Augustibrudar 2013 - Här pratar vi om allt inför stundande bröllop!

Lycka till och GRATTIS till alla ni som gifter er idag!!

 

Kul att läsa om era hippor och vilken underbar bild, Mandala!!


Känner igen mig i nerverna, känner mig stressad typ hela tiden men får ändå ingenting gjort. Men nu börjar m2b sakta men säkert själv se vad som behövs göras och säger äntligen "strunta i det, det gör jag en kväll när du jobbar". Väldigt skönt!
Missförstå mig inte, här finns ingen konflikt (längre) om att han gör lite och jag mycket. Vi har hittat en bra fördelning som innebär att jag planerar och organiserar (med input) medan han är den som får dra det tyngsta lasset dagarna innan och på själva bröllopsdagen. Jag ska bara njuta och ta det lugnt och äta goda luncher, medan han ska ordna dukningen, hänga upp alla ljusslingor, montera partytält, ställa iordning bord och stolar, instruera personal, etc.
Härligt! 

 

Vad kul att se bilder från era stora dagar, ni ser så fina och härliga ut allihop!!

Ok, jag behöver få skriva av mig lite. Två av mina bästa tjejkompisar är mina tärnor. Den ena har typ aldrig tid, jobbar som en galning, men är superengagerad och fin när hon väl hinner. Även om hon kanske inte kan vara den tärna som både hon och jag hade önskat så har det känns rätt hela tiden.
Min andra tärna är däremot rena rama motsatsen, hon har tid, men hon vill aldrig prata om bröllopet. Såvida det inte handlar om vad hon ska ha på sig, då är hon plötsligt väldigt engagerad. Hon har flera gånger beklagat sig högljutt över hur dyrt den här sommaren eftersom jag och en annan gemensam vän (som gifte sig i juni i år) skulle gifta oss, att möhippor, kläder, svensexor, presenter, resor, etc. kostar en massa pengar.
Jag har försökt svälja det, vifta bort beklagan och tänka att då hon själv inte har gift sig eller ens funderat på att gifta sig (enligt sig själv) så kanske hon inte är så förstående när det kommer till bröllop och deras omkostnader.
Men i lördags blev jag så ledsen, för då klagade hon helt öppet över hur jobbigt det är och har varit att planera min möhippa (som jag inte ens har fått ännu) och hur skönt det skulle bli när den var över. Hon kallade det hela för "ett jävla aber". Sedan fortsatte hon med att berätta att hin tyckte att jag och min m2b kunde bli lite självupptagna när det händer något kul för oss.
Jag var helt paff och kände mig så jävla ledsen. Det här är alltså tre veckor innan bröllopet och hon är min tärna. Och det var inte ett "nu ska vi prata allvar"-samtal, utan lite skitsnack över ett glas rödvin medan killarna var på svensexa. Hon kom in på det hela när jag frågade hur hon kände att relationen mellan henne och den andra tärnan fungerade (de är inte så nära och tärna nr 2 har haft lite svårt för tärna nr 1 tidigare).

Jag känner mig faktiskt rätt ensam, vill inte belasta tärna nr 1 med att beklaga mig över den andra tärnan eftersom jag vet hur fullt upp hon har just nu och min m2b kommer bara bli förbannad. Usch, överreagerar jag? Ska jag bara försöka skaka av mig det för att det är bröllopsnerver som spökar?

Vill bara lägga rn till sak gällande självupptagen-kommentaren. Jag har full förståelse att man (jag) kan uppfattas som självupptagen i och med planeringen av ett bröllop, men är det inte det hela bröllopskulturen säger oss? Att det är "vår dag", viktigaste dagen i våra liv, osv.
Det är ok att säga det till mig, men gör det då när allt är över, inte när nerverna är på topp och man redan är hispig över allt. Det finns väl absolut ingenting jag kan göra det i det här skedet? Nu när det är så kort tid kvar och all min energi går åt att ro det hela i hamn.
Jag blir så ledsen av den kommentaren för den är så dömande och det enda den leder till är att jag nu skäms jättemycket och nte vågar säga ett ljud om bröllopet till henne de kommande veckorna. Vad det detta hon ville?
Det tråkiga är att jag dessutom har ansträngt mig en massa för att inte verka för bröllopstokig och har haft som tumregel att inte nämna bröllopet såvida ingen annan för det på tal eller det är någon praktisk detalj som måste lösas där och då. Nu kunde jag lika gärna släppt lös allt istället...

1337Lise:
Energisugare var ordet! Har köänt mig totalt orkeslös sedan i lördags pga henne negativa kommentarer. En del människor vet helt enkelt inte hur mycket deras ord sårar eller hur mycket de kan påverka andra människor. Bride wars, det var länge sen, får kanske se om den för lite mer igenkänningsfaktor!
(0
Usch, din vän verkar, om möjligt, änn värre än min. Vilken människa! Du gör helt rätt i att inte ha någon kontakt med henne mer. Tyvärr tar den här bröllopsstressen fram det värsta hos folk. Man märker direkt vem som unnar en glädjen, vem som vill stötta och vem som genuint bryr sig. Dessvärre märker man junockså vem som inte klarar av att fokus tas från dem.

Det är klart att det är ok att som vän till en blivande brud ibland kan bli lite mätt på bröllopssnacket eller trött på att mycket kretsar kring bröllopet. Men å andra sidan, när någon t.ex. bryter med sin partner då är det ju lite samma sak, man lägger all energi man har på att lyssna, förstå, trösta, muntra upp, gräva ner sig, tillsammans med sin nedbrutna vän, eller hur? Det där klarar man ju av, visst, det kan vara jobbigt och krävande men å andra sidan är det ju det som det innebär att vara en vän, att man finns där även när vännen kanske inte är sitt mest sympatiska jag. Och man "härdar ut", för man vet att det går över och man går vidare och att det betyder mer för ens vän än för en själv.
Kanske är det lika bra att vi får se den här sidan av våra vänner nu, så att vi i framtiden kan välja att hålla dem på ett avstånd, att inte engagera oss eller låta oss bli knäckta av dem.

Men det känns tufft när man är i det.

Nivi och Jesper: tak för dina ord,. Det är inte bara kul att planera ett bröllop, mycket ställs på sin spets.

MissFannie: du har absolut helt rätt i det du skriver, hon ser det nog mer som en fest än ett livslångt åtagande och har noll förståelse för hur mycket jobb som ligger bakom.
Däremot är jag tveksam till om det går att prata med henne om detta, och jag vet inte riktigt ifall det finns något mer hon kan säga som egentligen gör saken bättre, för det har varit så mpnga olika tillfällen nu när hon har beklagat sig över bröllopet och möhippan, om hur jobbigt hon tycker att det är att vara tärna, om att hon absolut inte vill behöva göra en massa. Det har varit vid sådana tillfällen och med ett sådant upplägg att man har känslan att man blir utmålad som världens bitch eller bridezilla ifall man då reagerar eller kommenterar det. Nu i efterhand kan jag känna att jag hellre hade varit en bitch från början och sluppit höra allt, men det går inte att göra något nu.
Men jag tror jag har hittat en någorlunda bra lösning: hon får så lite uppgifter som möjligt på bröllopsdagen, dvs. dyk upp färdigklädd en viss tid vid kyrkan, gå ner längs med altargången när du ska, stå framme vid altaret under vigseln och sen är du "fri". Sedan får min andra tärna följa med mig under dagen, vi gör oss iordning tillsammans på hotellet, äter en god lunch, skålar i champagne, äter jordgubbar, åker i en lyxig bil och är med på foton. Min fokus får framförallt ligga hos min "snälla" tärna, så får den gnälliga som hon verkar vilja: noll medverkan. Jag ska sluta ge energi till energitjuven.

Visst är det tråkigt att man tänker sådär? Att man utgår från att ingen bryr sig? Och att man är "jobbig" varje gång man pratar om bröllopet.
Jag kan på ett plan förstå det där fullständigt, att "alla" inte är intresserade av ens bröllop.
Men samtidigt finns det ju andra tillfällen då det är okej, typ när nån gör slut. Då är det, iallafall i min vänkrets, okej att gräva ner sig totalt, att älta i timmar varje dag i flera veckor, att vända ut och in på varenda detalj och att sen förvänta sig att alla är tillgängliga och delaktiga i ens "nu är jag minsann singel och ska supa bort mina sorger"-period.
Jag har gått igenom det där flera gånger för mina vänner, och gör det gärna tusen gånger till, ifall jag vet att när jag verkligen behöver den där 100%:iga uppmärksamheten då får jag den, utan diskussion, utan tvivel. Det är tråkigt när man har ställt upp i vått och torrt, men istället inte får nåt tillbaka när man behöver det. 

Skönt att du har en fin tärna som faktiskt till och med vill hjälpa till (och inte bara säger "ja, jag vet inte vad jag ska hjälpa till med så du får väl säga till om det är nåt"), ta vara på henne! 

Usch vad jobbigt. Det är ju precis lika jobbigt när någon beter sig illa mot ens m2b, man vill ta fram sin inre bitch och bara bli galen och skrika rakt ut och vara den där bridezillan som alla talar om. 
När min m2b fick sin svensexa skickade jag ett sms till de två som höll i det och sa att han var supernöjd med dagen och att de hade gjort ett bra jobb. Den ena svarade med världens drygaste självgoda svar:
"Ja, vi gjorde ett gediget jobb kan jag tycka.. En svensexa skräddarsydd efter XX's önskemål och behov. Vi är bra vänner.". De har båda två vid flertalet tillfället beklagat sig till mig över hur drygt det var att anordna hans svensexa, hur jobbigt det var att få ihop allt och om hur dyrt det var med att vi skulle gifta oss.

Till grejen hör att min m2b's enda uttalade önskemål gällande svensexan var att han var nöjd så länge det fanns öl, alla hade en chans att vara med (ekonomiskt, alltså att ingen ska behöva säga nej för att de inte har råd) och att han slapp skämmas på stan.
Och det är verkligen världens lättaste person att göra nöjd, en grillfest och några flak och han hade varit lycklig. Så jag fattar inte varför dem målade upp det som världens svåraste jobb?

Man får verkligen bita sig i tungan ibland och fokusera på det viktigaste, och att minnas detta när man själv någon gång får äran att anordna någons svensexa/möhippa eller blir tillfrågad att vara tärna. Och då ska man verkligen vara det stödet man själv inte fick!

Nu peppar vi istället!! 

Haha, känner igen mig alla era nervösa sammanbrott, särskilt i det där att delegera uppgifter och sen få tusen frågor om hur man ville ha det och så känner man att man lika gärna kunde ha gjort det själv.
Ja, det kommer bli så skönt när man äntligen står där ( om två veckor) och vet att nu finns det inget kvar som man kan göra och förhoppningsvis rinner allt av en och man kan njuta!

Lycka till alla ni som gifter er inorgon!! Är allt klart?

Åh, vad fina och härliga ni ser ut Augusti13 och Gummenuttan!!!

STORT GRATTIS!!!!

Leula: superfin bild på första länken! Ni ser så lyckliga och kära ut, och din klänning var underbar! Grattis!