BT-Veteraner

Ajdå Lenblo synd, men det kan ju vara skönt att få det svart på vitt i alla fall. Hoppas att de flesta ungarna är friska.
Om den som sålde hankatten till dig, sålde den som avels-hanne så kanske du kan få någon form av kompensation därifrån också. För du har ju fått kostnader nu som du inte hade behövt få om du låtit bli att avla på honom...
Värt ett försök kanske?

Ja jag hade nog inte heller vågat maskinbrodera på något så gammalt  

Spännande 
Vad ska ni ut och dra med den?
Vi funderade ett tag på att skaffa en liten vagn till Elox eftersom han gillar att dra. Men det har inte blivit något av, vi har inte hittat något vettigt... 

Vi funderade ett tag på om man helt enkelt kunde bygga typ en liten låda och sätta på gummihjul som kan snurra hela vägen runt (typ som såna på kontorsstolar men större) och så ett rep i bakkant så att man kan hålla lite koll på vart vagnen tar vägen 

Usch, jobbigt... Hoppas det här skovet passerar snabbt.
Krya på dig  

Som Aniara4 redan sett på FB så har jag i dag fått en kallelse till operation av foten.
Det skulle ju inte bli förrän tidigast i Januari, och jag fick även samtidigt i dag en kallelse till smärt-rehab för att mitt rehabprogram skulle dra igång i slutet av månaden.
Jag måste ringa dom och se om jag ska köra redan nu eller om jag ska vänta till nästa grupp dom startar pga fotoperationen.
Jag kommer ju få svårt att köra fullt ut på träningen med en nyopererad fot om inte annat...

Dilemma  

Jag var schemalagd att jobba fredag, lördag och söndag veckan efter operationen också. Och eftersom jag bara jobbar extra vid behov så känns det ju surt att behöva ställa in 3 dagar då jag hade kunnat jobba  
Men jag vet ju inte om jag kan gå på foten efter operationen eller om jag får lov att hoppa på kryckor, så det är lika bra att säga ifrån mig det 

Mycket av den träning jag ska göra är ren muskelbyggande. 
Benpress, utfall, styrkelyft osv. Så då är det ju lämpligt om jag kan stå på foten, och pressa med den.
Det är väl hel sjukskrivning jag får, men utbetalningen anpassas ju till hur mycket jag jobbar / tjänar i snitt.
Jag vill dock inte vara sjukskriven mer än jag måste. Helst inte mer än över helgen...
Så om jag får (och ska) gå på foten så vill jag jobba och då bryter jag sjukskrivningen i så fall  
Däremot tror jag inte att det funkar med smärtrehab precis nu eftersom jag måste åka buss dit (långt) och byta buss på minst 2 ställen + att det är lite bitar att gå emellan bussarnas hållplatser.
Ska ringa till dom i morgon förmiddag och be dom ta ställning till om jag ska komma denna vända eller inte..

Ett par enkla "påsar" att trä på lillans händer är ju lätta att sy. Väljer du fleece så behöver du ju inte ens sicksacka kanterna utan bara sy ihop bitarna med raksöm  

Jahapp...
Jisses vilken rörig dag i går då.
Blev diregerad till fel avdelning först och när det upptäcktes så var jag 5 min sen och skulle vara på andra änden av lasarettet för 5 minuter sen alltså...
Sen blandade dom ihop mig med en annan patient (eller tja kanske inte, dom visste att jag var jag, men dom hade fått order om att köra ner "patienten med fotkirurgi" till OP och vi var visst två.
Dom frågade mig om doktorerna (plural) hade varit och ritat på benet, jag sa nej, bara en doktor. En äldre, lite grå? frågade dom.
Jepp, sa jag - för så såg min läkare ut.
När jag legat i sänghallen på OP i en halvtimme kom en sjuksköterska ut och sa att det hade blivit en miss och att dom behövde byta patient.
Så jag fick åka upp på salen igen...
Först 2 timmar senare var det min tur på riktigt.

När jag vaknar på uppvaket ser dom att jag har blött igenom bandaget rätt kraftigt, så dom lägger på ett till utanpå (dom vill ju inte bryta det sterila i onödan). Och så frågar dom om jag har ont.
Öööh ja  Brukar man inte ha det efter OP? Jag har haft det alla 14 gånger tidigare i alla fall, även om det givetvis gör olika ont beroende på vad dom gjort...
Så dom kommer med en flaska som dom kopplar till droppet. Jag frågar vad det är och får beskedet "Paracetamol".
Jag säger att det inte kommer hjälpa. Joho säger sköterskan. Det hjälper mot mjukdelsskador.
Ja om man får effekt av smärtstillande ja, men det får jag ju inte.
Hon lyssnar inte på mig utan pumpar i det i alla fall - vilket ju innebär att jag inte kan få något annat nu när dom ju ser att det inte fungerar... Men men... Jag är van, bara att bita ihop.

Upp på avdelningen och lite efterlängtat fika. Och prat med doktorn som absolut vill att jag är hemma i minst 2,5 vecka (bland annat pga att jag blödde så mycket efter OP).
Jag ska gå på foten säger han. Så när han har gått och jag fått byta om så använder jag kryckorna som stöd men går lite lätt på hälen och det känns rätt ok.
Så jag avböjer skjuts med rullstol till entrén och hoppar iväg.
Hallvägs inser jag att jag nog borde bett om hjälp då jag ju hade väska och påse att bära också.
Jag hoppar fram till cafeterian, beställer kaffe och kaka och får hjälp att bära det till bordet där jag ska sitta och vänta på maken som ska hämta mig. Och väl där bestämmer jag mig för att titta lite på hur foten ser ut (alltså utanpå bandaget, för det börjar kännas blött).
Jag tar av strump-skon jag har sytt.
Bara för säkerhets skull så hade sköterskan satt på en sån där blå plasttoffel utanpå bandaget innan jag tog på min hemsydda strump-sko och det var en jäkla tur. Det hade blött så mycket att det var blod i själva plasttoffeln och inte bara lite lätt rödfärgat bandage.
Jag stoppar en sköterska som är på väg förbi och frågar vad hon tycker att jag ska göra. Åka upp på avdelningen igen eller gå till akuten eller åka hem och avvakta.
Hon går och hämtar en rullstol, stoppar en läkare på vägen och frågar honom om råd och sen skjutsar hon upp mig på avdelningen där dom får byta bandage.
Så nu är det ju inte sterilt runt såren  

Vi ska upp till svärföräldrarna i helgen.
Jag tänkte kolla om min svägerska är ledig någon dag och höra om hon kan lägga om såret igen. Bandaget känns onödigt klumpigt och det klämmer.
Hon är ju sjuksköterska med funderingar på att bli operationssköterska och jobbar just nu på IVA. Så det är nog rätt person att be om hjälp känner jag.  

Om ni orkat ta er igenom historien till slutet nu så kan jag ju berätta att jag ändå mår rätt bra.
Har inte lika ont efter OP som jag brukar ha och det känns nästan bättre i foten redan nu än vad det gjort förut så jag har gott hopp om framtiden  

Då skulle du höra historien om den andra fotoperationen (när dom tog ben från höften också)  eller i alla fall vad som hände efteråt, när dom skjutsade upp mig på avdelningen 
Det mesta kan man skratta åt i efterhand. Och jag tog det rätt så med jämnmod. Det är ingen idé att bli arg eller upprörd. 
Det kostar bara massa energi  Du kan fuska.
Det är ju en statisk fotografering och ingen filminspelning 
Ta den klänning som funkar bäst att i princip bara nypa ihop i ryggen, men som fortfarande ser snygg ut framifrån även om du har ett par klädnypor i ryggen 
Man gör ofta så på modeller i tidningar, eller på skyltdockor för det är sällan som kläderna passar perfekt och då fuskar man sig till en "perfekt" passform.
Så det löser sig säkert 
 

daniiel Det var ett bra pris på klänning. Hoppas den sitter snyggt nu också 

Jag har opererats 14... eller nej vänta... 15 gånger blir det ju nu  
Så det har ju hänt en del. Jag brukar berätta om mina operationer om någon är nervös inför sin, för jag kan se det roliga i misstagen. Och det här som hände nu senast kommer att bli en riktigt bra historia längre fram när jag fått känna lite på den  

Men något mindre roligt är ju när narkosläkaren satt på min sängkant när jag vaknade efter en av fotoperationerna och frågade om jag minndes något. Och jag sa ju nej, vad skulle jag minnas?
Jo jag hade satt mig upp under operationen och skrikit "aj aj min fot aaaaaj!" så jag hade skrämt slag på den blivande narkosläkaren som var med. Fick höra att hon efteråt ångrat sig och pluggat till något annat istället...

Och så var det ju den där gången då dom tog ben från höften och la in i foten (gången före ovanstående om jag minns rätt).
Dom hade glömt att säga att dom skulle ta ben från höften. Så när jag låg på salen innan OP och det kom in en läkare och skulle rita på höften så undrade jag ju vad dom höll på med. Det var ju foten som skulle ritas ut...
-Jaa den med, säger läkaren  Hade vi glömt berätta för dig att vi måste ta en bit från höften eftersom det inte finns något kvar av benet i din fot som kan läka ihop? 
-Öh jaa det hade ni glömt ja.... 
Så det började ju bra  
När jag var färdigopererad och vaken så skulle jag upp på en avdelning då jag inte kunde åka hem samma dag. Salen jag skulle bo i var inte tom, för personen som skulle åkt och lämnat plats till mig satt och väntade på sin skjuts. Så dom ställde min säng längst ner i korridoren i ett dagrum och drog för ett draperi så att jag skulle få lite skydd från nyfikna blickar i alla fall.
Sen kom dom med en sån där gammaldags koskälla av mindre modell och sa att jag kunde plinga på den om jag behövde hjälp.
Dom ville också sätta en kateter (i dagrummet bland massa folk?) vilket jag sa absolut nej till, jag ville upp på toan.
Så då kom dom med ett bäcken och tyckte att jag väl kunde ligga där i sängen och pinka... bakom draperiet med folk på andra sidan...
Hmm?  
Efter många om och men så kom dom med en sån där toalett-rullstol och hjälpte mig upp ur sängen och körde in mig i närmaste städskrubb. Innan dom stängde dörren så la dom koskällan i knäet på mig och sa att jag kunde ringa när jag var klar 

Annars har vi ju gången när fd svågern skulle opereras. Han var jätterädd så jag försökte muntra upp honom.
Han är tävlingsmänniska också så jag sa att jag brukar komma till 5 (när man ska räkna ner från 10 när dom söver en) och så brukar dom bli lite oroliga och ge mig en dos till, så somnar jag när jag kommer till typ 3-2...
Han sa att han skulle komma HELA vägen till 0 
Efter operationen så frågade jag "hur långt kom du då?"
Han muttrade lite buttert... 9...
 

Lenblo hehe ja lite minnesförlust är nog bara bra efter att något sånt händer 

Ja jag får dåligt samvete om jag känner mig så dålig att jag måste åka till akuten - och sen var det inget, utan jag hade kunnat vänta till dagen efter.
Att vissa åker in för att dom missköter sina mediciner. Eller för småsaker, tja det kan göra mig irriterad.
Jag vet ju att det är olika läkare som tar hand om olika saker.
Men när man sitter i väntsalen och har så ont att man inte kan räta på sig eller blöder ymnigt och det kommer någon och ser oförskämt pigg ut med lite öronvärk eller halsont och går före i kön... Tja då brukar det muttras en hel del i väntrummen  

De flesta gånger när någon säger "ta en alvedon och gå och vila så går det över" så hamnar vi i en låååång diskussion där jag förklarar om och om igen att det inte funkar.
Jag har tuggat mig igenom halva apoteket i jakten på en värktablett som i alla fall kan hjälpa lite. Och den jag har fastnat för just nu är diklofenak. För den kapar i alla fall topparna på migränen och kan även hjälpa lite mot muskelvärk känns det som. 
Men jag tuggar hellre i mig en 200 grams chokladkaka och dricker en halvliter cocacola eftersom jag vet att jag får ungefär samma effekt av det när det gäller mensvärk och sånt. Ibland till och med bättre effekt...