Lenblo skrev 2013-11-22 11:02:23 följande:
Aargh! Jag skriver väl om mitt långa inlägg då.
Chicita: Då förstår jag varför de proriterade nerven framför den ömmande knölen. Men de ska väl ta den också senare eftersom de pratade om den?
Snälla Chicita, gör dig själv en tjänst och visa exakt hur ont du har. Allt som gör ont. Även "normalt" ont. (Inget ont är normalt.) Läkarbesök är inte rätt tillfälle att visa din väl uppövade smärttålighet. Innan läkaren kommer, tänk igenom allt som gör ont med början från tårna och gå uppåt. Välj sedan ut den/de punkter du tycker är viktigast att de blir omsedda idag. Totalgenomgången är ändå viktig för att ditt uttryck ska spegla verkligheten.
Dessutom kan långvarig smärta få smärtsystemet att gå i spinn och signalera även smärta som inte "finns" (wind up-fenomen). Det låter som om utredningen visat att du redan fått ett överkänsligt smärtsystem. Det är liksom lite lättare att få det att lugna sig om man inte har en massa "riktig" smärta som triggar det hela tiden. Så se nu till att visa hur ont du har så de försöker få bort så mycket som nu går att åtgärda. Och justera (upp) medicineringen. (Har du testat långverkande morfin i låg dos än? Nej, trodde väl det. Det finns fortfarande bra grejer kvar.
)
Du tror inte att distriktan har gått i samma fälla som alla andra? Att om du inte mer än gnyr litegrann så har du egentligen inte särskilt ont. På min man kan man ta bort födelsemärken på ryggen utan bedövning. Det gör faktiskt inte ont på honom. Det finns ju sådana människor också. Om det gjort ont vid stygntagning tidigare tycker jag du ska se till att få Emla-salva nästa gång. Du får väl förklara att du har tröttnat på att vara så förbaskat härdig
och vill ha tillgång till den smärtlindring som ändå finns.
Fast du är ändå inte värst i klassen.
Jag har träffat en kvinna som låg döende med näsan blå av syrebrist. Hon skämtade med ronden...
Slut mästrande föreläsning.
Jamen jag gör det inte med flit...
Jag döljer inte att jag har ont och försöker vara "tuff och tålig". Men jag har lite svårt att veta om det är ONT eller bara ömt och det hjälper ju inte att säga "aj" på alla
ömma knölar heller.
Så jag brukar börja med att berätta att jag har haft ont sen 1996 så att jag är lite "van" vid att ha ont och att det därför kan vara svårt för mig.
Vissa läkare förstår och går tillbaka och jämför olika punkter. "Gör det ondare här än här?"...
Och då kan jag ofta få fram det mer riktigt liksom.
Några läkare säger "du har ju ont överallt. Så känslig får man inte vara"... Och ytterligare andra säger tvärt om "Är du säker på att det bara är ömt här, och inte gör ont?... Och då börjar man ju känna efter och då stämmer det ju inte för att man går och känner efter och letar efter smärtan också...
Jag vet inte om dom tar knölen längre fram. Jag får väl känna om den känns när nerven har lugnat ner sig
Jag är väldigt tveksam till morfin. Det är något jag verkligen inte vill använda.
Nu går jag ju på smärtrehab och ska påbörja fysträning och gruppaktiviteter snart (fick kallelse till att börja samma dag som jag ska ta stygnen så det blev ju uppskjutet till i Januari när nästa grupp börjar).
Och jag testar hellre det än mer smärtlindring i första hand
Föreläsningen om långvarig smärta var väldigt intressant. Nästan något som alla borde gå på.
Maken har till och med haft utbyte av det och har börjat skilja på riktig värk och ett retat olust-centrum
Vi bestämde faktiskt att jag ska komma in lite tidigare och få någon annan sorts bedövning. Kommer inte ihåg vad hon sa. Men det kanske var Xylocain?
Hon sa också att hon först vill bedöma hur området ser ut innan hon tar stygnen, för om inte svullnaden gått ner som den ska så vill hon hellre att vi bokar ett återbesök några dagar senare och låter stygnen sitta lite extra.
Så hon verkar bra, och lyssnade på vad jag sa. Hon försökte också vara väldigt försiktig och lyhörd när hon tvättade såren och om jag bara grimascherade lite så slutade hon en stund och lät mig slappna av emellan
Men jag är väldigt förvånad över att så många inom sjukvården inte vet vad det betyder att vara
resistent mot smärtstillande och sömnmedel. Och de som förstår brukar dra slutsatsen att jag har använt för mycket medicin och byggt upp en tålighet, så bara jag får lite starkare medicin eller ett annat verksamt ämne så ska det ju gå bra (ehm jovisst...)