BT-Veteraner

Lenblo En gammal klasskompis föreslog den kuren en gång när jag hade sån fruktansvärd mensvärk (någon gång på högstadiet) och helt plötsligt hade jag inte riktigt lika ont...
Så jag har provat det flera gånger.
Jag kan ofta stoppa migrän om jag hinner trycka i mig choklad och cola (konstigt nog eftersom jag vet att många istället kan få migrän av cola)
Sen funkar det ju inte på allt  men riktigt bra mot mensvärk som sagt...

Oj jösses...
Ja om man går till läkaren och inte ens vet varför man går dit så är det något som är fel  
Kanske skulle skickat en remiss till psyk istället  

Jag brukar råka ut åt andra hållet... Exempel:
Jag kryper längs väggarna och håller mig i allt jag kan, samt får panik när jag måste lägga mig ner eftersom att rummet då håller på att vända sig upp och ner - när jag väl tagit mig in på undersökningsrummet så säger läkaren (som knappt tittat på mig tidigare) du ser ju inte så yr ut, varför är du här egentligen?

Eller när jag kom tillbaka 2 veckor efter att ha dragit axeln ur led och det fortfarande gjorde skitont och jag kunde inte röra armen normalt.
Läkaren säger att lite smärta får man väl tåla och att jag bör kunna sköta jobbet (bädda sängar, städa hotellrum osv) även om det gör lite ont och jag bara kan använda ena armen... Men att eftersom jag tjatar (? andra besöket på 2 veckor - där dom vid första besöket sa "kom tillbaka om det inte blir bättre snart") så kan han väl beställa en skelettröntgen...
Tur att dom på röntgen insåg att jag inte hörde hemma där utan skickade en akut remiss till ortopeden så jag fick en akuttid för operation bara 2 dagar senare... 

Jag håller med din dotter daniiel 
Risgrynsgröt är superäckligt  Och svärmor som alltid envisas med att "jamen ris à la malta är inte aaaalls samma sak som risgrynsgröt. Det är ju vanilj, grädde och apelsiner i det" Hmm som om det gör saken bättre 

Men risifrutti funkar för mig trots allt. Speciellt den nya med päronsmak.

Kan hon hålla mellanmålet kallt?
I så fall kanske yogurt kan funka.
Annars smörgås med något pålägg som inte är så värmekänsligt (eller om ni kan packa det med en kylklamp) 

Var till VC i dag för att lägga om såren och kolla om något stygn gått upp eftersom det bara gjorde mer och mer ont istället för att bli bättre och bättre som det brukar bli efter operation.
En doktor kallades in till distriktan för att kika lite på mitt känselbortfall i tårna och han frågade om han fick kolla journalen från operationen, och det fick han så klart...

Det var visst inte riktigt som jag uppfattat det...

Dom har brutit upp leden (lederna?) på mellanfotsbenen (lilltån och benet bredvid) som går upp mot hälen/underbenet och brutit loss stora bitar med brosk som bildats där och sen lag tillbaka benen som dom ska vara igen. Det innebär ju att det typ glappar lite där nu, så det är inte konstigt att det känns instabilt.
Jag visste ju att dom skulle rensa i leden/lederna. Men jag trodde bara att dom typ skulle skrapa lite med något verktyg där dom kom åt och få bort + släta till brosket.
Distriktan hummade lite när hon såg ärret och sa att dom ju borde ha kostat på sig ett par stygn till.
Just nu ser det ut som när man lägger två tygstycken kant i kant och syr en söm en halv centimeter in från kanten och så drar isär tygstyckena så att tygkanterna står rakt ut ___||____ - så alltså och det är inte vackert 

Under foten så hade jag ju uppfattat att dom skulle putsa till den där benknotan som låg ytligt och eventuellt försöka omfördela lite fettkuddar för att "vaddera" lite.
Men det var inte alls vad dom gjorde.
Dom har frilagt en nerv som har legat i kläm (antagligen sen 1996) och skapat utrymme runt den. Så det är ju inte alls så konstigt att jag har känselbortfall och att det känns väldigt skumt i foten 
Här har jag inte kunnat se hur såret ser ut, men jag hoppas att det är bättre. Hon sa i alla fall inget om det...

Jaja, livet är ett äventyr  

Lenblo: Det kan ha varit den nerven som gett mig smärtan i främre delen av foten i alla år. Så jag hoppas verkligen att det var värt det. 
Jag har suttit med foten i högläge (eller tja i alla fall rakt ut när jag sitter upp) ända sen operationen. När jag går så går jag ju på foten, för det har dom sagt att jag ska. Men jag får försöka avlasta mer och hålla foten ännu mer eleverad och se om svullnaden ger med sig.

Haha.. ja jag brukar kunna skämta med dom på uppvaket till och med  
Jag har kommit in till akuten med såna smärtor att jag inte kan gå rakt - men ändå skämtat och varit pigg. Jag är en sån där obotlig optimist som kan reta gallfeber på andra pga det  
Så om man kommer in med ett leende trots att man är vit om läpparna så brukar dom ha lite svårt att ta en på allvar. Så jag har försökt tänka på det ibland och tillåta mig själv att visa att jag inte mår bra.
Däremot har jag lite svårt att veta när en doktor frågar "gör det här ont"... För ont för mig är oftast mycket värre än det som känns när dom frågar. Det gör ju inte så ont att jag inte står ut, även om det är obehagligt och faktiskt känns rätt ont. Ska jag säga ja då eller är jag bara känslig? För jag är ju rätt smärttålig också... 

Jag frågade distriktan i dag om det gick att lägga på någon Embla-salva innan vi tar stygnen nästa vecka eftersom dom alltid brukar få gräva så mycket när dom ska ta dom, och ibland har dom till och med fått lov att skära lite i huden för att komma åt .
Hon tittade upp och såg ut som ett frågetecken och sa att om jag klarade av att gå på den där foten och inte gjorde mer än att gny lite lätt och gnissla tänder när hon drog loss bandaget och gnuggade med descutansvampen så borde det vara rätt smärtfritt att ta stygnen  

hehe ta en kopp kaffe (eller tre) och ta det där en gång till så ska du se att det står distrikts-sköterskan, fast den allmäna förkortningen 

Men sånt där kan bli jättekul...
Jag satt en gång och funderade över varför någon berättade att dom hade en tid på WC'n senare på dagen...
Hmm VC'n = Vård Centralen alltså  

Jamen jag gör det inte med flit... 
Jag döljer inte att jag har ont och försöker vara "tuff och tålig". Men jag har lite svårt att veta om det är ONT eller bara ömt och det hjälper ju inte att säga "aj" på alla ömma knölar heller.
Så jag brukar börja med att berätta att jag har haft ont sen 1996 så att jag är lite "van" vid att ha ont och att det därför kan vara svårt för mig.
Vissa läkare förstår och går tillbaka och jämför olika punkter. "Gör det ondare här än här?"...
Och då kan jag ofta få fram det mer riktigt liksom.
Några läkare säger "du har ju ont överallt. Så känslig får man inte vara"... Och ytterligare andra säger tvärt om "Är du säker på att det bara är ömt här, och inte gör ont?... Och då börjar man ju känna efter och då stämmer det ju inte för att man går och känner efter och letar efter smärtan också... 

Jag vet inte om dom tar knölen längre fram. Jag får väl känna om den känns när nerven har lugnat ner sig 

Jag är väldigt tveksam till morfin. Det är något jag verkligen inte vill använda.
Nu går jag ju på smärtrehab och ska påbörja fysträning och gruppaktiviteter snart (fick kallelse till att börja samma dag som jag ska ta stygnen så det blev ju uppskjutet till i Januari när nästa grupp börjar).
Och jag testar hellre det än mer smärtlindring i första hand 
Föreläsningen om långvarig smärta var väldigt intressant. Nästan något som alla borde gå på. 
Maken har till och med haft utbyte av det och har börjat skilja på riktig värk och ett retat olust-centrum 

Vi bestämde faktiskt att jag ska komma in lite tidigare och få någon annan sorts bedövning. Kommer inte ihåg vad hon sa. Men det kanske var Xylocain? 
Hon sa också att hon först vill bedöma hur området ser ut innan hon tar stygnen, för om inte svullnaden gått ner som den ska så vill hon hellre att vi bokar ett återbesök några dagar senare och låter stygnen sitta lite extra.
Så hon verkar bra, och lyssnade på vad jag sa. Hon försökte också vara väldigt försiktig och lyhörd när hon tvättade såren och om jag bara grimascherade lite så slutade hon en stund och lät mig slappna av emellan 

Men jag är väldigt förvånad över att så många inom sjukvården inte vet vad det betyder att vara resistent mot smärtstillande och sömnmedel. Och de som förstår brukar dra slutsatsen att jag har använt för mycket medicin och byggt upp en tålighet, så bara jag får lite starkare medicin eller ett annat verksamt ämne så ska det ju gå bra (ehm jovisst...)

En god kopp te då kanske hade varit bättre att föreslå... 
Jag skrev själv Vårdcentralen för det mesta - ända tills jag såg att andra började använda förkortningen. Och då hängde jag på liksom  Man sparar ju trots allt en del nedslag på tangenterna 

Ja jag har sett den snowstars 
Jag får heja på från soffan för det funkar inte för mig just nu. Men förhoppningsvis kanske jag kan hoppa på det där efter jul och nyår om foten är ok då 

Jag ska till distriktan i morgon och då får jag veta om det går att ta stygnen eller inte. *håller tummarna*

Ja jag har nog gått någon gång akut med en sak som VC skulle kunnat ta - men som du säger man har försökt allt själv och man klarar bara inte av att vänta längre (tror det var halsfluss för min del, hög feber och hostade blod dessutom förutom att det kändes som att någon tagit ett par vändor med rivjärnet i halsen) 

Innan man kunde välja vårdcentral så måste jag hört till en av dom värsta i landet (jag har ju berättat en del om deras korkade sätt) så där hände det ibland när jag ringde sjukvårdsupplysningen någon kväll att dom sa åt mig att åka till akuten (eller jourmottagningen här i stan om klockan inte var så mycket) istället för att vänta tills VC öppnade.
Det lär ju säga något om hur bra dom är 

Aniara4 ja jag känner igen det där. När man känner att man nog borde åka in, men det känns lite dumt att åka så ringer man 1177 och hoppas att dom ska säga åt en att åka in 
För då ligger ju en lapp i akutreceptionen som talar om att dom har gett en rådet att åka in 

Skönt att du är hemma nu ialla fall. Sjukhus är ju sista stället man vill vara på