BT-Veteraner

Daniiel: Det där med smärtor under höger revbensbåge är ju klassisk gallsten. Som dessutom tillhör de sjukdomar som lätt bekräftas med ett blodprov - även på en vårdcentral. Jag blir så trött... Bukspottkörtelinflammation är betydligt kinkigare men de proverna brukade ingå i "buksvepet" och därför inte missas så lätt åtminstone där jag varit kirurgjour.
Och håll er till barnmottagningen ni. Barn är svåra och gör sig klart bäst hos specialister. Tycker i alla fall jag.   (Minus friska barn med de vanliga föroninflammationerna.)
Bra att ni anmälde intresse för lägenheten! Bestämma kan ni alltid göra senare om det blir aktuellt.

Håller helt med Chicita. Om man kan få någon med "vanlig ryggsmärta" (och alla triviala sjukdomar dessutom) att känna sig tagen på allvar och man lyckas förmedla att det tyvärr inte finns någon bättre behandling än smärtstillande och sjukgymnastik, så kommer vederbörande förhoppningsvis inte tillbaka nästa vecka "för att bli ordentligt undersökt". Det kan vara värt en kvart av ens dyrbara akuttid.
Ortopeder  som inte röntgar? Jag trodde det var det de mumlade i sömnen när de blev väckta på jourtid: "Ni har väl röntgat först?" Instabila knän är dessutom indikation för besök hos knäspecialist/ev. operation.

Ju mjukare och fluffigare desto bättre, Chicita. Då är det ju lätt att göra vovven nöjd i alla fall.

Afturelding: Min man som är jurist påstår att det visst går att klaga på städningen när ni de facto flyttar in, oavsett när ni fick nycklarna! Så kräv att få det åtgärdat tillsammans med förstörda tapeter, kvarlämnade grejer osv.

Min lilla älskling var vänlig nog att vänta i magen. Så förra måndagen åkte vi i lugn och ro mot BB med soluppgången utanför och lite bra musik på bilstereon. Två timmar efter ankomsten hade vi fått en liten flicka som ska heta Rebecca. 4060 g och 52 cm, rätt knubbig med en ordentlig brun kalufs.

 Allt gick bra och vi blev trevligt och proffsigt omhändertagna. Sårsmärtorna lugnade ned sig efter något dygn (morfin - det är grejer det) även om sit-upsen får vänta. Sedan fick vi stanna en extra dag på BB (2 + 1) för att hon hellre sov än åt, men det ordnade till sig och jag fick lite extra övning i amningskonsten innan vi åkte hem. Så nu försöker vi få till en vardag där hon vill ha mat med 1-3 timmars mellanrum.  Den senaste veckan har känts som 1-2 månader, snarast. Mellanrummen har dock börjat dryga ut sig lite det senaste dygnet (upp mot 4 h) så vi hoppas på det bästa.
Annars är jag snarast mindre hungrig än tidigare trots full amning och är med -11 kg på en vecka (allt inklusive) på god väg tillbaka till min förgravida kropp. Vissa har en nästan osannolik tur med det genetiska lotteriet.

Chicita: Juridiken kring de sociala myndigheterna är rätt besvärlig - åtminstone från medborgarnas sida. Den är uppbyggd kring gummiparagrafer som ger handläggarna mycket stora befogenheter och med dåliga möjligheter till överklaganden. Överklaga kan man i princip bara göra när något formellt fel har begåtts, inte för att ett hårresande beslut har fattats.

När man stiftade lagarna verkade man ha som utgångspunkt att handläggaren alltid har medborgarens bästa för ögonen och aldrig fattar ett illa genomtänkt beslut eller drivs av mänskliga känslor som t. ex .motvilja. Enligt hörsägen det senare oftast mot starka personer som inte vill låta sig sättas på. En bra handläggare har å andra sidan stöd för att göra hur mycket som helst för dig. Om man har den turen.

Ett omhändertagande måste försvaras i länsrätten inom sex månader(!) men där är soc sakkunnig, åklagare och exekutiv myndighet i ett, medan du är den misstänkta som talar i egen sak. Många detaljer illasinnat vinklade kan göra underverk med nämndemän...

Vad man KAN göra är:

1. Begära att byta handläggare. Funkar i teorin, men min man säger att man inte ska räkna med någon förbättring då de båda antagligen fikar tillsammans och är mer måna om sin inbördes relation än om dig.

2. Skriva sig i en annan kommun. Inte nödvändigtvis flytta. Då börjar ärendet om helt från början och har man tur kan man glida under radarn helt i nästa kommun. Det kan ju förstås ge problem med skolskjuts etc., men kan kanske vara värt det.

3. Stryka dem medhårs så mycket det bara går och försöka hitta ett jobb där han kan försäkra dem om att han kommer hem i tid varje dag. Om han sen inte gör det lär ju ingen märka om t. ex. någon annan hämtar henne på fritids dessa dagar.

4. Gå till pressen.

5. Se om kommunens chefsjurist är intresserad. Är det tillräckligt illa är det inte omöjligt och lite press ovanifrån kan göra underverk.

Sedan kan jag bara djupt beklaga att din bror dragit på sig deras intresse. Jag blev själv helt förskräckt över hur rättslös man är när jag en gång började rota i systemet och min mans mer insatta kompletteringar gjorde mig inte gladare.

Så tråkigt med ortopeden. Hoppas det ger något i alla fall. Man har inte mycket rättigheter att kräva behandling som patient heller, men kan åtminstone söka ny hjälp någon helt annastans ifall det kniper.

Grattis Snowstars! Lycka till nu!

Daniiel: Jag tycker nummer 4. Den verkar också lite flexibel ifall man plötlsigt kommer på att man vill ha in en grej för mycket. Själv vill jag gärna ha möjlighet till axelrem så att jag har händerna fria.
Det måste vara roligt att ha ett så fritt förhållande till sitt hår att man kan våga sig på en massa spännande saker. Själv klipper jag mitt midjelånga hår själv (instruktion från en hårsajt) sedan den senaste klåparen till frisör kapade 25 cm när jag bad honom "ta så lite som möjligt, bara det som är slitet". Det tar ju en så'n evig tid att växa ut.

Tack för alla gratulationer. Vi försöker njuta av den korta tid hon är liten men kan ändå inte låta bli att drömma om en framtid med ostörda nätter och mindre täta blöbyten. Världens mest förtjusande lilla diktator, det är vad hon är.

Chicita: Det där med kollektiv låter ju bra, om man är bekväm med att bo så.  Annars har du rätt i att det där med pressen kan slå åt båda håll. Blir det tillräckligt mycket väsen så får handläggaren så mycket tryck på sig att de ömma tårna inte spelar så stor roll. Men det var ju just det.
Är du villig att ge medicinen en andra chans kan du försöka med att ta Omeprazol parallellt (1 per dag). Det finns att köpa receptfritt så du kan prova enkelt. Fungerar det bra kan du alltid be läkaren att skriva ut ett storpack.

Låter som en bra början, Daniiel. Håller tummarna för att man hittar något, och att det går att åtgärda. Hur gick det med klippningen?

Snowstars: Oavsett kroppsform så mår de som rör på sig bättre än soffliggarna.

Min lilla älskling sover rätt bra på nätterna. Rekordet är åtta timmar, men 6-7 är normalt för henne. Det måste bero på att vi är så konsekventa. *host, host* Å andra sidan har hon just nu ikväll bestämt sig för att sätta p för allt skrytande om hur lättskött hon är och velat ha mer bröst minst en gång i timmen sedan lunch. Jaja, så länge jag får sova så.

Pappa dök upp förra veckan för att beskåda underverket - och hjälpa oss att kakla mosaiken förstås.  Idag har jag fogat. Som jag mindes det från ett tidigare badrum var fogning ett rätt lätt arbete. Men nu är fogarna hälften så breda och tio gånger så många, puh!

Chicita:
Rani-Q är en släkting som borde ge ungefär samma effekt. Prova du!

Så soc tycker att hon ska få trygghet av att gå kvar i en skola där hon blivit misshandlad flera gånger.  Både strypgreppet och brunnslocket ska ju polisanmälas! Lärare som skyller barns misshandel av andra barn på lekande borde inte få vara ansvariga för minderåriga.

Om hon trivs och känner sig trygg i fosterhemmet och får träffa sin pappa ofta kanske det inte blir så traumatiskt trots allt. Sedan kanske fosterföräldrarna får större gehör ifall de också tycker att hon ska byta skola... Vi hoppas i alla fall på det bästa i längden.

Lite OT: Jag läste en gång en artikel om att den svenska förtjusningen i att låta barn följas åt genom skolåren inte nödvändigtvis är något positivt. Om man fått en viss position i klassen är det väldigt svårt att komma ur den och i värsta fall kan man bli hackkyckling i 12 år.  På en del ställen USA slog man medvetet sönder klasserna var tredje år för att ge alla barn en chans att omdefiniera sin roll i gruppdynamiken. Man räknade med att de vänner man skaffat inte försvinner ut i det blå bara för att man måste umgås med dem på sin fritid i fortsättningen.

Chicita:
Hahaha! Men då löser ju sig skolproblemet till det bästa. Att de är sjukt inkonsekventa är måste tydligen inte vara ett problem. Bra att någon handlingskrafig person till slut tog tag i din situation. Och flexibel fröken! Synd att det ska behövas! Man kan ju tycka att de borde reagerat när ett litet barn försöker ta livet av sig, liksom. Jag skulle velat höra det meningsutbytet.

Bra att du uppdaterar oss, Chicita. Du glömde Zink och Echinacea. Krya på dig!
Senast jag behövde något för en uppblossande förkylning stod jag vid medicinförrådet och konstaterade plötsligt snopet att allt jag hade tänkt stoppa i mig var otestat på gravida - bara att stryka.

En kattunge jag sålde förra året har dött i HCM.   Ärftlig hjärtsjukdom. Jag som redan har skickat iväg ett prov för gentestning av hankatten jag har, mest för kunna skriva att han inte bär på anlaget. Han är tre år och symptomfri, och ragdolls brukar dö innan tre års ålder om de är drabbade så jag trodde att jag var på den säkra sidan. Min honas båda föräldrar är friskrivna så hon ska inte kunna ha det. Nu vet jag ju vad testet kommer att visa - men vad gör jag med min kull kattungar? Med lite tur har han bara ett anlag och då borde hälften vara friska. Men andra hälften? Eller alla, ifall han har två anlag? Suck!!!
Dessutom är jag skyldig kattköparen 6000:- eller en ny frisk kattunge, om hon vill och jag har någon. Köparen har inte begärt något alls men det är så det är.

Förutsatt att hankattens (antagligen) HCM faktiskt syns på testet så ska vi testa alla kattungar också. Det är nämligen ännu inte säkerställt att all HCM orsakas av den mutation som testas, så jag vill gärna veta det innan jag lägger ut 6 x 300 kr till. Resultatet borde dyka upp vilken dag som helst nu.
Om vi har "tur" och hälften av ungarna är anlagsfria så tänkte jag erbjuda henne ett nytt litet charmtroll. Du har helt rätt i att det blir enklast så. Vi brukar ha en hygglig buffert för oförutsedda händelser, men ett halvårs arbetslöshet för min del + köksrenovering + att föräldrapenningen har inte börjat betalas ut än = tillfällig men rejäl dipp på kontot.

Vad gäller mediciner för gravida så är det dyrt att testa på däggdjur, och dyrast då primater. Och dessa är ju de enda man kan dra några större slutsater ifrån, så de bryr sig liksom inte när det gäller billiga förkylningsmediciner. Vad gäller naturpreparat så finns ju sällan någon forskning på att det ens fungerar, för att inte tala om när det blir komplicerat med en graviditet.

Jag gjorde falltekniker ca 300 höjdmeter på en glaciär en gång.  För lös snö för att åka kana och min man (då fästman sedan en timme) lärde ut grunderna i hur man tar sig ned effektivt. Fast när jag kommit så långt fick jag sluta för att jag mådde vansinnigt illa efter att ha sett solen "gå upp" var tredje sekund.

Grattis Daniiel! Förhoppningsvis går besvären snart över av sig själva om du redan kan känna bebisen. En liten, liten tanke bara: Man kan vara sjuk även om man är gravid.

Nu när jag kommer att vara hemma större delen av dagarna under december tänkte jag faktiskt ta och köpa in ite lysande julpynt att ha i fönstren. En gång i tiden satte jag upp ett par julgardiner - som sedan satt uppe till midsommar. Då tog jag för skams skull tog ned dem, trots att julen ju började närma sig igen. Annars tycker jag mycket om julen i sig.

Idag var mamma, mina småsyskon på 13 och 20 år, samt en bror på 38 på besök. Mamma talar vanligtvis bara om sig själv och de barn som bor hemma och är usel på att lyssna. Min syster på 20 har en del autistiska drag. Visserligen road av socialt umgänge men har usel förmåga att känna in andra och skriker mest om hur bra hon är jämfört med andra på särgymnasiet, killar etc. Min äldsta bror är anledningen till att jag stod ut med dem allihop i hela fyra timmar. Så jag är väldigt glad att lilla älsklingen skötte sig exemplariskt. Lugn, söt och fin. Puh!

Daniiel: Jag har en färsk lista på saker som är bra att ha köpt till barnet när det kommer. Intresserad?

daniiel: Listan är inboxad.
Oombedda råd, bortse från dem om du inte vill ha.
Vi tyckte att det blev jättebra att hänga upp en vagga i taket ovanför sängen så att man nattetid bara kan ge den en spark när barnet blev oroligt.
Bärsjal i något stretchigt material (för nyfödd) är jättesmidigt. Jag köpte en i bambu: silkesmjuk, tvättbar i 40 grader och luktar inte svett på evigheter.
Cocoon-a-baby-madrass (googla!). Dyr men guld värd. Om du letar tidigt kanske du kan hitta en på Blocket. Den gör åtminstone vårt barn mycket lugnare när det är sovdags. Speciellt om man - tvärtemot instruktionerna - tar bandet som ska gå runt bröstkorgen och sätter det tajt runt hennes överarmar. Detta gäller även om hon tidigare oroligt viftade vilt. Nu har jag, stärkt av detta, även beställt ett set för effektiv lindning. Hoppas, hoppas.