har en trasig axel så började vi väldigt försiktigt med "drag" i några maskiner och sen gick vi över på en tom skivstång. Så jag fick lägga mig på bänkpressarbänken.
Den lättaste stången väger bara ca 5 kilo och det var ju inga problem.
Sen fick jag en 12,5 kilo tung stång och det var väl inte heller några problem.
Hmm sa min sjukgymnast då och ville att vi skulle knuffa in bänken under skivstångsställningen där den maffiga "riktiga" stången satt. Så det gjorde vi väl.
Det är en så kallad olympisk stång (dom väger mellan 20-25 kilo och denna vägde 25) och det olympiska är att den ska hålla vissa mått (mest längd och grovlek då, samt placering av räfflor för att man ska kunna se att man har stången balanserad).
Efter 15 kilo pålägg med vikter så började det bli ostadigt och jag var väl trött efter dom tidigare lyften med så då la vi ner det där med bänkpressen. 
Så gick vi över på hantlar och bicepscurl istället. Först fokuserade jag ju bara på att lyfta tyngden och då började det bli tungt och för jobbigt vid 4 kilo.
Men vi testade ändå med 5 kilo och när jag skulle börja lyfta den så kände jag hur något klickade till "böj inte handleden, lyft ända från biceps" hörde jag liksom i huvudet. Och det gjorde jag.
Istället för att lyfta vikten, allts att trycka vikten uppåt, så drog jag armen mot mig genom att spänna musklerna i överarmen istället. Och helt plötsligt gick det lätt igen. Så jag dubblade vikten till slut. 8 kilo gav vi oss på eftersom att jag började bli väldigt trött i musklerna då och smärtreceptorerna var väldigt retade...

 Sen var det dags för situps. Och där är jag verkligen otränad tycker jag.
Men visst det var väl ingen större svårighet att göra en eller två situps med benen upplagda på en stol.
Sen skulle jag göra situps på en bräda (så man har huvudet nedanför magen om ni vet vad jag menar) och det gick ju att haka i fötterna i ribbstolen, så det var inte heller några större problem.  Brädan var då 3 hack upp från golvet. Det kändes lite otäckt att luta sig bakåt sådär men det gick.
Sjukgymnasten tyckte det såg så enkelt ut så han höjde 2 hack till och helt plötsligt fick jag nästan panik. Jag försökte lägga mig bakåt och kände bara att "det här kommer gå åt helvete" så jag var tvungen att ta mig därifrån och gjorde ett bakåtfall (ju-jutsuteknik :P) bort från brädan. Det slog mig sen att det säkert var min yrsel som påverkade där. Jag tappade liksom konceptet om upp och ner, och det bara kändes otäckt och disorienterat....  

Ska bli spännande att se vad han kommer fram till sen när han har utvärderat siffrorna.
Men han var in till psykologen och sa att jag var ovanligt stark (sen vet jag inte vad han jämför med, men det är ju alltid kul att vara ovanligt "bra" på något i alla fall  

När jag var som mest tränad så tog jag 110kilo i liggande benpress 10X10 repetitioner, så att ta 90 kilo i sittande ställning (inte lika tungt) kändes ju rätt bra i alla fall. Hade blivit rätt ledsen om jag börjat vingla efter 50  
Bänkpress tror jag att jag tog ca 70 kilo, men jag tränade inte just det så mycket eftersom man inte vill bygga dom musklerna när man simmar.  

I och för sig så var det nog inte direkt bra att jag tränade alls i går, men jag hade ju fått den tiden så...
Jag började känna mig lite hängig i går med ont i halsen så alla konditionstester blev lagda på minimal påfrestning. Men ändå, när jag kom hem så hade halsen blossat upp och jag kunde knappt andas kändes det som och jag har legat hela natten och känt hur halsen snörts ihop och känts som köttfärs.
I dag har jag suttit med en halv arsenal med "bli frisk fort" grejor...
KanJang, C + D-vitaminer, nässpray, hostmedicin och den där nya sprayen man ska spraya i halsen för att påskynda läkningen...
Jag har inte tid att vara sjuk nu